Och att jag lyckades jobba igår är ett under, för alla vi vänner var nog lite hispiga för att vår kompis Carina skulle få en bebis. Det gick bra, han kom ut, och är så söt att det inte är riktigt klokt.
Idag ska jag träffa min viktigaste person, Jonathan.
Linneas tvillingsyster (också gravid) och deras mamma är där och hälsar på från Östersund, så jag är ditbjuden på Mellokväll med början klockan 18.00.
Jag minns ju min egen förlossning som igår. Det mesta tror jag faktiskt. Mitt minne är selektivt, men inte när det gäller den.
Naturligtvis tänkte jag på den igår, hur det gick, hur ensam jag trots allt var under dagarna på BB (jag var ju ensam från graviditetens start) och att Jonathan blev inlagd på Sachsska barnssjukhusests neontalavdelning för att andningen inte var bra. Och så var han gul, och fick sola. Där låg mitt hjärta – 4,7 kilo bebis med långt svar hår – bredvid för tidigt födda på under kilot.
Det var en surrealistisk syn.
Tack och lov att det gick bra, det hoppas jag att det gjorde för de där pluttarna också. Jag frågade om dem men fick inte veta ett skit. Personalen var tyst om varenda liten parvel.
Det var det.
Jag ska träna om en och en halv timma, och sedan jobba innan mellokalaset i Sundbyberg.
Jag hoppas att mellomyskläder gäller även där.
2 kommentarer:
Han måste ha sett ut som en jätte! Ha en riktigt bra kväll!
Haha, ja, det gjorde han verkligen!
Skicka en kommentar