Vi får väl se om uppdragsgivaren blir nöjd.
Jag tycker i alla fall att det var kul att göra. Jag gillar ju att filma och att prata framför en kamera. Andra kan bli stumma då, jag går istället igång.
Det är lite samma grej som att släppa ut mig på en scen. Det drar igång något inuti som jag kan göra något bra av förhoppningsvis.
Sedan vill jag alltid gömma mig efteråt och jag har inget som helst intresse av att bli igenkänd, utan jag vill stå där på min scen och göra vad det nu är jag vill göra där, eller plocka fram kameran och göra något där och ha 100 tusen följare på Instagram, men igenkänd utanför scenen eller kameran vill jag inte bli.
Det är verkligen dubbelt.
Distans funkar.
Närhet funkar inte.
Så typ.
Mitt eget uppdrag är nu att tvätta bort mascaran och resten av ansiktet och ta fram mitt manus.
2000 ord ska ned i det innan jag får lov att göra något annat.
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar