Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 4 mars 2020

Jag brukar vara återställd från jetlag ett dygn senare,

men inte den här gången. Igår var jag helt slut (kom hem i måndags morse) och inte ett dugg blev gjort.
Men idag hugger jag äntligen tag.
Det brådskar lite nu och efter att jag har handlat ska jag redigera åtminstone 20 sidor.

Lider ni av Coronaskräck?

Jag tänker mest på utsatta grupper som redan har problem, barn med lungsjukdomar och hjärtproblem till exempel. Jag förstår den paniken som man som förälder måste känna.
Simona instagrammade om flykttingströmmarna som faktiskt inte har någonstans att ta vägen med sina barn och det är vidrigt att tänka på hur Europa vänder dem ryggen. Ett virus i de lägren vore om möjligt en ännu större katastrof.

Under de sex dagar jag var borta blev Moderaterna ännu mer Sverigedemokrater, vilket naturligtvis öppnar dörren för att SD ska ta än större kliv in i den värld som bara vill se vita heterosexuella män. För varför skulle de nöja sig med att trampa runt i samma dynga som M?  Moderaternas nya retorik är mumma för dem. De har tagit över det gamla SD – som nu kan gå vidare mot nya mål.

Allt medan svenskarna nickar instämmande och tycker att stängda gränser är bra, för fy vad synd det blir om alla svenskar om familjer som flyr för sina liv skulle komma hit.





2 kommentarer:

Annika Estassy sa...

M och SD är två riktigt vidriga partier! Och detta med att det alltid är mest synd om dem som har det bäst är obegripligt. När det gäller Corona har jag noll-skräck. Det är ju inte digerdöden vi pratar om. Jag förstår dock mycket väl att man tillhörande en riskgrupp är orolig. Det jag inte begriper är hysterin som sprids av dem som har minst att frukta. Ja, vad är det för fel på folk?

Åsa Hellberg sa...

Ja, man undrar ju, eller hur!