Tisdag, och jag jobbar på.

Eller rättare sagt, jag börjar nu.
Jag törs inte ens titta på datumet uppe i hörnet på datorn och börja räkna på hur många dagar jag har på mig. Istället ska jag försöka mata på framåt så gott det går, så får vi väl se var jag är den sista februari.

Idag kommer balkongmannen och mäter, men fram till det är det bara jobbbjobbbbbjobbbbbbbbb.

Samtidigt som jag skriver på det som är beställt, testar jag annat. Det flyter på det också och är roligt. Såpass att jag kan göra det sent på kvällen. Jag duttar, jag man säga.
Det är så helt och hållet annorlunda att jag inte ens vet om jag skulle ro det i land. Men jag fortsätter för att det är så himla kul, annorlunda och utmanande. Jag hoppas förstås att jag lär mig något nytt. Eller så är det bara obegripligt trams.
Jaja.
Man lär sig väl av det också tror jag.

Jag tycker att det är otroligt kul att vara inne i en skrivbubbla igen, det känns som om jag bara har gått i väntans tider sedan i november och det är inte min grej, inte alls.
Att vara ledig är jag bra på. Jag kan lulla runt en hel dag utan att göra något alls.
Att vänta på andra och bli ledig på grund av det  – not so good for me.

Well.

Tisdag.
Bra dag, än så länge.