Lektion 2. Mål.

Personligen gillar jag att sätta mål. Eftersom jag är fullständigt fri i min skrivprocess, jag använder mig aldrig mig av synopsis (jag kommer att återkomma till det), så är den yttre strukturen viktig för mig.

Om det fungerar för dig eller inte, är en annan fråga. Rätt målsättning ska inspirera. Fel målsättning kan sätta käppar i hjulet.

Men den här virusskrivskolan handlar ju att få ut din tumme ur arslet och då tänker jag att vi börjar med titta på de här modellerna nedan, fint ritade av mig i Instastoriesprogrammet.

Den första föreställer hur vi enkelt går från startpunkten (första orden i våra dokument) till vårt mål (färdigt manus).

Det här raka spåret händer aldrig. I så fall skulle alla redan vara vid målet.

Det här (bilden nedan) är betydligt vanligare.

Vi vet vårt mål, och vi börjar gå mot det, men så händer något på vägen som hindrar oss.

Är vi väldigt insiktsfulla så har vi redan kommit på att hindren av någon förbaskad anledning alltid dyker upp på samma sätt som det gjorde förra gången, men eftersom vi inte har identifierat VAD exakt det är som hindrar oss, så lägger vi undan det jävla manuset och tänker att vi aldrig mer ska jobba med det.

Istället börjar vi på något nytt. 

Nu, den här gången, då ska vi minsann ...

Det finns yttre hinder: partners corona barn huvudvärk etc

Inre hinder kan vara: självförtroendet, man har inte förstått vad som krävs, man börjar fundera på allt det jag i förra inlägget rådde att man inte ska fundera på. 

De inre hindren är många gånger större, men man skyller på de yttre. 

Man prioriterar inte sig själv och man tar inte sig själv och sina drömmar på allvar.

JAG VILL ATT DU TAR DINA DRÖMMAR PÅ ALLVAR.

I bild 3 (nedan) ligger det som vi oftast har glömt och som vi behöver ta till när vi fastnar i våra hinder.

Våra resurser. 

Både inre (kanske en mental inställning som vi har använt framgångsrikt i andra sammanhang) och yttre (kanske någon som hejar på) 

Resurserna är de som tar oss tillbaka till vår utstakade väg mot målet.

Vi är ofta så upptagna av alla hinder att vi inte ser våra tillgångar. 

RESURSERNA ÄR SUPERVIKTIGA.

För min egen del skulle det kunna se ut så här.

Mitt mål: 

Färdigt manus om 4 månader. 

Det betyder att jag måste skriva 1500 ord om dagen fem dagar i veckan. Jag vet att mina manus brukar landa på 90 000 ord, och delmålet 7 500 i veckan gör att jag kan nå mitt mål snabbare än på 4 månader. Jag reviderar därför mitt mål eftersom det för mig då är ett bättre alternativ att börja en månad senare så att jag istället har 3 månader på mig. 

Jag jobbar bäst snabbt och när jag har en deadline. Om inte förlaget har gett mig någon än så väljer jag att sätta min egen.

Var har jag mina svaga punkter, var i min process kommer hindren?

Efter elva avslutade bokmanus vet jag att när jag når 30 000 börjar jag sacka, sedan är det en ordentlig puckel fram till 50 000. Entusiasmen för det jävla skitmanuset tryter och jag går på ren viljekraft. Det känns som om manuset hankar sig fram, är fruktansvärt trist och något som jag nog kommer att behöva radera efteråt. 

Skillnaden nu när jag ändå känner till mina svaga punkter i arbetet är att jag vet att det går över.

Om jag bara fortsätter att streta så lossnar det till sist och när jag läser igenom det efteråt så märks det ingen som helst skillnad på texten där det gick lätt och där det gick trögt. 

Det var bara känslan inombords som var annorlunda.

Och i min värld nu ska man skita i känslor. Man ska göra jobbet hur det än känns.

Jag vet inte vad skrivkramp är för jag har aldrig slutat jobba när det går trögt.

Så vilka är mina resurser?

Yttre resurser: Mina skrivvänner är ovärderliga. Jag kan yla ur mig frustration inför dem och de förstår precis.

Min familj, som är stora påhejare.

Inre resurser: Min fantastiska förmåga att slutföra det jag har bestämt mig för.

Längtan efter att bli klar driver mig framåt men när det går trögt vill jag bara se dagens mål, inte slutmålet.

Mitt trick är att alltid sluta när jag har gjort det jag ska. Alltid. Är målet 1500 så lägger jag av då. Mitt i meningen om det är så. Ibland tar 1500 ord, som idag, mindre än två timmar. Igår tog det fem.

Jag belönar mig själv med att läsa, se film/tv, babbla i telefon NÄR JAG ÄR KLAR, inte innan dess.

Eller så håller jag uppenbarligen en virusskrivskola.

Men den och er får jag bara ägna mig åt när jag är klar med dagens ordinarie jobb.

Nu kommer vi till din arbetsuppgift.

Sätt ditt mål (det borde på den här kursen  minst vara att komma igång med ditt manus).

Specificera målet; när ska det vara klart. Ett halvår, ett år, två år?

Kvantifiera målet: hur många ord ska ditt manus innehålla (svårt när man är ny, men säg 80 00)

Specificera delmål: hur mycket behöver du skriva per vecka för att nå ditt mål. Och ännu mer specifikt; hur mycket per dag.

Vilken dag ska du börja?

På vilket klockslag?

Kanske har du provat tidigare, men det har tagit stopp?

Identifiera dina hinder. Vad specifikt är det du gör för att få dig själv att sluta? Provocerande fråga, säkert, men värdefull. Var noggrann. Titta utåt och inåt. Du får dig själv att sluta. Hur?

När kan du sluta göra det du gör idag som hindrar dig?

För att kunna svara på det måste du också identifiera dina resurser:

Inre och yttre.

Kan du skaffa dig fler resurser? Hur då? När kan du göra det i så fall? Är en sådan här skrivskola en resurs. Är det sådan puffar du behöver? Kan du hitta en coach, kurs, skola där du bor etc.

Inget av detta är gjort på en kvart, ändå ber jag dig fundera på det till morgondagens lektion 3.

Den kommer att infalla vid 16-tiden. 

Alla frågor som kommer in här och på insta samlar jag in och ska besvara under den här inspirationskursens gång.

Hellbergs virusskrivskola är slut för idag.

God kväll!

Foto Anna-Lena Ahlström Piff Jessica Wahlgren