Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 17 februari 2020

Nu börjar det kännas i magen att vi åker på tisdag nästa vecka.

Jag har skaffat Esta, kollat passgiltighet, skrivit ut biljetter (helt i onödan eftersom de finns digitalt), skrivit ut Estan också för säkerhets skull (helt i onödan eftersom mina uppgifter finns digitalt).

Jag planerar färden till Arlanda, och är inte klar över hur jag ska göra.
Möjligtvis tar jag en taxi till centralen och tåget därifrån. Det händer lite för mycket i min förort när det är mörkt för att jag ska känna mig trygg att gå med resväska och handbagage till pendeln.
Möjligtvis är det lika billigt att bo på hotell på Arlanda som att ta taxi och tåg. Det är det jag ska undersöka de närmsta dagarna.

(Så här gör jag alltid när jag reser, eller äh, vem försöker jag lura. Jag planerar ALLT! Långt eller kort. Vad det än gäller. Planer är superviktiga för mig. Har jag bara satt dem så är det ju enkelt att bara luta sig tillbaka på resan eller vad det nu är jag ska göra.
Naturligtvis gör jag också ett besöksschema för min research där. Vad jag ska se den här gången kan jag inte avslöja, men det kommer att spela en stor roll i nästa bok (Flanagans 3).)

Visst kan jag ta bilen till Arlanda, men vi landar vid sju måndag morgon och att köra mot stan då är lika med idioti för köerna är gigantiska.
Bättre med tåg eller flygbuss. Buss är min favvis egentligen. Det enda jag saknar med Årstadal är att flygbussen gick så nära (Liljeholmen) och att Ica låg i huset och att tvärbanan tog en minut att gå till.
Inget annat saknar jag därifrån.

Förra gången jag reste till USA (april -19)gick flyget senare, vilket gjorde att det gick utmärkt att åka kommunalt.
Nu går det 10.45 och om jag ska vara där typ 8.15 (alltid tidig, det är min grej och USA ska man vara där tidigare) så behöver jag åka hemifrån senast 7.
Fast å andra sidan borde det ju vara mycket folk i rörelse här då.
Jaja, jag får se hur jag gör.

Idag ska jag träna, jobba med mina 20 sidor och sedan är nog den här dagen slut.
Måndag ändå.
Bra dag, så här långt!




2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Ha en riktigt bra måndag nu då!

Åsa Hellberg sa...

Tack detsamma, fast tisdag! :)