Igår hittade jag en av malarna i taket.

Jag fick till sist ned den i en burk och så la jag den i frysen, allt efter instruktioner av min lillebror. Nu måste jag bara ta reda på vad jag ska göra med den i nästa steg. Men jag har en att visa upp för Anticimex/Nomor i alla fall.

Idag ska jag i alla fall jobba.
Målet för dagen är att passera 50 strecket och lite till.

På måndag åker jag till Bollnäs med buss och det tar ungefär fyra timmaroch sedan hem på tisdag samma väg.
Kan jag inte jobba på bussen så går eventuellt går två skrivdagar bort, vi får väl se.
Från början hade jag tänkt två lediga dagar per vecka, men med så lite tid kvar kommer inte det att hålla utan det är bara att jobba på som en toooook.

Hurra för mig som kan och får det.

Fredag, mulet och grått som fasiken i min förort. Underbart. Jag sov länge idag för när Misse ylade vid halv fem vaknade jag och kunde inte somna om på säkert en timma. Han ylar verkligen. Tur att det inte är lyhört för grannarna hade blivit tokiga.

Nu har jag i alla fall ätit frukost. Prosciutto och avokado eftersom mina ägg var slut,men det gick finfint det också.
Jag har emellanåt svårt längtan efter smågodis, men står emot med att tänka på det här:
1. värsta groparna på överarmarna är borta. På armen som var stel i ett år är de fortfarande kvar, men de syns inte lika väl. Jag hatade celluliterna där, hatade. 
2. Jag kan ha kläder jag inte kunnat på ett tag.
3. Jag känner mig fin.

Äter jag godis så kommer det att bli som det var, för jag får en skruv lös och äter de mesta när jag väl sätter igång. Inte bara godis utan bröd, bullar, kakor, det som finns och bjuds. Nom nom, och så kan jag inte ha mina kläder igen.
Det är inte värt det, längre.

Idag ska jag istället köpa frysta bär, som jag värmer och antingen mixar med keso eller med smetana och grädde (blir nästan som glass men osötat.)
Perfekt fredagsgodis.

Just grädde, keso och sånt undviker jag till vardags, däremot använder jag ofta en klick laktosfri turkiskt yogurt till den perfekta köttsåsen.
Yogurt, olivolja och en tesked fransk senap.
Där har ni den!

Nu ska jag hälla upp en kopp kaffe till och jobba i några timmar, så mycket som svanskotan tål
Men jag har tagit värktabletter mot nacken idag, så jag antar att de funkar på andra änden också.

Tjohej!

Jag tog ledigt idag också.

Lika bra att ta städtag direkt, så kan jag koppla bort det resten av veckan.

Inte ett spår i förrådet/klädkammaren. Inga hål i kläder eller annat. Inga malar eller kryp, what so ever.

Tänker ändå att jag ska åka och köpa fällor för flera olika maltyper, så får vi väl se vad de attraheras av Jag tror att fällor finns i den stora blomsterhandeln.
Jag väntar på ett bud som ska komma med böcker, men sen kan jag ta tag i att fånga dem.
Moahaha.

För säkerhets skull har jag i alla fall tänkt att torktumla duntäcken och sånt som ligger i förrådet. De är redan fräscha, men man vet ju aldrig. Värmen ska ta död på eventuella ägg och larver har jag läst.

Och så blev det ju städat, OMG.
Lite omstuvningar igen.
2x2 meter är allt förråd jag har, inget i källaren, så det gäller att röja ofta och vara hård!
I meter av dessa täcks nämligen av julsaker.
Och av dem slänger jag inte en enda liten stjärna!

Idag har jag sovit länge

Kunde inte somna igår vilket jag nog kan skylla på 1. Jonathan som skulle spela i Amsterdam klockan 02.00 och 2. Svanskotan som känns när jag ligger på rygg.

Men nu är jag uppe, fylld av frukost och tillförsikt, och ska börja jobba.

Och så har jag tagit fram en burk som jag ska lägga en mal i, om jag får tag på någon. Allt enligt brorsan som bekämpade skadedjur innan han började vårda dem på Nordens Ark.
När insamlingen av ett stycke fjäril är klar ska jag ringa mitt försäkringsbolag.

Senare idag ska jag kolla om det finns några hål i grejerna i förrådet.
Ett jättejobb, but it has to be done, för det kryper i mig av att veta att det kanske kryper där inne!
Iiii.

Vad vet ni om pälsmalar?

Jag har dagligen senaste tiden haft små svarta eller grå fjärilar på köksfönstret. De ser ut som mörka streck.
Typ tre per dag kanske?
Jag har enkelt knusat dem med ett finger och då har de blivit som pulver.
Lyckade fota en och när jag jämför de malar jag hittar på nätet så ligger  pälsmalen bäst till.
Mjölvarianten misstänkte min brorsa, men den är ljusare. För säkerhets skulle tömde jag i alla fall skafferiet på den flesta torrvaror och storkskurade förra veckan.

Idag har jag hittat två och började fundera på om de kommer från mina fårfällar som jag har i köksstolarna, så nu har jag lagt alla fyra i frysen
Om det är där larver härjar så kommer de att dö.
I morgon tänker jag också röja min klädkammare där det ligger högar med kuddar, täcken och en hel del gardiner.
Om man torktumlar eller stryker blir man tydligen av med den.

Känner någon av er igen det här problemet?

Flow, synopsis och ledig

Där hade ni dagens tankar som jag nog tyvärr inte kan sätta på pränt eftersom jag inte tänker tänka klart på dem eftersom jag har tagit LEDIGT utan att jag ska göra ett enda dugg mer än gå till kiropraktorn och köpa olivolja.
Tänka tänker jag i alla fall inte göra!

Jag bokade av jympan och det känns inte ett dugg bra. Jag vill ju träna!
Men det är heller inte roligt att inte helt och håller kunna hänga med när äntligen armen/axeln är friskare. Grr.
Kanske en voltarenkur kan hjälpa. Det kan ju vara en inflammation på insidan.
Jag får kolla det med henne idag.

____________________________________________________________________________


Ibland tänker jag att jag ska göra en ny blogg.
En med en massa bilder, reklam och sånt.
Men så inser jag att nio av tio bilder jag kan lägga ut är från mitt hem och på mig själv och på min katt.
Och så mina kläder och skor som förvisso skulle kunna pryda en hel del bilder men då måste jag sätta på mig dem och se till att jag är piffig för övrigt, för annars är inte kläderna fina heller, och då går det bort eftersom jag är den mest opiffiga jag känner så här till vardags (kan vara den mest piffade till fest.)
Det blir inte så mycket flashig blogg av det.

Jag har inte varit på frissan på tre månader, och tänker inte gå nu heller eftersom jag ska låta håret växa och ha det lite uppsatt istället, men under tiden ser det ju lite dassigt ut måste jag säga.
Sedan borde jag för länge sedan tagit bort fjunet på överläppen (med en superkräm), raka benen och färga ögonbrynen och tro det eller ej, men jag har faktiskt en dag när det ska ske (jag köpte rakhyvlar för eventet igår.)
23 oktober.
För 24 ska jag träffa människor igen.
I Bollnäs.
Lyllos mig!

Ja, det var väl dagens ihopkok.
Någon ska ju ägna sig åt det också.

Jag har varit duktig,

men tränar nog inte i morgon utan jobbar istället.

Jag tycker det är svårt att veta hur jag ska göra med träningen. Jag kan promenera såklart, men det är aptrist, jag vill ju gå på gymmet och jympan.
Fan.
Får ta upp det med kiropraktorn i morgon. Det är ju samtidigt bra att hålla igång.
Och vem vet, i morgon bitti kanske jag är smärtfri och då tar jag den där lediga dagen.
Kanske.

Är på 50 000 vilket är en milstolpe. Nästa är 75 och sedan är det målgång.
De flesta manus har runnit på mot slutet, andra har inte gjort det (typ Gloria) så vi få väl se hur det går nu. Jag måste skriva minst tvåtusen per dag om jag ska hinna klart. Varje ord över det är bra som tusan.

Jag väljer mellan två slut och kanske måste jag skriva båda för att se vilket som är bäst.
Eller så låter jag min förläggare avgöra.
Vi får se.

(Hon grät på riktigt när jag berättade om plotten, jag vill gärna få henne att gråta på slutet också.)

Mot deadline går jag i alla fall.
15 november.
Hurra!!

OM det går bra idag,

får jag ledigt i morgon när jag ändå har grejer att göra, som träning och kiropraktor.
Om jag tränar alltså. Det beror på nacken, där det fortfarande gör ont på samma ställe, ingen som helst förändring sedan hon började knäcka :(

Men jag är inte alls missmodig, tvärtom tror jag att det löser sig snart, kanske till och med i morgon.

Idag har Jonathan åkt till Holland och en stor musikfestival, där han har ett späckat schema fram till och med lördag. Superroligt för honom, han har var laddad sedan länge på det här.
Han får inte betalt (annat än resa och hotell) men i det långa loppet ska det förstås löna sig.
Han kämpar, ger aldrig upp, jobbar stenhårt och det är mycket viktigare än talangen i den där stenhårda konkurrensen.
Visst slår vissa igenom över en natt, men det ser nog mer ut så än är så i verkligheten. De flesta jobbar nog lika hårt som Jonathan för sin framgång.

(Och snäll som han är så har han messat och sagt att han är framme. Det uppskattar jag massor. Det där med sociala medier är underbart när man har en unge i farten. Det känns som om vi har kontakt trots att vi inte ses så himla ofta.)

Mamma Åsa ska också jobba hårt idag.
Jag börjar direkt.
Tjohej.

Genom mitt fönster

kan man se min blommande balkong. Det kommer att bli tomt när det är slut på den säsongen och att fylla den med annat under vintern tänker jag inte göra.
Jo. Mina älskade julslingor såklart.

Snart får man.

Jag säger okej första advent, för det är mycket jag säger ja tack till då. Ljus, musik och tomtar.

Bring it on, bara.

Årets jul firas sedvanligt i det Hellbergska hemmet, men vad som står på bordet beror på vilka som är här.

Det har hänt att det har varit ett bord fyllt av Texmex.

Funkade finfint tillsammans med skinkan som alltid varit vårt (Jonathans och mitt) enda måste. Många jular har det ju bara varit vi två.

Andra gånger har vi firat med hans pappas familj.

Någon gång när pappan och jag var ovänner och Jonathan var där, så firade jag själv.

Det funkade finfint det också.

Well.

Nu är det oktober.

Balkongen blommar.

Än är det lååångt till jul.

Stark film

based on a true story.
Den här.
Vi var båda superberörda. Den tredje av oss gråter aldrig på film. Inte ens på Livet efter dig.
Konstig människa, den där flickvännen.

(Skojade förstås, hon är bäst. Men ogråtig.)

Filmen var slut strax innan nio vilket var perfekt för då var jag hemma tjugo minuter senare, kunde dricka en kopp kaffe och nu ska jag lägga mig och se på något på teven i sovrummet.
Och kela med Misse som tycker att det är störtmysigt att lägga sig i sängen ett tag.

I morgon är det arbete igen.
Någon dag bör jag nog vara ledig men jag vill gärna nå en liten bit till först.
Drygt fyra veckor kvar till deadline.

Och DÄR passerade jag hälften (tror jag)

Jag skriver kronologiskt, det har jag alltid gjort, men här flyttar jag faktiskt scener lite för första gången.
Något är redan skrivet men skjuts framåt för jag tycker att händelsen kom lite för tidigt. En annan grej la jag in tidigare.
Kul.
Det blir stökigt en stund, men i längden mycket bättre.

Slut för idag.
Snart ska jag äta något och sedan åka till stan och träffa de tu.
Hurra för mig!

Det har alltid förvånat mig,

att kvinnor - trots den berömda affären - har haft en sådan betuttning i Bill Clinton.
En praktikant i Vita huset, som han förför och får någon slags status av.
Dagens ledare i Aftonbladet handlar om makt. Mycket bra. Läs.

Det är naturligtvis fruktansvärt, det är dock inget som ska fall tillbaka på hans fru. Han verkade ha upprepade beteenden av affärstyp.
(Till Hillary: I know. I´ve been there. Som "fru" gör det bästa man kan i en fullkomligt olidlig situation.)

Jag tror att vi går mot något nytt.
Det känns så.
Om tio-femton år vet vi.

Nu ska jag skriva en bok.
Och sen gå på bio med mina två ungar, Jonathan och låneungen Linnea.
Vi ska se

DEEPWATER HORIZON

Thriller 1 timme 47 minuter

Baserad på den sanna historien om katastrofen ombord på oljeriggen Deepwater Horizon som ledde till att 4,9 miljoner tunnor olja läckte ut i den Mexikanska golfen.

Jag har alltid varit en mellanrostbryggstjej.

Men så fick jag en kapselmaskin från Fortum när jag flyttade in i min nya (tre år snart!!) lägenhet som ett tack för att jag valde dem.

I  sådana maskiner blir mörkrost skitgott, i alla fall upplevde jag det så.

Sedan har ett par maskiner passerat. Just nu har jag en Tassimo jag använder varje dag (som jag fick av min gamla chef på Gevalia). I den dricker jag Gevalia mörk. In med en kapsel, ut kommer drömkaffe. (dryg 3 kr per kapsel)

Sedan har jag en lyxigare maskin, en Nespresso, som jag köpte till mig för att jag blev avundsjuk på någon som JAG köpte en sådan i julklapp till. (??? ja, jag vet.)

I alla fall. Snorgott kaffe, mörkt och med en ljuvlig crema (ni vet det där finfina skummet som ligger ovanpå kaffe där vatten har pressats igenom en kaffebädd, med exakt rätt tryck (bar.)

Det kaffet är i runda slängar en spänn dyrare per kopp och det findricker jag bara. För inte bara är maskinen flådig. Kapslarna till den måste köpas i särskilda butiker eller på nätet.

Till Tassimon finns de i alla vanliga livsmedelsaffärer.

Nu tycker jag att det bli lite dyrt med allt det här kapselkaffet jag trycker i mig varje dag, så numera dricker jag VANLIGT bryggkaffe på morgonen. (0.50 kr per kopp, resten av dagen de dyrare kopparna)

Två koppar.

Mörkrost, numera, eftersom kapselmaskinerna har vant mig vid det.

Som bryggare har jag förstås en mocca master.

Har man jobbat med Gevalia som jag har gjort i så många år är det bara finfin kvalitet som gäller.

MEN. Gevalia mörk gör sig bäst i kapsel.

Som bryggkaffe har jag istället Zoegas.

Mycket mörkt och gott.

Det blir dagens tips.

Om ni har fattat något.

Nu ska jag jobba!

Misses värkmedicin är slut

och igår skulle jag hämta ut ny på apoteket. Jag hade ett uttag kvar av den och en av sköldskörtelmedicinerna.
Då visar det sig att apoteket har gjort något fel, för i deras system finns det kvar ett uttag av de två sköldskörtelmedicinerna, men ingen värkmedicin.

Deras fel, men det kan ju inte de se i systemet.
Någon förvirrad själ knappade in fel förra gången uppenbarligen.

Så jag ringde "min" veterinär i Farsta igår, typ halv två. Fick prata med en receptionist.
Jag drog mitt case, sa att Misse värkmedicin är helt slut, att han måste ha den varje dag, och hon skulle meddela veterinären att ringa mig.

I morse ringde jag och påminde. Det hade då gått 24 timmar sedan Misse fick sin medicin senast och han behövde ju en ny dos då, halv tio.
Den som svarade skulle återigen skriva en lapp till veterinären om vad jag behövde. I morgon är det lördag och då jobbar inga veterinärer.

Ingen har ringt.
Och jag är orolig för att ingen tänker göra det heller.

Vaknade tidigt av att jag fick ett sms,

vilket jag inte borde kunna hör eftersom ljudet var avstängt för alla utom mamma, Jonathan och Linnea som jag vill alltid ska kunna nå mig.
Det är väl läge för min telefon att börja knäppa sig, antar jag. Jag har haft den i ett och ett halvt år och det är väl så länge de håller perfekt.

Jag har Sony sedan mängder med år tillbaka och fortsätter nog med det den dagen jag måste byta. De kostar hälften av en Iphone och funkar finfint för mig.

Ny telefon och dator är bara upphetsande på pappret, och jag är rädd för att även macen snart packar ihop.
Det finns inga tecken på det än, peppar peppar, men den är två och ett halvt, typ, och har jag tur klarar den ett år till.
Den kunde sagt adjö redan efter ett halvår när jag tappade den på Heathrows stengolv, men det enda som hände var att locket inte går att stänga riktigt tajt.
Tur, för det är ju inte billiga direkt, de här arbetsredskapen. Å andra sidan, om man slår ut användningstimmarna så ...

Och min lilla lätta mac är den bästa datorn jag har haft. Jag tror att jag betalade 9 tusen för den. Väl värd varenda krona.

På just den här har jag skrivit Gloria, Nikki och halva Sonja 3.
Tre hela manus per dator låter ju rimligt, eller hur?

Nu på dagens pass.
Mot hälfen.
Jag når nog det i slutet av dagen, tror jag.

Tjoho!

Svenska akademien verkar ha tänkt utanför boxen i valet av Bob Dylan,

härligt tycker jag som just har försökt göra detsamma med min förläggare Teresa under förmiddagen.

Vi har spånat om Sonja 3; när nästa höst ska den komma? Hur ska den ska se ut ? Vi är helt överens om att min nuna har suttit på tillräckligt många omslag nu och att vi ska tänka om.
Superroligt!
(Sen har jag ju aldrig varit med på Sonjaböckerna och är glad att vi inte ska börja med något sådant.)

Och vi har bollat idéer för innehållet i boken. Pratat om att det inte får vara så att man måste ha läst de första för att uppskatta den här.
Det är en svårare balansgång än man tror att skriva en fortsättning på en berättelse samtidigt som helt nya läsare ska kunna ta den till sig:
Att gå tillbaka för mycket gör gamla läsare irriterade, men för lite gör de nya förvirrade.

Det finns fortfarande möjlighet att välja vägar och vi får se hur jag gör. Jag måste skriva för att veta. Målet är klart, det är hur jag snirklar mig dit som delvis är öppet fortfarande.

Det här känns så himla roligt.
De två Sonjaböckerna har sålts i en himla massa x.
Har lånats ut i mängder på bibblan.
Har gått som veckotidningsroman.
Har säker dessutom gått från hand till hand hos väninnor som har lånat ut dem till varandra.
Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att minst 400 tusen i Sverige har läst en Sonjabok, kanske ännu fler.

Visst är det fantastiskt när det handlar om rätt vanliga kvinnor i 50-års åldern?

Första designen

Första designen

Ny typografi

Ny typografi

Förläggarmöte.

Vi ska brainstorma på något fik i Farsta.
Jag ska ha två anteckningsböcker med mig.
Den som jag använder till Sonja3, och den har bredvid mig i sängen där alla idéer landar.
Sedan kanske hon vill ha någon form av synopsis på Sonjaboken för hon har egentligen ingen aning om vad den handlar om.

Det var det, hörs senare.

Idag pratade jag lääänge i telefon.

Så länge att jag samtidigt:
1. Hängde upp tvätt.
2. Tog en lång omväg till matbutiken, man kan nog kalla det promenad, precis en sådan jag behövde.
3. Handlade
4. Hämtade den torra tvätten.

Utöver det har jag ARBETAT.
Det går så himla bra just nu.
För som vanligt går det både upp och ned, men jag vet att jag inte kommer att märka någon skillnad i texten på det jag skrev när jag tyckte allt var botten mot det jag skrev idag när jag ändå tyckte att jag hade ett visst flow.
Efter 50 tusen (nästa helg) vet jag att det bara kommer att rinna på.

Jag har en enorm arbetslust just nu och tror ju att jag direkt kommer att påbörja något nytt. Prova något annat. Det finns många sätt att göra någon annat på: I Gloria skapade jag en dag- för- dag form, som var en utmaning.
I Sonja 3 gör jag inte direkt något nytt eftersom det är en trea i en serie. Möjligtvis SKRIVER jag bättre, men det är mer jag än läsarna som märker sånt tror jag.
Nästa är Nikki och den har en extremt tydlig konflikt, som i en riktig konflikt den här gången (en konflikt är annars det som driver boken framåt, så i Gloria kan vi säga att repetitionerna - de som de ägnar sig åt i 50 dagar - är själva konflikten.) I första Sonja är konflikten att uppfylla hennes sista vilja.

Anyhow.
Jag trivs när jag får utmana mig lite Det skulle kunna vara att skriva i jagform eller kanske i presens. Både och ?(hemska tanke.)

En lååååångtråååååkig bok, eller en barnbok. Ett drama eller en rysare. En deckarserie?
Någon annan slags serie?

I don´t know.

Och det är ju så galet häftigt att tänka på att allt ligger öppet. Jag får prova precis vad jag vill, sedan behöver förstås inte förlaget anta det, för det måste fortfarande vara tillräckligt bra för att publiceras.
Men prova kan jag ändå göra eftersom bok 2017 (Sonja3) OCH 2018 (Nikki) redan är klara då.

Iiiiiii.

Hos kiropraktorn igår,

och idag fick jag ställa in min jympa för att jag behöver ta värktabletter för nacken som bara inte tänker ge sig! Idag är den värre än på länge.
Men jag hoppas att det har med gårdagens behandling att göra. Jag tänker utöver tabletterna lägga på is, som ska vara bättre än värme när man har nackspärr (enligt min kiropraktor - som jag går till helt gratis eftersom jag har frikort.)

Jag har helt och hållet tappat lusten för att promenera, så där så att det finns ett riktigt motstånd mot det. I våras gjorde jag ju både och; tränade på friskis och tog en liten promis då och då.
Jag ska nog försöka göra ändå. Trots motstånd. Det brukar ju faktiskt funka.
Och det är bra för nacken om jag rör mig. Vifta med armar och sånt ska jag låta bli när jag har ont
(ergo ingen jympa.)

Istället för att träna ska jag jobba. Hurra för det i alla fall. Nacken är rakt framåt och det gillar den, så det kommer inte att vara några problem.

Tjohejsansvejsan.

Wohoo.

Bra dag.
Grått ute, mörkt inne så att lampor måste vara tända för att både sprida god skrivstämning och ljus.
På Instagram har jag just avslöjat att boken jag skriver på nu har arbetstiteln
Sonja 3.

Nu kör vi.

Idag irriterar jag mig på reklamfilm.

1. Unga människor som pratar en engelska de lärt sig av Fredrik Eklund snarare än att de har lyssnat och lärt från till exempel lysande tv-serier.

2. Äldre män (läs skådisar) som med darrande stämmor berättar om hur de uppskattar att umgås med sina barn. 

Då fortsätter jag väl på inslagen väg.

Det finns faktiskt inte tid för en månadagsläsardag som ju hade bestämt att jag skulle ha. Istället försöker jag jobba på och så får vi se hur läget är i slutet av veckan.
Jag har tid att jobba till halv ett idag, sedan ska jag till kiropraktorn och jag har svårt att tro att jag orkar mer efter det sen.

7 grader var det när jag tittade ut för en timme sen. Underbart.
Hon mamma är det frost på nätterna ibland, säger hon, men det har jag inte sett här än. Blommorna på balkongen får väl ryka snart, förmodar jag, men än så länge är de fina.

Det är tråkigt att jag inte kan förvara pelargoner någonstans men jag har helt enkelt inte plats (och kyla) till det, och detta kan vara enda gången jag saknar en källare.
I mormor och morfars hus i Fjällbacka, där jag växte upp, var källaren i mångt och mycket morfars. Där gick han på toa och duschade (minns aldrig att jag såg honom gå på den andra på övervåningen, men minns aldrig att jag såg honom duscha heller. Men han måste ju ha gjort sig ren på något sätt ...), där låg hans snickarverkstad (han duktig som tusan) och ett pannrum som var varmt och skönt. Där lekte vi ibland när det var för kallt ute.

Morfar var verkmästare på Sjöfartsverket och åkte land och kust runt och renoverade fyrar. Han var rädd för havet och det kan inte ha varit så lätt att åka till de där som låg på öar, som till Vinga och Landsord.
I Fjällbacka bodde vi trehundra meter från havet, men mormor och morfar hade aldrig båt. Det hade de flesta andra familjer där.
Han pensionerades ungefär samtidigt som jag föddes och flyttade till dem. Då var han 58 år (och mormor 50.)
Igår skulle han fyllt 111 år.

Jaha, det var väl det.
Om vi ska låta bli att prata om världens hemskheter.
Och det ska vi idag.
I alla fall för nu.

Just nu är det grått.

Förra året var det vitt (och jul, uppenbarligen)
Tänk vad soffklädsel och gardiner (och matta - allt Ikea) kan göra med ett rum.

Klicka på bilderna om ni vill se dem större.

Jobbet idag gick finfint och i morgon hinner jag en hel del till innan jag ska till kiropraktorn igen.

Fem veckor kvar till deadline.

Vaknade tio, efter NIO timmars sömn ungefär,

och kände mig så himla trött att jag för ett ögonblick tänkte sova vidare
(gäspar fortfarande, halv tolv.)

Men det gjorde jag inte för Misse pep lite och han skulle dessutom ha sin medicin, så istället sitter jag nu redo för att börja jobba. Tre timmar senare än min bästatid som är att börja vid åtta-nio. Allra bäst är kl sex, men så blir det aldrig eftersom jag bara inte kan stänga av tv:n.

Jag hoppas det går bra idag ändå.

När det INTE går är det som om fingrarna fastnar. Det finns inget i huvudet som kommer ut, trots att jag vet vart jag ska. Jag kan helt enkelt inte formulera mig.
De dagarna är sega, för jag jobbar oftast ändå. Låter det bli platt och tråkigt för jag vet ju att jag ska redigera och kan muntra upp texten då.

Vet jag vart jag ska är det alltid möjligt att få ihop ett kapitel hur uselt det för ögonblicket än blir.

Under veckan har jag arbetat med inledningar. Jag hade en känsla av att jag saknade något och när jag kom på vad det var gjorde jag om på vissa ställen. Det var antingen nu eller i redigeringen och jag bestämde mig för att göra det direkt.

NU börjar jag.

Wohoo.

Den här mannen är så oerhört obehaglig.

Här ser han ut som ett ljushuvud, men det kan vi väl konstatera att han är långt ifrån. 

Och på tal om Amerika och presidenter; i veckan började jag se en ny serie på Netflix med den alltid lika begåvade Kiefer Sutherland i huvudrollen. Designated survivor (klicka på länken.) Två avsnitt ligger hittills ute. Se dem, är mitt betyg.

Och så såg jag piloten på Sarah Jessica Parkers nya, emotsedda, HBO-serie Divorced. Är övertygad om att den också blir jättebra. 

25 november kommer dock det jag längtar efter allra mest: 4 nyinspelade 90 minuters avsnitt av Gilmore Girls.

Iiiiii.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Jobbet idag gick strålande, en tredjedel är nu klar och jag har klart för mig massor med saker som jag inte hade för en vecka sedan.

Nu går jag mot mitten och ett crescendo. 

Iiiiiiiii2.

Tv och manus (och träning), det är så mitt liv ser ut just nu. Det är tre veckor sedan jag träffade någon utöver tanterna på friskis, kassören på Lidl och en granne i dörren bredvid.

OJ DÅ.

Jag måste lägga mig i min säng och se en film som research.
Jobbigt läge.
Not.

You have to love this job.

Ny dag i skrivstugan.

jag kollar först CNN som rapporterar om stormen i Haiti och Florida. Jag förmodar att amerikanerna klarar sig rätt bra om de bara flyttar på sig. Haiti har det förstås värre eftersom fattigdomen är så utbredd.
Det finns så oändligt mycket att vara tacksam för när man bor i den här världsänden.
Ljushyade män borde definitivt jubla.

Idag är det Birgittadagen. Mormor Birgit, mamma och jag firade alltid den. Och då menar jag att vi sa grattis. Mer än så har vi aldrig firat.
Så. Grattis på namnsdagen, Mamma.
Hurra för oss!

SEEEEG start på den här dagen.

Misse har skrikit hela morgonen och när jag somnade om gjorde jag det fram till halv tio.
Men jag somnade inte förrän ett. Var tvungen att se sista avsnittet av Gilmore Girls.
Ett perfekt avsnitt, precis perfekt.
Åh.

Just nu är jag väldigt kär i Luke, den manlige huvudrollsinnehavaren som äger en diner i den lilla staden.
Han främsta fördel, borsett från hur snäll, generös och omtänksam han är, är att han kan kramas. Jag skulle vilja säga att det finns stora brister i kramkunskap bland män i det här landet.
Exakt så här kramar man sin partner!

Tydligen tog jag ledigt idag. Bra, det behövde jag.

Har haft annat att göra, hjälper bland annat Jonathan med en grej som tog lite tid att skriva ihop.

Och:
Jag har släpat runt på en massa småpengar, en del av dem har legat i bilen (!) i flera år (!!) (för att jag skulle ta dem hem till Västkusten där det finns en mynträknare på lokala varuhuset), men nu fick jag (och säkert ni) papper från banken om att mynten ska sluta gälla och då gick jag efter träningen och skaffade rör så att jag kan räkna dem och sätta in dem.

Jag har en massa småpengar  i Dollar, Euro och Pound också som jag ska försöka sortera så småningom. Jag rör ihop alla cents och behöver titta noga på vilka som är vilka och hur mycket.
De är ju jättebra att ha med sig när man reser, istället för att de ska ligga i mitt köksskåp.

Nu finns det ju inte en endaste tripp över Nordsjön eller Atlanten planerad, men ändå. Lika bra att vara redo. Jag kanske tävlar och VINNER en resa någonstans.
(Yeah right.)

Det var väl det.
Nu ska jag se lite Gilmore Girls.
Tjoho.

Jag stängde av väckarklockan och bokade av dagens jympapass,

men fick så dåligt samvete att jag har bestämt mig för att gå ändå.
Det är faktiskt ett måste. Det blir ändå bara två gånger i veckan just nu innan jag har hittat ett tredje pass som funkar med att jobba som en tok.
Att jag är svintrött är för att jag inte kan sluta se min tv-serie och därför släcker lampan alldeles för sent.

Så.
Iväg med mig till Friskis.
Vi hörs senare. Jag tenderar att blogga mer när jag är i skrivkoma, av någon anledning.

Nu är jag ikapp och står på 30 000.

Men det betyder att jag ligger två arbetsdagar efter, vilket inte låter mycket om man låter bli att tänka på att jag har fem veckor och fyra dagar till deadline.

Min plan inkluderar två lediga dagar i veckan och om jag skiter i dem den här veckan, och en av dem nästa kanske jag är ikapp då.
Jag borde ligga på 40 den här söndagen och kommer att kämpa för att komma så nära som möjligt.

Nu ska jag dra för gardinerna  - eftersom jag lever som i ett akvarium med alla mina fönster och evigt solsken  - och se Gilmore girls.
Häpp!

Och när jag var i London i maj

såg Jonathan och jag Book of mormon, som jag också såg i New York två månader tidigare. Jag vet att jag tänkte att den inte går att sätta upp i Sverige, att den är så himla amerikansk att det till och med var skådisar därifrån i Londonuppsättningen.

Men vad fel jag hade.
I januari har den premiär i Sverige, på China. Linus Wahlgren och Per Andersson gör de största rollerna.
Om jag ska se den?
You bet!

Jag tror att jag är inne in en känslig period igen.

Inte ledsen över mig själv (personligen har jag verkligen det fantastiskt bra), men gråter lätt och rörs av minsta lilla.

Det är helt okej. De här känslorna har kommit efter 50, i klimakteriet, och jag gillar dem. Minns förra december, alltså 2015, när både sorg och glädje genomsyrade hela månaden. Och det började förresten redan i november då jag kände mig så mycket bättre i min arm igen.

Då tordes jag resa till London där jag för första gången promenerade genom Hyde Park. Shoppa kläder var omöjligt eftersom armen var orörlig, och jag minns att jag hade problem att få av mig jackan när jag skulle fika, men att det inte gjorde ett dugg när jag fick vara i mitt älskade London. Ensam. Älskar det också! Men minns förstås också maj, förra året, när Jonathan och jag var där i 36 fantastiska timmar. Gud, vad vi hade roligt. Hoppas vi kan göra en sådan resa igen!

Är så glad för att jag tar så många bilder när jag reser för att titta på dem är lite som att vara där igen, för i år har jag nog inte råd att åka någonstans om inte oväntade pengar trillar in (det händer i den här lite konstiga bokvärlden. Det händer också åt andra hållet, att sånt man hoppats på inte uppfylls.)

Istället ska jag om ett par månader plocka fram mina fina julgransdekorationer som jag köpte på Liberty och Selfridges förra året, och hänga upp i plastgranen.
Till jul ska jag sedan packa ned några klappar i jutesäcken det står Hellbergs familj på (Selfridges igen) och titta på mina bilder, förhoppningsvis med Jonathan bredvid mig. Kanske Linnéa också. Hoppas!

Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på det.

7 grader.

Äntligen blir det allt kallare. Äntligen mörkare.
Om åtta veckor är det första advent.
Om sex veckor ska jag leverera manus.
Om fem dagar ska jag åtminstone ha skrivit tio tusen ord till.

De två sista är viktigast. De fem dagarna allra mest.
Större bett av kakan blir jag bara stressad av, så några dagars framförhållning räcker gott och väl.

In i kojen med mig.
Hoppas att ni får en finfin vecka!

Måndag. You´ve gotta love it.

Har ni sett Vem tror du att du är?

Kul program trots att man bara är åskådare.
Stefan Holms program var superhäftigt.
Det visar sig att man kan söka hans släkt i ungefär 27 generationer tillbaka.
Jag säger inget mer.
Programmet finns nog på Svt.play.

Min cykel

står på balkongen.
Det har den gjort sedan jag fick ont i knäet i somras.
Jag tror att jag överansträngde det när jag cyklade uppför ett par backar och tog i lite, men det är skitsvårt att ta sig härifrån om man vill undgå backar, det går helt enkelt inte.
Jag får väl försöka igen och kanske gå uppför dem från början.
Det var ju så himla roligt att cykla!

Idag ska jag bara jobba.
Börjar strax.
Tjohej!

Jag har så lite inskrivet i min almanacka

att jag låter bli att titta i den.
Det kan stå mig dyrt - man kan förlora vänner för man glömmer deras födelsedagar! - och därför ska jag numera ha en rutin att öppna den varje måndag morgon.

Idag är det däremot lördag och jag behöver inte bry mig om annat än att smörja in fötterna (tränar barfota idag och fötterna har intagit någon form av höstläge, trots att jag vägrar strumpor fram till det blir frost) och se till att faktiskt jobba efter träningen.

Jag har satt ett rätt vansinnig deadline på Åttan och nu kan jag inte vila en sekund.
Men.
Om jag inte blir paralyserad av att datumet skrivs in i avtalet för åttan, så är det en lysande drivkraft.
Antingen eller.
Jag röstar och håller tummarna för det andra.

Jag kan bara göra mitt bästa, så får vi helt enkelt hoppas att livet är schysst för övrigt. Förkylningar, influensor och ryggskott får gärna hålla sig borta till 15 november.

Här är min nystädade hylla med Åsaböcker. Jag tog tag i den igår, samtidigt som Gilmore girls rullade på tv:n. Är det det nya? Att inte kunna göra en sak i taget?
Det känns så.
Kanske är det just det som gör att det är så rofyllt att skriva böcker för mig. Det går helt enkelt inte att göra något annat då. Vissa kan förvisso lyssna på musik, men det kan inte jag.
Det är bara vi.
Manuset och jag.
Fram till 15 november i alla fall.

Lite sen start idag,

men sedan gick det finfint att jobba.
Jag kan ha passerat en trög puckel.
Hoppas det.

Nu är jag trött för idag och när jag summerar på söndag skulle jag tro att jag ligger femtusen efter mitt mål, men jag VET att det är trögt fram till mitten av boken när den dramatiska kurvan nått sin topp, sedan rinner det oftast på i andra hälften.
Roligt är det i alla fall, även om jag har tappat fart ett par dagar när jag mest gått runt och mumlat för mig själv.
Hurra.

Nu tar vi fredag.
Det betyder tidig middag och ikväll mina (suzilus) goda kesoplättar med bär på toppen.
Jag har just skrivit om lösgodis och blev sååå sugen på det och kesoplättarna är nästan godis men utan socker.

Åsas favvisar som hon väljer bort.

Två ägg.
En stor slev keso.
Typ halv deciliter mandelmjöl.
Kardemumma. Vispa med handvisp tills det har blandat sig.
Stek i smör på medelvärme. Vänd när de har stelnat ordentligt.

Jag toppar med frysta, värmda bär. Ibland med en tesked grädde på dem (det räcker.)
Snorgott!
ps. Det är också jättegott med saffran istället för kardemumma.

Jag fastnade på tvåan igår kväll.

Först visades en dokumentär om en ung flicka som ville bli politiker och därefter visade Rapport bilder från Aleppo i Syrien.
Konstrasterna i dessa två program var enorma. Å enda sidan presenterade ett ungdomsparti sin agenda; nationalism.
I de andra programmetsågs lemlästade och döda barn i rasmassorna efter ännu en bomb. En flicka grävdes fram och hon var i en annan värld. En syrisk frivilligorganisation kallad Vita hjälmarna, grävde efter överlevande. De hade två ambulanser, de andra två var sönderbombade. Vita hjälmarna utsatte sig för enorma risker men fortsatte ändå sitt arbete.
En svensk sjuksköterska hade varit där som volontär och berättade hemska historier.

En grupp som inte känner empati annat än med hundar, katter och andra svenskar, och en som har ett vidgat humanistiskt synsätt.
Det är en sådan dramatisk skillnad på dessa två.
Och vi kan aldrig enas med mer än att någon faktiskt känner tänker om.

Det skrämmer mig.

Det har sagts så länge att de som röstar på nationalismen är unga stackare som varken har jobb eller framtidstro.
Jag tror inte ett dugg på det.
Jag har vänner - från breda kretsar - som alltid har visat ett litet förakt för människor från andra länder. I alla år.
Och när jag jobbade som dörrvakt i slutet av 80-talet skulle vi inte släppa in för många invandrare (helst ingen alls som inte kom hit som bebis och pratade perfekt svenska) för då ville inte andra gäster komma, sas det.
Det struntade jag förstås fullkomligt i och det fick jag en hel del skit för.

Det här är som sagt inget nytt fenomen. Det har legat ett människoförakt och pyrt hos väldigt väldigt många, väldigt väldigt länge.
Förr var det inte okej att säga högt, man viskade sitt förakt, det gör man inte längre.

Så hur löser vi det, mina vänner och jag?
Vi pratar helt enkelt inte om det, det går inte, har aldrig gjort. Jag älskar dem, men åsikterna, de jag tycker är främlingsfientliga, måste de hålla för sig själva.
Det är från min sida ett villkor om vi ska kunna vara vänner.

Men hur löser man Syrien?
Hur stoppar man den humanitära katastrofen som utspelas på en sinnessjuk politisk arena?
Och hur kan jag hjälpa till?

Det är otroligt skönt att slippa bry sig, jag slår gärna över till Gilmore girls och låter bli att tänka på världselände, men det jagar mig.
Jag har också fördomar. Tankar som dyker upp. Så gör vi inte här, när några barn klättrar på min bil på parkeringen.
Men jag är medveten om dem, kan tänka om. Och det landar till sist i något helt annat än det startade med.
Ps. Och det är helt okej att bli förbannad när någon klättrar på bilen.

Nu ska jag rädda grejer på balkongen, jobba och sedan promenera till Lidl och handla.
Vilken tur jag har, eller hur?

Min nacke blev inte bättre häromdagen,

men jag har en ny tid inbokad den 10:e. Lite långt, men det fanns inget innan det.
Hon rekommenderade is framför värme, så jag tänkte köra med en omgång nu innan jag kickar igång nästa kapitel av åttan.

Idag har jag fortsatt rensa, tänka och skriva och är mycket nöjdare än jag trodde. Det känns toppen inför fortsättningen.
Hurra.

Med isen verkar ska jag gulla med min supertrötta katt som just kom från sovrummet till soffan.  Det kan vara vädret som gör honom extra djupsovande. Vi låg i sängen ett tag och han märkte inte ens att jag gick upp och lämnade honom där att sova vidare.
Det händer aldrig nästan.

Det var väl det.
Vi hörs!

Jag hade tänkt rekommendera en film idag,

men det kan jag inte eftersom det bara sänds skitprogram just nu.
Istället kommer jag att fortsätta se Gilmore Girls (2000-2007) när jag har jobbat klart.

Jag kommer ihåg jättemycket från handlingen (jag såg den när den sändes på tv), men det spelar ingen som helst roll. Det är en underbar serie; varm, rolig, rapp och totalt befriad från elände annat än i lite småkonflikter här och där.
Jag tror på varenda karaktär, trots att många är knasbollar, och den lilla staden Stars Hollow är lika ljuvlig som påhittad.

På bilden ser ni huvudkaraktärerna, flickorna Gilmore. Mamma Lorelai och hennes sexton år yngre dotter Rory.

Det kommer en miniserie som uppföljare med alla de gamla karaktärerna (till och med den väl alltid väldigt upptagna Melissa McCarthney är med), men om den kommer hit eller inte är ju en annan fråga.
Hoppas hoppas.

Nu har jag ställt in träningen och då måste det banne mig gå bra att jobba.
Idag är jag utvilad, inte ett pip från Misse varken i går kväll (han brukar alltid komma till min säng ett par timmar) eller i natt (innan jag somnade gick jag upp och kollade så att han fortfarande levde.)
Alltså har jag inte en enda ursäkt.

Nu kör vi!

Haha. 30 tusen till på söndag är ett skämt.

Det hinner jag aldrig.
Men jag ska läsa klart i morgon bitti och sedan jobba på. Förhoppningsvis sover jag (Misse) bättre i natt. Träningen får stryka på foten i morgon men så måste det bli ibland.
Jag sov inget på eftermiddagen som jag hade tänkt, lägger mig bustidigt istället. Känns som en bra plan.

På Snapchat och twitter ser jag hur Jonathan jobbar till fyra halv fem och sedan är uppe vid elva igen. Det är alldeles för få timmar, och jag fattar inte hur han orkar.
I längden presterar man sämre, så är det ju vare sig man är ung eller inte.

Nu ska jag laga mat. Smörstekta vaxbönor primärt. Lite kyckling. Kall senapssås. Några små tomater. Kanske champinjoner.
Gud vad gott.

Vi hörs i morgon. Tjohej.

Han är tagen till nåder pga sin höga ålder.

Man kan inte vara arg särskilt länge på någon som väl i runda slängar är 90 år.
Nu har vi båda käkat och jag tänker återgå till sovrummet efter att ha läst början på åttan som jag var osäker på.
Men det visade sig vara riktigt bra, tjollahopp.
Resten ska jag läsa när jag vaknar igen.

(OBS! Jag vet mitt tips är att man inte ska gå tillbaka, men det gäller förstås inte alltid. Början MÅSTE sitta och känns det som om den inte gör det så är det bara att gå tillbaka och kolla, alternativt redigera. Det är slutresultatet som räknas, inte tekniken.)

Katt säljes.

Kommer med kisslåda (en extrapåse sand), sju leksaker och en djävulsk röst.
Jag kan också slänga in ett par borstar som funkar något sånär i den toviga pälsen.

Kom och hämta. Är hemma (både han och jag), svintrött (jag), hela dagen.

PS,

vill ju inte undanhålla den begåvade Katarina Bivald för er. Har ni inte läst henne än (det har halva Amerika och resten av världen), så skynda in här och kolla på erbjudandet. Jag skulle tro att det är först till kvarn som gäller!

Knäckt och donat med

sitter jag nu återigen i soffan i morgonrock. Jag har en ispåse (en som jag använde frekvent när jag hade som värst ont i min frozen shoulder) liggande på halsen och ett stort glas vatten bredvid mig.
Allt enligt order från den superbraiga kiropraktorn; en kvinna  - älskar kvinnor och vill helst undvika män som behandlare - som knäckte mig på fyra ställen. Två i nacken och två i ryggen och så hittade hon en jäkligt öm muskel långt ned i ryggen.
Knäck säger det. Lite coolt att det där funkar ändå.

Hela högersidan var spänd, vilket väl delvis beror på att vänster var rätt oanvänd ett tag men jag har haft lite ryggproblem långt innan det.
Har dock inte känt ett dugg av det sedan jag började träna.
Heja träning!

Det var det. När jag har isat klart ska jag jobba ett tag.
Tjohej på det.

Jag hoppas att jag kan jobba efter tolv idag,

det måste vara en målsättning att i alla fall skriva något efter den tiden. 1000 små fina ord och jag är nöjd.
Innan det ska jag träna och sedan gå direkt till kiropraktorn som ligger i princip vägg i vägg med gymmet. Det är säkert bara bra att jag är uppvärmd, eller vad tror ni?

Innan det ska jag duscha (ja, alltid innan träning) och se Anna Fredriksson som ska sitta i tv4-soffan.
Det här är hennes nya bok och jag tror att den är precis lika bra som hennes andra!

Jag träffade Anna och Susanna Dilber 2012 när jag släppte Sonja sista vilja, och vi fann varandra över en frukost i Tylösand.

Kul att vi landade på samma förlag efter det.

Igår hade jag den trögaste skrivdagen hittills i bok åtta.

Det bara inte ville sig.

Till sist kom jag på vad som var fel, strök en himla massa jag skrev dagen innan, släppte in en karaktär som fick ge en styrning åt ett annat håll och då plötsligt släppte det.
Idag har jag putsat rester och kommit en bit till på väg.
Nästa mål är 30 000 på söndag. Det är ungefär en tredjedel av en Åsabok, och så även av den här skulle jag tro.
Hur jag än bär mig åt så är det mellan 90 och 100 det landar. 98 typ i Gloria och 95 i Nikki (som inte är slutredigerad än.)

Nu ska jag hämta tvätt, äta (är SÅ himla hungrig) och sedan ska jag avsluta dagens arbete.
En fin måndag i förorten.

I morgon ska jag till kiropraktorn

med nacken som fortfarande inte är helt bra. Det svänger lite fram och tillbaka kan man väl säga. Nåväl, i morgon halv tolv och det ser jag fram emot.
Har aldrig varit hos en kiropraktor tidigare, däremot hos naprapat (den senaste jag vara hos gjorde mig så illa med massagen och var såpass oinkännande att jag aldrig mer går tillbaka dit.)

Idag ska jag i alla fall jobba. Har pratat bort morgontimmen, men nu har jag ätit frukost (ägg och avokado, olivolja och örtsalt = lchf), hällt upp dagens tredje kopp kaffe. Himlen mörknar och herrejösses vad jag längtar efter en riktigt höststorm. Hoppas det kommer en snart!
Eller för resten. Vänta tills balkongsäsongen är över.
Så här ser det fortfarande ut hos mig. Bilden tog jag i morse.

För att kunna producera något alls idag,

var jag tvungen att ta bort det jag skrev senast, då först lossnade det.
Målet var 2000 ord och det nådde jag, men tack vare att jag tog bort en hel del nådde jag inte riktigt fram till 20 0000.
19 150.

Jaja, nu är det i alla fall serverat till i morgon.

Nu är det jag och Jojo Moyes en stund.

Inga bilder idag heller.

Telefonen ligger på laddning och jag ska börja jobba, därför bara ett snabbt hejhej från förorten.

Mot 20 000.
Wohoo.

Mina damer och herrar, jag är LEDIG

idag.
Ska träna nu klockan tio, sedan dra dammsugaren över golven och resten av dagen läsa Jojo Moyes nya, som inte är ny utan från 2009 men översatt först nu.

När man bli så stor kan man sälja sin backlist (alltså det man har gjort tidigare) och det är ju grymt bra.

Igår ringde Maria (min agent) från bokmässan och sa att Tyskland vill köpa min åtta (Hurra), alltså den jag skriver på just nu.
Gloria kommer i vår där (till och med i ljudbok den här gången, hurra för det med),  och Nikki - som de också har köpt - tror jag att de flyttar till 2019 för att få in åttan 2018.

Vi gör samma sak här och stuvar om.

Flyttar min fina Nikki (sjuan) till 2018 och släpper åttan nästa år.
Rörigt?
Inte alls.
Det är strategiskt riktigt och därför gör vi den rockaden.

Det blev bara lite mer bråttom att skriva klart bok åtta.
Nästan så att jag har en förlagsdeadlline, minsann.
Det är inte så ofta jag har det. Jag får det för att jag ber om det, inte för att det behövs egentligen eftersom jag ligger så långt före.

När åttan är klar är också böckerna till och med 2018 det.
Redingering återstår förstås, men den är aldrig gigantisk för min del.

Vad jag ska göra då har jag inte en aning om.
Jag skulle gärna ha två utgivningar på ett år, men det vet jag inte om förlaget mäktar med. Och kanske inte jag heller i längden.
Jag vill ändå skriva bok nio under våren. Om/när den i så fall kommer ut får vi väl se.
Bok tio har jag i så all tänkt bli en uppföljare, men vi får väl se om nian funkar som jag vill först.

I morgon är jag på det igen med åttan och då ska jag passera 20-strecket.
Målet är 10 tusen per vecka, och två veckor efter start håller jag det perfekt.
Jag vill dock öka takten och målsättningen, men då måste jag få bukt med träningsdagarna först.
Det är så himla viktigt för mig, och även om åttan är prio ett just nu måste helst båda funka.

Så. Nu mot Friskis och corepasset som jag tycker är så bra.
Hurra!

Fredagen började bra med att jag vaknade av mig själv halv åtta,

och nu är jag redo för att börja jobba.

Jag skulle gärna klämma 4000 idag, men det är rätt orealistisk. Vi får se var det landar.
2000 ska i alla fall ut innan jag tillåts att åka till Farsta och skaffa nya Jojo Moyes. Tyvärr släpps den inte i e-bok samtidigt vilket är trist för jag gillar min läsplatta emellanåt och hade gärna laddat ned den dit.

(Sa någon vänta till den kommer?
Aldrig i livet.
Åsa Hellberg väntar aldrig.)

En 41-årig kvinna, "Anna",

ger det här betyget till Gloria på Good reads:

En stjärna av fem möjliga.

Sånt gör mig rätt ledsen, faktiskt. Dels för att boken förtjänar mer, för det tycker jag att den gör, men också för jag gärna vill förstå varför man ens delar ut ett sådant betyg om man inte motiverar det på något sätt.
Jag gick igenom alla hennes betyg och Gloria är den enda som får ett så lågt omdöme. Varför vet jag inte som sagt. Sonjas hemlighet fick en fyra och Sonjas sista vilja en trea.

Well.
Nu har jag tjurat klart för det, ätit lite ost, och slänger mig in i mitt nya epos.

tjoho så länge.

Ingen träning idag, istället fokus på MANUS!

Bra beslut.

När jag har skrivit klart för idag ska jag köpa nya Jojo Moyes och läsa före alla andra böcker jag har påbörjat (2 jättebra, men Jojo är Jojo.)
Om jag gör jobbet idag och i morgon, kan jag få ha en läsdag på lördag eftersom jag ändå ska träna och inte kan skriva på morgonen.

Bra tänkt!

Ni ser. Det blir bra det här.
Nu åttan mot 20 000.
Tjohej.

Ingen bra skrivdag sett till volym

men jag löste lite grejer som kommer att underlätta den fortsatta vägen framåt Jag kroknade redan halv fyra och tänkte att jag skulle sova en stund, vilket jag förstås inte gjorde. Istället såg jag på Masters of sex på HBO varvat med Gilmore girls på Netflix. Bra kombo eftersom serierna är så olika varandra.

Jag såg Gilmore Girls när det gick en gång i tiden och tyckte jättemycket om den, så det är kul att se den igen. Jag har hört någonstans att det kommer en ny säsong. Kul i så fall.

Förhoppningsvis kan jag lägga mig bustidigt idag. Jag ska träna i morgon också och det får inte vara så att träningen förstör mina skrivpass för då måste jag se över hur jag ska lägga upp det arbetet. Jag behöver ju båda.
Så i morgon går jag upp klockan sex och kan förhoppningsvis skriva ett par timmar innan jag åker till träningen. Det är värt att prova i alla fall.
Just nu dricker jag kaffe för att jag var så himla sugen, men det där kanske inte var så smart.
Vi vet hur det gick i morgon bitti.

Go fnatt!

Det finns lite olika varianter på böcker som går iväg utan kostnad.

Vilket är lögn för när jag skickar böcker själv kostar de 85 kronor i porto och eftersom jag ger bort mina egna X är det förstås också förenat med en kostnad.
Så när jag säger utan kostnad menar jag för den som sitter hemma och packar upp bokpaketet.

Vissa har satt det där lite i system. Man mejlar mig och ber om en signerad bok (med hänvisning till sin blogg), men sen ser jag ingenting av den. Den blir inte läst helt enkelt, utan landar i en hög med signerade böcker och där verkar den få ligga.

Dessa kallar jag läsexemplar, och helt ärligt förstår jag inte varför jag ska bekosta någon annans läsning, eller högbildning.
Från och med nästa bok är det helt slut med det.

Däremot har jag mejlat några personer och frågat om de vill läsa. Om de sen gör det eller inte står dem förstås helt fritt. De har fått min nya bok för att de har tyckt så mycket om mina tidigare.
That´s it.

Recensionsexemplar är en annan femma. De behöver inte signeras, kommer att recenseras och förlaget står för utskicken. Förr gödslades det med recensionsex, men inte längre. Jag och många med mig vill ha koll på vart de skickas.
Om någon inte har gillat mina böcker tidigare finns det ju ingen anledning att låta dem såga dem en gång till.

Med det sagt:
Bok åtta. Sen start idag, men så blir det när jag tränar. Jag hoppas att jag kan jobba fram till fem nu i alla fall.
Jag har tränat, bokat kiropraktortid till nästa vecka, tagit piller mot nacken som är lite bråkig idag igen, ätit ost tillsammans med Misse, och druckit två koppar kaffe.

I´m ready to go!

Jag vaknade av väckarklockan,

alldeles förvirrad.
Men nu har jag fattat att den ringde för att jag ska träna.
Det är nu de nya rutinerna ska in igen på riktigt. Det har varit lite hafsigt hittills tycker jag (förra veckan gick till exempel bort för att man la in en ny matta i träningshallen.)

Jag känner fortfarande av nackspärren till och från, men inte alls så jag inte kan träna.
Dagens pass är med min favvisledare, så det ska om inte bli kul (det är det bara i 20 minuter sen vill jag gå hem) så i alla fall BRA. Hon är grym, tycker jag.

SEN får jag skriva.
Hurra för mig.
Och hurra för Simona många kollegor som åker till bokmässan idag!

Have fun. Lägg ut många bilder! På insta, inte FB!

Ps. Först ska jag duscha. Det gör jag alltid innan jag tränar. Ibland hamnar jag bredvid sådana som inte resonerar på samma sätt med som borde ha gjort det.

Bra jobbat Hellberg!

Men det tog tid och nu ligger jag på målsättningen snarare än före. Jag ska dock skriva hela veckan så i slutet av den kommer jag att ha tagit igen de här två redigeringsdagarna.
Jag skulle gärna stå på 25 tusen på söndag.

Dessutom ska jag den här veckan komma igång med träningen efter nackspärr och sånt som har satt käppar i hjulet
I morgon klockan 10 är jag tillbaka i träningslokalen efter nästan två veckor frånvaro.
Hurra!

Just nu har jag en massa sjok av dimma som flyter framför ögat när jag tittar på skärmen. Inget som jag alls störs av under dagarna när jag skriver, men så här dags är det uppenbart (glaskroppsavlossningen jag fick i somras).
Alltså stänger jag ned och kollar på tv istället. Eller kanske en film?
Tidigt i säng ska jag i alla fall.

Tjohej.

Det var tur att jag kom på redan igår

att jag ville ändra något, för det blev ett större jobb än jag hade tänkt. Är bara halvvägs igenom för jag fastnade i att redigera en massa annat också (faran med att gå tillbaka är fastnandet!)
Så massor är struket, ändrat och jag måste fortsätta idag för många sidor återstår, men jag tror att det blir bättre så här.
Har den gamla versionen sparad för säkerhets skull (viktigt, viktigt.)
Jag har också ett dokument där jag lägger större partier jag tar bort. Det kan finnas info/något bra där jag vill använda senare.

Nu har jag i alla fall ätit frukost, slängt sopor, gett Misse sina mediciner (han var snäll i natt igen, tack och lov), vattnat blommorna på balkongen och inne och nu har jag satt mig tillrätta i soffan med kuddarna bakom ryggen, datorn i knäet, anteckningsboken och kaffekoppen står på det lilla bordet bredvid. Fötterna ligger just nu på fotpallen där också ljusbrickan står.
Jag tror att jag ska tända några.
Än så länge är det underbart molnigt i min förort.

Här är en bild på min balkongblomma som fortfarande är så praktfull. Det hänger massor med klockor även på baksidan och ut över balkongräcket.
Som den har glatt mig i sommar.
Den har rosa kompisar bredvid sig, men de har slås lite ut av den här finingen för att den är så stor.

NU ska jag jobba!

I går kväll

insåg jag att jag behöver ändra en premiss i åttan, så det är väl det jag kommer att ägna dagen åt. Tror att det tar en stund.
Och så tänker jag glo argt på Misse som har haft en av sina pipmorgnar. Han är inte så himla populär just idag, kan jag berätta.

Jag somnade sent igår.
Såg på Youtubeklipp från intervjuer med Bridget-gänget.
Sa jag att Renée Zellweger var grym?

Vilken film!

Jag skrattade så att jag grät och det händer oerhört sällan på film, men det fanns ingen stopp och då var det ändå lite situationskomik som jag vanligtvis inte bryter ihop av.
Men jag var inte ensam, hela salongen skrek av skratt.

Underbart manus av Helen Fielding som ju också har skrivit böckerna. En varm och berörande film på alla sätt, jag njöt av varje minut.

Jag tycker att Renée Zellweger är briljant i sin roll som Bridget, finfint ackompanjerad av Colin Firth och Patrick Dempsey.
OCH Emma Thompson i en lite men härlig roll som läkare.
Jag älskar Emma Thompson (nästan lika mycket som jag älskar Colin Firth.)

Kolla vad snygg hon var på premiären! Nästan så att jag blir sugen på kort och blont.
Röda kläder har jag redan massor av.

Så bra film.


SEDENSEDENSEDEN!

I am so happy!

Igår pajjade min Apple-tv.

Min favvis, som har jag inkopplad i sovrummet, och som vaggar mig till sömns varje kväll med någon bra serie.

Man kan laga det själv om man har rätt sladd. Har jag det? Nä, det har jag inte!!
Man kan ta den till en apple-store om man har kvittot kvar. Har jag det? Nä, det har jag inte!!

Så jag försöker mig på att ta en tur till Webb-hallen där jag köpte den. De kanske har mina uppgifter, eller i alla fall rätt slags sladd.
Annars ska jag ju till Täby idag, och där finns en Apple butik som kan fixa. Det är ju det där med garanti och kvitto då.

Grr.

Vaknade med huvudvärk,

som om jag drack två glas vin igår.
Det gjorde jag inte, utan bara vatten, men det hjälpte tydligen inte.
Men å, vad det var roligt att träffa alla gamla godingar. Jag jobbade på dåvarande Kraft Foods i 10 år och kände igen de flesta som var där. Jag snattrade från 17 till 23.15.

Men idag är det jobb igen, jag ska till fina Näsby Park och bokhandeln.
Jag finns där mellan 13 och 14!

Sommelier på Grodan

Micke festarrangör och jag som är så här glad tack vare fantastisk mat. Bergtunga. Glömde fota.

På väg hem. En blå glob till höger.

BRIDGET JONES'S BABY Trailer # 2 (Comedy - 2016)

Som vanligt är huvudet nu fullt av idéer som jag först när jag skriver vidare vet om det blir något av. Det här veckoslutet ägnar jag åt mycket annat. Ikväll återträff, i morgon signering i Näsby Park och på söndag bio.

Allt detta kräver tid. Till och med söndagens bio är tidskrävande, även om jag hinner skriva lite före jag behöver köra dit.



Men lite är good enough. Att hålla kontakten med manuset är det viktiga.



Det kommer några veckor framöver när jag inte har något inbokat alls. Nästa punkt tror jag infaller först 24:e oktober för då ska jag till Bollnäs och biblioteket där.

Resten av aktuella bokSverige planerar just nu för  mässan i Göteborg,  och då blir det tystare än vanligt här hemma.

Superskönt, eftersom jag ju kan följa mina vänners framfart på sociala medier samtidigt som jag skriver på min nya bok. Perfekt kombo, ju.



Nu ska jag måla naglarna.

Det är precis sju år sedan min första bok kom ut.

Jag berättade om den högt första gången på ett seminarium på bokmässan i Göteborg, 2009. Sedan blev det en jäkla snurr med intervjuer för precis alla medier. Jag har en lunta verkligen som jag har sparat och kanske borde klippa ur grejer från. Så många tidningar kan jag ju inte spara i alla evighetet.

I alla fall.
Luntan efter det är inte lika stor. Det ligger av någon anledning inte samma dragningskraft i kärlek som i kärleksmissbruk.

Jag har, till skillnad från många andra, inte drömt om att skriva. Jo, som i en sådan där "jag skulle vilja skriva en bok nångång", en mening helt utan substans eftersom jag aldrig tänkte längre än så även om min allra äldsta vän inte är ett dugg förvånad eftersom hon säger att jag sa det där ofta. Jaja.
Jag gjorde inga försök i alla fall, hade ingenting skrivet, utan Casanova blev startskottet.

Det var när den gick lätt som en plätt att få ur sig som jag kom på att jag kanske skulle skriva något mer. Och då landade saker i den där byrålådan. För inget av det hade tonen jag var ute efter. Det blev för mörkt, för tråkigt och alldeles trist att skriva. (Även om faktiskt karaktärer som Elsa från En liten värld, och Susanne från Sonjaböckerna hittades där.)
Tills jag på sommaren 2011 träffade Sonja. Då blev det roligt igen (ettan och sen tvåan kom båda ut 2012.)

Sju år senare alltså.
Sju komma en skrivna böcker senare (Nikki är ju skriven om än inte utgiven än och jag har skrivit en tiondel av åttan).
Tänk som livet blev på bara några få år.

Idag ska jag träffa dem jag arbetade med för åtta år sedan.
Jag brände ut mig årsskiftet 2007 - 2008 och sedan kom jag aldrig tillbaka till jobbet igen. Då hette företaget Kraft Foods  och tillverkade och sålde produkter som Marabou, Gevalia och Estrella. Idag heter det Mondelez, i övrigt är nog mycket sig likt tror jag.
Anyhow.

En fråga på FB om vi skulle dra ihop ett gäng som jobbade på Kraft, och ikväll är vi 54 anmälda. Det ska förstås bli galet roligt att träffa dem igen.

Så, med det sagt, idag tar jag det lite lugnare. Om jag får ihop 1500 ord är jag tvärnöjd och kan sen måla naglarna fina inför kvällen.

Wohoo.

Längre ned ett middagstips. Själv kör jag på vad kroppen verkar gilla,

och tror på insulinets påverkan på vikten och att en lågkalorikost håller bra koll på insulinnivåerna.

Sedan i mitten av juni, typ 20e har jag enbart ätit Lchf, vilket betyder att jag helt och hållet har uteslutit socker, bröd, potatis, ris, pasta/mjöl.
Inte en glass, frukt eller färskpotatis på hela sommaren.
Däremot har jag ätit grönsaker.
Och bär i olika former.
Paprika och tomater som är mina favvisar, men också bönor ibland (smörkstekta! Festmat på riktigt) grönsallad, kål (helst blomkål som jag steker med tomater, paprika och grönsallad i smör och häller olivolja, flingsalt och fetaost över.)

Jag är heller inte så där överdrivet förtjust i rött kött, så det kan det bli någon gång när jag gör biffar, men inte annars.
Däremot äter jag ju gärna kyckling och till det en sås på Turkisk yogurt, olivolja och fransk senap (en stor slev yogurt, två matskedar olivolja (typ) och en tesked fransk senap. Rör om. Gudomligt. Senapen kan förstås bytas ut mot valfri favvis. Vitlök är supergott.)
Jag äter upp hela den skålen med sås själv, utan problem.

Så kyckling med Åsas blomkålspytt och goda sås är dagens middagstips!

I den här kosten är det viktigt med fett. Det behöver inte överdrivas, men det ska vara betydligt mer än jag har varit van vid som ju var ung i fettskräcksåldern. För det är fett du ska fylla på med om du vill bli mätt, inte mer protein och verkligen inte kolhydrater.

Så för att få i mig tillräcklig med fett äter jag två ägg till frukost, gärna med en avocado som jag ringlar lite olivolja över, ungefär vid halv niotiden innan skrivpasset.
Det står jag mig på i princip hela dagen fram till middagen vid sextiden. Är jag hungrig däremellan tar jag ett par ostskivor, en kopp kaffe eller ett jätteglas med limevatten. Oftast är det  då bara någon timma kvar till middagen.
Ibland är jag hungrig tidigare, och kanske mer hungrig, och då kan jag göra en omelett, äta en burk makrill eller tidigarelägga middagen och kanske äta keso med bär senare.

Jag räknar inga kalorier, äter goda såser och om jag blir sugen på pommes steker jag vaxbönor i smör och har flingsalt på toppen.

Jag mår bra av den här kosten. Ibland är jag lite ... ska vi säga lösare, i magen, och behöver gå på toa ett par gånger, men jag har inga gaser, ingen utspänd mage och jag har gått ned en klädstorlek vilket tog bort i alla fall de flesta celluliter jag hade på överarmarna och som jag har hatat så intensivt. 

Jag vet egentligen inte hur många kilon jag har gått ned, det stannade upp efter ett tag, men en storlek är väl ungefär 4-5 kanske? Det är inte viktigt. Jag ser i spegeln när jag är i en storlek som är okej för mig och min våg har ändå inga batterier som funkar.

Det enda jag kan längta efter är lakritschokladgodis. Marabou har en mjölkchoklad med lakrits och den kan jag faktiskt fortfarande drömma om.
Ni som var med i Gloriateamet vet vilket jag menar.
Sweet Lord så god.

Jag håller ångan upp,

men det är som om 14.00 är min gräns.

Å andra sidan har jag gjort mitt dagsverke på tretusen och då är jag ju mer än nöjd såklart.
(Vanligtvis brukar jag ligga mellan 1500 och 2000 innan jag kroknar, så jag har en extra schwung den här gången, och än så länge är väl bäst att tillägga.)

Nu ska jag handla och jag vet inte hur det är med er, men själv behöver jag skriva en inköpslista för att komma ihåg vad jag ska köpa.
Idag står det blomkålsris (är besatt),
tandtråd (är besatt) och
kyckling (är besatt)
tomater (är gott i blomkålsriset)
paprika (är gott i blomkålsriset)
fetaost (är gott i blomkålsriset)
kaffe (blanda inte i det i blomkålsriset)
och kattmat (se föregåendet) på listan.

Där har vi den.
Just det. Tvål måste jag lägga till.
Det går åt massor i det här hemmet, både i badrummet och köket. Det finns nog ingen med så rena händer som jag.

Det var det.
Resten av dagen ska jag läsa ett kapitel ur min nya bok (alltså som någon annan har skrivit) och se på tv.

Häpp.

Snyggare än så här blir det inte idag.

Back in the old days,

fick ni och jag alltid en skrivstuga presenterad innan dagens arbetspass. Men så fick jag på taffsen av märklarföretaget eftersom jag ledde så mycket trafik dit (!) att de bad mig sluta länka.
Nåväl, det har gått många år och någon gång då och då kan väl inte vara så farligt, eller?

Här är en från Ibiza. En ö jag aldrig varit på, däremot var min mamma där ett par gånger på 70-talet.
Visst skulle man kunna bo där en stund? I alla fall under tiden det tar att skriva en bok?

Jag slänger mig nu över min åtta.
Kan jag hoppas på 3000 idag också, månne?
Vi får se vad hjärnan säger.
Tjoho.

10 tusen. Wohoo.

Och datorn är precis på väg att ladda ur. Perfekt.
Dessutom har jag fått besked från förlaget idag som stuvar om en hel del, men på ett väldig bra sätt.
Jag är så inåt bängen taggad!

Det blir ett hurra på den här dagen så här långt!

(och om jag fortsätter i den här takten så är åttan klar redan sista oktober. I´m just sayin.)

Jag har ställt in kvällen trevliga release

för att kunna fokusera på arbetet med nya boken.
För det är trots allt så att om jag ska åka iväg någonstans så kräver det en del tid till piffning, körning, parkering etc och då måste jag avsluta tidigare än jag tänkt.
Dessutom ska jag på en återträff med mitt gamla jobb på fredag och sedan signera böcker i Näsby Park på lördag och det får räcka med engagemang den här veckan.

Just det. Jag ska på bio också. Nya Bridget Jones. Ska bli kul att se om de törs låta henne få barn med någon annan är Mark Darcy. Det är tveksamt eftersom bok som kom ut för ett par år sedan faktiskt säger hur det går. Den här filmen utspelar sig uppenbarligen in between, och baserar inte på någon av böckerna. Men det är Helen Fielding som har skrivit manus, så jag skulle tro att hon har kopplat ihop film och bok.
MEN.
Man kan göra lite som man vill när det är film, så  helt säker kan man förstås inte vara.

Bra idé är det i alla fall.

Nu ska jag jobba.
Hurra för mig.

Och hurra för min mamma som solar sig brun och fin igen på Mallis.
Här är en bild från när vi var på Cypern förra året.

Camilla Läckberg skriver om sin process.

Här kan ni läsa om den.

Som ni ser gör vi ungefär på samma sätt, hon och jag.
Det finns lika många sätt som böcker, och var och en ska göra det som personligen funkar för att få ihop en bok.

Det är liksom det som allt går ut på.

Ute exakt två.

Perfekt. Tretusen ord idag också, och jag tycker att starten har känts riktigt bra.
Jag går alltid mot jämna tiotusental och har jag samma flyt i morgon når jag första tian då. Sen tar jag jag sikte mot 20.
Vanligtvis brukar jag landa på en 1500 per dag i början men när flytet finns är det bara att hänga på.

Det låter kanske vansinnigt att målsätta min konstform, men för mig funkar det att ha det som en morot de dagar jag tycker suger som värst.
De finns, de kommer och då känns det skönt att gå mot något som inte ligger så himla långt bort som änden av en bok ändå gör.
Ett steg i taget blir bok till sist och det är det repet jag håller i och drar mig framåt med.

Eftersom jag nu kommer att tillbringa varje dag med mitt manus behöver jag inte gå tillbaka i det, utan det som har kommit på pränt ligger i bakhuvudet.
Fokuset ligger på storyn, att sätta den och som vanligt har jag inte en aning om vart det bär. Jag tycker att hela det överraskningsmomentet är jätteroligt.

Framåtrörelsen är viktig för mig, även om jag får påpekanden av Teresa ibland att dröja kvar, så får det inte bli för länge. Jag blir extremt uttråkad av att läsa vevanden och kan inte tänka mig att skriva så själv.
Andra tycker om lite långsammare böcker, och det här är bara min personliga reflektion och har inte ett dugg med att göra om något är bra eller inte, men långsamt passar inte mig helt enkelt.
Varken att läsa eller skriva (vilket förstås hänger ihop.)

Det var dagens skrivrapport.
Och roligare än så blir inte den här bloggen på ett tag framöver.