Gårdagens fest fick jag ju ställa in,

och dagens hoppar jag av frivilligt. Det är något med många i ett rum som skrämmer mig och jag tänker ta det på allvar. Det blir för många kramar, trängsel och skratt (öppna munnar) för att jag ska känna mig bekväm.
Men det är inget lät beslut att ta i sista sekunden när man vet att någon har ordnat en fest. Jag hoppas att det bara är jag som är så feg och att festen blir magisk.

Så mer rädd än jag har trott, kanske. Jag är rätt nöjd med min ensamhet här hemma just nu.

Linnea (Jonathans flickvän) är personlig assistent åt en kvinna som har extrema problem med sin andning redan i vanliga fall, om hon skulle bli sjuk skulle det bara en katastrof.
Jag undrar om vårdbolaget ser till att Linnea får åka taxi istället för kommunalt om sjukfallen i Stockholm ökar?

Det är bara en vecka sedan vi kom hem från New York (8  dagar) och när vi var där tänkte jag på det men ytterst litet. Ingen bar mask på flygplatsen, folk verkade väldigt obekymrade. Men det satt en man och hostade några rader bakom oss och jag minns att jag tyckte att det var jobbig.
Nu, bara några få dagar senare, drar New York upp beredskapen på riktigt.

Tur att vi åkte just då, annars hade resan antagligen blivit inställd och jag hade förlorat en jäkla massa pengar.

Idag ska jag fylla på kylskåpet men det är allt.
I morgon börjar jag skriva nästa Sonja och jag kommer att ha fullt fokus på det fram till och med 1 april.
Jag ställde in träningen igår och träningen på torsdag. Vi får se om jag går på lördag. Som sagt: människor och deras kroppsvätskor är inte vad jag har lust att umgås med just nu.