Jag pratade som sagt länge med min kompis igår,

och utöver det jobbet hon har som jag är ute efter all fakta om, är hon sjukgymnast även om hon inte har praktiserat det på ett tag. Och akupunktör.
Hon visste precis vad min sjukdom gick ut på, och det är ofantligt skönt med någon som fattar att det inte finns något att göra och som inte kommer mer triljoner förslag.
Vila och inte röra armen för mycket. Ha den i mitella emellanåt.
"Inget annat hjälper", sa hon.

Igår var en rättbradag, idag är vi tillbaka till rättkass.
Tänk vilken tur jag har som har det här jobbet. Hemma. Behöver inte flytta mig en meter.
Oftast lyckas jag faktiskt glädjas mer åt det, än att sörja att jag har ont och inte kan vara med på några aktiviteter.
Tack och lov.

Idag jobbar jag med min julnovell igen.
Tjohej!