Man är verkligen ständigt utsatt för den där smittan.

Det spelar ju ingen hur noggrann jag är om de som står mig närmast inte är det.
Igår, när jag skulle åka hem, sa Jonathan att han kramar sin pappa och sina kompisar när de ses och jag blev alldeles förskräckt när jag hörde det. Någon av dem (förslagsvis pappan kanske?) kunde väl ändå backa och säga nono.

Men min son är vuxen, hans pappa ännu vuxnare, och jag umgås ju bara på distans med Jonathan och Linnea så jag hoppas att vi alla klarar oss.
Son och far får ta eget ansvar. Mitt är för mig själv och för att jag inte ska kunna smitta andra, men jag önskar att jag kunde ta både pappan och sonen i örat men det har jag gjort klart.

Men vilken kväll vi hade igår. Vi åt god mat och såg musikal. Det är så himla mysigt att umgås med de där två.
Jag jobbade inte igår, alltså har jag extra mycket att göra idag och den här veckan.
Men nu är det lugnt framöver. Inte någon inbokat förrän den 27e på tv4.
I augusti har jag två grejer, 2a tv4 igen och den 22a feelgoodfestival. Resten av månaden har jag ju semester (hur många gånger har jag sagt att jag har semester? Det är en världsnyhet. Jag minns inte när jag var ledig senast, i alla fall inte så länge som jag planerar den här gången.)

Idag ska jag till 51, som egentligen borde varit 54 ... men livet kommer emellan ibland. Jag sover som en stock, men ibland för korta nätter eftersom jag släcker för sent och kroppen oftast vill vakna kl 8.
Det straffar sig.
Jag ska skärpa mig den här veckan!