I praktiken så betyder den inte så mycket, inte för en bok som min. Tidningarna har sina bokdagar och många bloggare recenserar/skriver om boken när de har läst klart.
Ändå är det alltid lika spännande.
Det här är den första boken där jag känner att många fler känner igen mitt namn. Gott så. Ansiktet behåller jag gärna för mig själv om jag får läsare ändå.
Men jag vill fortfarande vara med i Let´s dance och leda Melodifestivalen (inte sjunga, hu), men det har inte ett dugg med igenkänning att göra utan med tävling, nerv och häftighet.
Jag kan inte riktigt beskriva den där scenkranen som vrids på, för den är så totalt motsatsen till den uppmärksamheten jag vill ha när den är avstängd.
Har ni sett artisten Sia?
Hon vänder ryggen åt publiken för att hon inte vill få ett känt ansikte, men hon vill jättegärna framföra sin musik.
Som författare är det ungefär så.
Utom för vissa som alltid syns, och det säljer säkert hundratusen böcker till för just dem, men hur ofta har man till exempel sett Jonas Jonasson, Catharina Ingelman-Sundberg eller FredrikBackman. Det går ju rätt bra för dem ändå.
Sias låt Chandelier.
Fantastisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar