Åsa firar jul,

och som hon gör det i år.
Med känslorna utanpå känns allt dubbelt så starkt. Musiken, pyntet, blommorna, dofterna, ljusen och smakerna.
Det som är viktigt för mig

Idag var jag på Operan och lyssnade på Adolf Fredriks musikklasser.
Sedan gick jag genom Gallerian till min parkering och hittade en pluttis på sisådär 2, 5 år. Han pratade inte svenska, men litade tydligen på mig för han höll mig i handen medan vi letade efter någon anhörig.
Till sist fick vi gå till informationen, som ringde på vakter, och medan de letade efter någon som saknade en lite pojke köpte vi en nalle. En fin brun med en svensk halsduk. Han fick välja själv.
Efter en stund kom pappa och så vinkade vi hej då, kanske tjugo minuter efter vi träffades.

Den här ungen har aldrig kommit bort. Min blick lämnade inte honom en sekund på 18 år.
Stackarn.

Den här lille musikanten ville inte ens söka till AF.
Det gick ju bra ändå.
Jonathan , drygt 2 år. Lika gammal som dagen upphittade pojke.

Operan.
Jag har varit här mycket under 2015. Varför får ni veta i maj.

Trappan upp till ...

Spegelsalen. 

Så här fint satt jag. Om kungen hade varit här hade han suttit
mittemot.
Golvet längst fram dras bort när det är stor föreställning.
Under det är orkesterdiket.

Det var fullsatt. Jag ville köpa 2 biljetter, men det fanns inga
bra, bara bakom stolpar.
Att få en  enstaka bra biljett gick däremot.

Vilken rysare. Fantastiskt!

Innan föreställningen var jag på NK och spanade in tomten.
Han har lika mycket att göra som vanligt ...