Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 14 december 2019

Dagens fundering handlar om människor som aldrig någonsinn kommer på tanken

att ställa en fråga om någon annan, utan som bara pratar om sig själva.
Jag har råkat ut för det så enormt många gånger och är fascinerad över det sättet att kommunicera.

Jag vet inte om det uteslutande handlar om att man är ointresserad av andra människors liv eller att det också handlar om samtalsträning. Om man förstod att man osynliggjorde den mitt emot, skulle det göra skillnad?
Om man vill ha ett "samtal" med en sådan människa måste man själv flika in kommentarer här och där, men det leder sällan till något annat än att personen lyssnar på det man säger då men sedan fortsätter den prata om sitt.

I mitt fall är jag rätt duktig på att bekräfta den typen av beteenden och det måste jag förstås sluta med.

Det var dagens tanke i Farsta.
Jag har lätt huvudvärk och ska ta piller mot det, sedan äta något.
Kvällen blir en soffvariant. I morgon är det julgodistajm med Jonathan och Linnea!

2 kommentarer:

Robert W sa...

Jag misstänker att det oftare är män än kvinnor som är så egocentriska.

Som killen som är på en dejt och hela tiden talar om sig själv, men sedan slutar, och säger till tjejen:
- Nej, nu ska inte bara jag prata. Jag är ju intresserad av vad du tycker. Vad är det hos mig som du finner attraktivt?

Åsa Hellberg sa...

Haha, tack Robert!