Lektion 1

Läs det här, och bestäm dig sedan för om du ska hänga med på resten. Jag vill ha en kommentar från dig i kommentarsfältet. Jag hänger med räcker.

Okej.
Here we go!

(Först vill jag säga att jag faktiskt är coach. Jag har gått en lång utbildning hos ett utbildningsföretag som heter Coach2Coach (klicka här), och därefter arbetade jag i 4 år i egen regi med enskild coaching och anlitades av beroendekliniker för grupper,  fram tills jag kunde försörja mig som författare. Inget fusk här inte.)

Hur kommer man igång med sitt bokskriveri. Den ständiga frågan. Jag har postat det här inlägget med tips förut, men nu när vi har en virusskrivskola vill jag påstå att det är aktuellare än någonsin.

Jag tror att det finns lika många igångsättningssätt som det finns författare, alltså kan jag bara berätta om hur jag gör, och det är verkligen inget facit (men gör gärna som jag ändå).

I mitt fall börjar det alltid med att jag har bestämt mig för att skriva en BOK.
Inte försöka, inte prova, inte testa.
Jag har bestämt mig för att skriva en BOK.
Inte ett manus.
Skriva En BOK.
Du fattar.

Vilken dag och tid ska jag börja, är nästa fråga.
Fram med almanackan. Skriv in vilka dagar och tider du kan ägna dig åt ditt nya virusliv, boken.
Och skriv för guds skull exakt dag och tidpunkt du ska börja skriva.

När ska den vara klar, är den tredje (eftersom mitt tips är att ha en målsättning att sträva mot, om du nu inte är litterär och svår, då får förstås konsten styra – GÄSP – men då läser du säkert inte heller detta blogginlägg eller hänger med på min skrivskola).

Ett år kanske är rimligt om du jobbar heltid.
Kanske mer om du dessutom behöver krama dina ungar, gå ut med hunden eller – författaren himlar med ögonen – har kompisar du måste umgås med.
Ska du dessutom ligga med din partner ibland (personligen skulle jag begränsa det just nu, du är ju ingen bokkaraktär som inte kommer att bli smittad av personliga kontakter) så kommer också viktig skrivtid att gå åt helvete.
Med det sagt.
Du måste prioritera. 

Vad ska den handla om kommer enligt den här välutbildade coachen först på fjärde plats.

Jag har sällan en story klar innan jag börjar, däremot en karaktär eller flera.
I mitt fall har jag sett den eller dem framför mig som på en bild.

I Casanovas kvinna var förstås handlingen given, så vi bortser från den om ni inte ska skriva en biografi (som först i steg fyra skiljer sig från fiction.)

I Sonjas sista vilja var det kvinnor som gick i sin döda väninnas fotspår.

I Sonjas hemlighet en man på ett hotellrum.

I En liten värld såg jag en äldre kvinna stå vid ett övergångsställe.

I Toscana tur och retur satt en liten mörk kvinna på en alldeles för stor motorcykel.

I Gloria såg jag slutscenen som istället blev upprinnelsen.

I Välkommen till Flanagans ville jag presentera alla huvudkaraktärer i första kapitlet och tänkte mig det som en kameraåkning utan klipp. Från översta våningens fönster till nedersta våningens svettiga kök.

Ni fattar. Så gör jag.
Du gör som du vill.

Då Så. Vi låtsas att du har bestämt dig för att börja skriva i morgon.
18 mars. En jättebra dag.
Du vet att klockan 10 på förmiddagen är perfekt, du har känt in var du ska sitta och du har din huvudkaraktär klar.
Din dator är uppslagen, din karaktär Fridolina bara väntar på att få komma till liv, men i din hjärna är det stopp.

Coachtips:
Lägg fingrarna på tangenterna..
Utsätt din karaktär för något.
Ge henne sparken, en orgasm eller varför inte låta henne dö (se Sonjas sista vilja)?
Där har du den.
Början. Den kan vara på tre rader, en sida eller fyra.

Tog det stopp igen?

Coachtips 2: Sitt lugnt kvar med fingrarna på tangenterna och tänk på varför.

Varför fick hon sparken, 
varför gjorde det henne upprörd, 
vem sitter kvar på kontoret och njuter av att hon är borta, 
vem kan hon i sin desperation ringa, 
vad säger den personen, 
går hon hem, 
'hur ser det ut där, 
kom hon ens hem eller blev det stopp i tunnelbanan, 
har katten fått mat eller ätit upp kanariefågeln, 
kommer den nya vicevärlden förbi med en ny nyckel till tvättstugan och hur snygg är han på en skala, kan hon kanske få sig ett litet nyp?

Varför är världens bästa fråga för att komma igång, men för att den ska funka bäst måste det finnas någon form av action.

För mig som inte skriver synopsis har den första sidan med plotten (det som liksom sparkar igång hela historien) varit ovärderlig för att komma vidare.

Det säger sig självt att om en bok börjar med att någon packar för att åka till Paris (Sonjas hemlighet) så måste vi få följa med henne dit och se hur det går, 
eller om man som som Sara (Toscana Tur och Retur) hittar en annons i en tidning om ett slott i Toscana, så måste vi ju hänga med dit, eller hur? 

I Sonjas andra chans står Sonjas aska i en urna och väntar på att få åka runt i världen, och i Ett oväntat besök får vi direkt veta att Nikkis pappa just har dött, att hennes bortskämda mamma vill komma till begravningen och bo på hästgården och att Nikki lugnar nerverna med att rida en av sina många hästar.

Förstår ni igångsparkandet i första kapitlet?
Om ni har någon av mina böcker till hans så kolla där annars. 

Är ni igång nu, i alla fall tankemässigt?
Fint.
Då går vi in på de goda råden (man ska aldrig ge andra goda råd som de inte bett om, men strunt i det nu).
Om ni bara följer dem efter att ha gjort ovanstående, så kommer allt att gå överjordiskt bra. 

Sluta fråga er "vem skulle vilja läsa det här?"
Det är en helt vansinnig fråga att ställa sig innan man ens har skrivit sin bok.
Själv har jag turen att bara tänka på mig själv som läsare.
Min drivkraft är uteslutande att själv få läsa igenom det jag har skrivit eftersom jag skriver precis den boken som jag själv vill läsa (ännu ett tips, vinkvink.)

Låt bli att redigera under tiden du skriver. 
För att kunna överraska mig själv vid första genomläsningen (den som helt och hållet driver mig, se ovan) går jag så sällan som möjligt tillbaka i min text. Istället gör jag korta noteringar om varje kapitel när jag är klar.
Och om jag, som nu, skriver varje dag, så håller jag min text levande.
Om jag däremot gör ett längre skrivuppehåll måste jag gå tillbaka och läsa, alltså är det bästa för mig att bara skriva på så mycket som möjligt.

Gör som jag, sätt ett mål!
Att tänka på hela boken gör mig lite svettig, men att tänka att jag ska skriva ett kapitel känns inte lika motigt.
Ett kapitel är i mina böcker någonstans mellan 1300 och 1700 ord, beroende på hur mycket dialog det är. Mina kapitel är nästan alltid fyra A4 -sidor utan marginaler. 
Att tänka på det redan från början skapar en fin rytm både när man skriver och läser. Mina böcker är mellan 82 och 95 tusen ord långa. Det blir mellan 320 och 350 boksidor när det väl är klart.

Min dagliga målsättning brukar vara att skriva mellan 1 500 och 2 000 ord beroende på deadline. Då skriver jag ett kapitel och påbörjar nästa som jag GÄRNA avslutar mitt i en mening.
Det blir mycket enkelt att komma igång nästa dag då.

Vänta, vänta, vänta.
Nu:
När jag är klar med min bok, läser jag igenom allt för första gången.
Om jag då småler, blir lite varm i hjärtat och blir sugen på godis, är jag på rätt spår. Om ni visste vad mycket kul grejer man har glömt att man har skrivit. Själv brukar jag känna mig lite genial, i alla fall fall för ett kort ögonblick.
Sedan är det nämligen dags att bli Självkritisk.
Glömma hybrisen från dagen innan.
Granska. Lägga till (jag behöver ofta göra det, jag har ett snålt språk. Jag rationaliserar också bort färger, tapetmönster och annat som jag tycker är onödig information. Mina läsare kan hitta på sådant själva tycker jag. Det håller inte alltid mitt förlag med om.

Bra att veta.
Det blir inga böcker av inspiration.
Det blir inga böcker av att tänka på vem som ska läsa till sist.
Det blir inga böcker av baksidestexter.
Det blir inga böcker av att fundera på vilken genre man skriver i.
Det blir inga böcker av att skicka 20 sidor till en kompis för utvärdering.
Det blir inga böcker av att tänka på följebrevet.
Det blir inga böcker att att snacka.
Böcker skriver man.
Och att skriva en bok är jobbigt som fan.

Man får ont i axlar, händer, fingrar, rumpa (jag kunde inte sitta på över ett år, fy satan vad ont jag hade, jag satt på en kudde i min gamla bil och flygresor har varit hemska att tänka på) ... men man skriver ändå.

Man orkar inte, man stirrar in i skärmen, man är tom, tycker allt är skit, man är sämst av alla ...
men man skriver ändå.

Man spjälkar händerna, står upp, gråter av pressen, tycker att karaktärerna är platta ...
men man skriver ändå.

Partnern lämnar en, barnen får inte störa, väninnorna droppar  (lugn, du får nya bland dina skrivvänner), man säger nej till att jobba över och man får möjligtvis sparken ...
men man skriver ändå.

Man skriver för den där drivkraften, och om ni nu tänker som jag eftersom jag har skrivit ett sådant långt inlägg till er, så drivs ni från och med nu av att få läsa er egen bok.

För det är onekligen märkligt att när man precis har skrivit klart, läst och redigerat sin bok, genast börjar (att) tänka på nästa.

Så stort underhållningsvärde hade uppenbarligen den förra.

Det är så det så man kommer igång, gott folk.
Lycka till!

Är ni fortfarande med på Virusskrivskolan, så hojta till i kommentarsfältet.

I nästa inlägg ska vi prata om hur man når sina mål och därefter beta av era frågor om hur jag gör som ni inte fick besvarade här.
I kommande inlägg kommer ni att få arbetsuppgifter och sätta mål.

Det här kan bli hur kul som helst!

Som sagt, jag kan inte läsa några manus, det här är för att få igång er.

Därefter hänvisar jag till de enormt duktiga lektörer som finns i vårt land och som har som arbete att läsa och kommentera manus.
Men de måste ju ha något att arbeta med, eller hur?
Bra, då kör vi!
(Jag gör det här för att det är kul att coacha och för att jag faktiskt inte har något bättre för mig så länge rekommendationen är att inte umgås live. Bra grej för mig som är helt solo. Jag har inga baktankar och tar verkligen inte något betalt. Kul bara. Något ska ju vara det också just nu, eller hur?)

Dagens bild på en övertänd coach Hellberg.