Krigshotet är så fruktansvärt obehagligt.

 Läs mer här.

Jag överraskas alltid av katastrofer, jag har inte läst på och inte förstått. Tsunamin var en sådan. Jag hade nog aldrig ens hört ordet. Pandemin en annan. Att virus kunde döda visste jag ju sedan Aids, men att vi skulle kunna bli inlåsta, nedstängda och isolerade hemma, fanns inte i min tankevärld. Jag hade aldrig förstått att det kunde gå så långt.

Krig här är ännu en omöjlig tanke. Och de som i så fall ska attackera oss är Ryssland för att vi vill/har gått med i Nato? Är det för sanktioner under deras invasion av Ukraina? Vad vill de oss? Vad ska till om de ska sluta angripa oss om de börjar? Att vi går ur Nato? Vill de tar över vårt land? Jag förstår inte. Det måste väl finnas ett mål med ett angrepp? 

Utrikespolitik är oerhört komplicerat, obehagligt och ändå känns det viktigt att förstå. Alla dessa stormakter som väljer sida. Om Ryssland får med sig Kina och Nord-Korea, som är lika hänsynslösa allihop? 

Visst är det läskigt?

Under andra världskriget var vi egentligen inte involverade, ändå låg min morfar periodvis vid norska gränsen och bevakade tyskarnas aktivitet i grannlandet. Så vi påverkades såklart – men krig här är ju en annan sak. 

Alltså rymmer jag från tankar på detta och fokuserar på mitt nya boende. Det är en särdeles bra flykt. Det och Selma, just nu. 

Idag var vi på Ingarö och kastade boll, och kände på idén att göra vardagsrummet till ett stort matrum/arbetsrum och det stora sovrummet till tv-rum. 

Om jag har gäster, vilket jag skulle kunna ha om jag hade ett ordentligt bord (i Fjällbacka har jag ju det och där satt vi många gånger), sitter man ju ändå vid bordet. Tv ser jag oftast på ensam. 

Och om jag köper en soffa till blir det stora sovrummet ännu mer perfekt för sofforna är supersköna extrasängar, så då blir det dessutom ett gästrum när det behövs. 

Jag tror att jag har kommit på den perfekta idén faktiskt. Jag ska skulle vilja ha en rejält bord med uddastolar som får vara hur olika som helst, bara de har samma träfärg. Svart eller brunt. 

Vi får väl se vad jag känner när jag har tapetserat. På lördag åker jag, och när jag kommer tillbaka är det bara dagar kvar tills de börjar. 1 februari klockan 8, och i offerten räknade man med att det skulle ta 2,5 dag. Tyvärr får man inget Rot-avdrag om man inte äger sin bostad (det är lite taskigt tycker jag). Rut får man, men inte Rot. 

Det var det, när bilderna på tv:n (4an) är från Folk och Försvar som har sitt årliga möte i Sälen: ökat terrorhot, krigshot, etc. Bilder från Gaza där journalister har dödats (och väldigt många andra förstås, men reportaget handlade om just journalister som dödats) och bilder från Jönköping där en polis har skadats allvarligt. Och så sätter vi punkt för eländet med barnpornografi via AI. 

Fy fan vilken värld vi lever i just nu. Var rädda om er.  

I morgon är det en vanlig dag igen. Jag ska lämna Selma klockan 11, åka till Farsta och handla, sola och sedan hem och jobba samtidigt som jag tvättar det sista inför resan. Jag skulle vilja klara av 30 sidor i morgon, så kanske jag slipper jobba på tisdag och kan packa, städa och göra klart allt för resan istället. På onsdag eftermiddag hämtar jag Selma och det vore ju bra om 99% är klart då. Manuset, de sista 20 sidorna, tänker jag redigera klart på söndag på Kanarieöarna. 

Just det, det är ju inte alls en vanlig dag i morgon. Min nya bok kommer ju på ljud, för bövelen. Och på onsdag i de andra formaten. Jag har liksom inte riktigt tid att tänka på det, är jag rädd. Jag undrar om den kommer att säljas på Pocketshop på Arlanda? Ibland hittar jag mina böcker där, även inbundet, men nu var det ett tag sedan. Fjällbackaserien är ju inga Arlandaböcker, direkt.

tassarna till höger om ni inte ser hur hon ligger, vår fluffboll. Jag har föreslagit lite klippning med det har inte gått hem i Sumpan än så länge. På fredag ska vi i alla fall klippa klorna i djuraffären, det är hög tid. 

JAJA. 

Vi hörs veckan, hejhej.