Lektion 8

Dramaturgi.

Min lättaste gren. Lika enkel som dialog.

Haha.

Riktigt så enkelt är det förstås inte, men jag minns när jag hade skrivit min första bok, en självbiografi, så fick jag frågan av en lika debuterande kollega hur jag hade tänkt när det gällde dramaturgin, den ”dramatiska kurvan”, och eftersom jag inte fattade vad han pratade om så ryckte jag mest på axlarna.

Sedan skrev jag Sonjas sista vilja, och efteråt fick jag samma fråga av en annan kollega och jag kunde inte svara då heller. 

Jag skrev ju bara på, då – precis jag gör nu.

Jag har aldrig flyttat på något i manuset för dramaturgins skull. Lyllos mig, för jag vet att många får kämpa med det här. 

(Det jag alltid får göra är att bygga ut karaktärerna, göra dem liiiiet snällare även på papper, inte så vassa. "lite osympatiskt, väl?" är standardkommentar från min förläggare i marginalen ...) 

Vi ska prata om hur man bygger karaktärer i ett senare kapitel. 

Jag tror att min fördel har varit att jag alltid har skrivit mina historier från A till Ö, alltså kronologiskt. Jag har också begripit att temperaturen i boken måste höjas, höjas och höjas, det ska vända och svänga och bli allt svårare för min huvudkaraktär (eller karaktärer) att nå sitt mål. 

När man pratar om dramatisk kurva handlar det just om att ha en energirik inledning, sedan låta det puttra lite – bygga karaktären, miljön, för att sedan höja tempen, öka tempot, och försöka ge storyn en vändning som inte läsaren har räknat med – och få till en tillfredställande slut.

Just det är svårt, jag vet.

Numera har jag ju en bokrytm i kroppen, jag vet hur långa böcker jag skriver.

Rent praktiskt så handlar det för min del om ungefär 50 kapitel.

Vi utgår från det nu, så du får ett hum om hur man kan göra. Men som vanligt: man kan också göra tvärtom. I allt utom hur den dramatiska kurvan ska se ut, för den är förlagen noga med. Läsarna också. Det finns en förväntan på hur det ska kännas när vi läser, ser en film, tittar på en teaterföreställning. Ni vet egentligen alla vad jag pratar om. 

Det första kapitlet ska inleda och ge oss målet för vår karaktär. Vad vill hon, vad behöver hon, åt vilket håll ska hon gå?

Kapitel 2-15 puttrar, berättar, gestaltar att det mesta verkar gå hennes väg. 

Man får nästan känslan av att nu är det klart, nu kan boken snart avslutas. Det är här många författare sänker temperaturen alldeles för mycket, så mycket att vi som läsare tycker att det är en trist bok – och låter bli att läsa vidare. 

Så varning för det. 

Vi kan ju ha världens häftigaste kapitel efter kapitel 14 och det måste vi låta ana även i början.

15 – 48:

Hjälp. Nu har något hänt, vår karaktär börjar få riktiga bekymmer. När hon kommer på en lösning, dyker ett nytt hinder upp.

Runt kapitel 28 händer något riktigt stort och berättelsen tar en ny vändning, en inte alls särskilt bra sådan. Nu är det en kamp på riktigt.

Vid kapitel 47 verkar det faktiskt vara över för vår stackars karaktär, det går bara inte framåt. Hon är på väg att ge upp, har ingen energi kvar, och läsaren tror nu att det inte går att lösa (trots att den innerst inne förstås fattar att det kommer det ju att göra).

48 kommer lösningen

49 kommer nedtrappning

50 och så levde de … om det är en sådan bok. Jag gillar ju att lösningen ligger i min karaktär, inte att mannen är lösningen, men det är jag det.

Viktigt: 

Jag tror att vissa gör misstaget att skriva för långa kapitel, att det är det som gör att vi inte får igång berättelserna. 

Om man istället bestämmer sig för att ett kapitel bara ska vara på 3-4 sidor (1200-1500 ord i Word) kan man få en mycket tajtare story med ett betydligt högre tempo (eftersom bara det väsentliga ryms). 

Det finns fördelar med att alla kapitel är ungefär lika långa. Det är betydligt lättare att hitta sin egen berättarrytm då.

Och om du i kapitlet ska få in berättande, dialog och gestaltning så är det där fyra sidorna snart skrivna.

Jag använder mig ju också gärna av många perspektiv, och det gör att jag i kommande kapitel kan låta någon annan ta över och föra handlingen framåt.

Om man växlar kapitels perspektiv och inte har för långa kapitel (som du avslutar med en litet cliffhanger) så har du snart skapat dig en bladvändare.

Hurra!

Jag kommer att svara på alla era frågor om dramaturgi här under, så shoot i kommentarsfältet.

I morgon är Hellbergs Virusskrivskola stängd.

Denise Rudberg och jag ska tipsa om feelgoodböcker i Nyhetsmorgon på 4:an 09.40. 

Men på torsdag är jag tillbaka och därefter kör vi hela helgen!'

Häng med!