På tisdag åker jag och Fårdan till Flen.

Håll en tumme för vädret. Det är utlovat snö, men jag hoppas att det inte kommer några större mängder för då är det inget kul att köra.
I värsta fall får jag ta tåget, det funkar ju finfint det också.
Jag behöver inte bestämma det förrän på tisdag.

Sedan ska jag till Arboga på lördag. Där var jag senast när Fårdan hade havererat och den snälla Simona körde mig dit. Då tog vi en liten promenad i den vackra staden och klev också in och sa hej på biblioteket.
Jag tror att vi båda pratade om att köpa hus där. Så himla söt stad!

Sedan ska jag till Norrköping den 11:e och Gislaved den 25:e. Båda lördagar.
Ska bli buskul!


Nu fokuserar jag på ungdomar.
Jag kommer inte ihåg så mycket från min egen gymnasietid. Det som har varit jobbigt i mitt liv har jag varit väldigt bra på att glömma (och det kan man verkligen använda i en bok).

Jag minns en sak från när jag var ung och ville skriva dagbok, att jag måste – i den – fokusera på det som är glatt och roligt. Jag minns att jag var väldigt rädd för det som låg under det gladlynta och att jag för allt i världen inte fick släppa ut det. Inte med ett ord.
När jag väl gick i terapi fick jag lära mig att sätta ord på känslor, det hade jag aldrig gjort innan. Jag fick lära mig att känna igen typ skam, skuld, ledsen, orolig och arg. Glad kunde jag ju redan.

Mina elever är mer reflekterande än jag var, för att jag tror att det är okej idag.
Det kanske det var när jag var i den åldern också. Det kan ha varit hos mig den där spärren satt.

Anyhow.
Terapi, wohoo.

Nu manus.