Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum I höst är jag med på Författarkvällar i Uddevalla och Lysekil, och på bibliotek i Värmland.

torsdag 25 november 2021

Hälsningar från Tanumshede och mammas hus.

 Jag kom vid lunchtid, efter att kört via Norge, och det var en fin och långsam resa på mestadels småvägar. Mysigt för det är väldigt fint i Norge, fast förstås ännu finare en bit norrut. Jag har ju en dröm att åka över gränsen någonstans norrut, typ Östersundshållet, och över landet till Bergen och sedan köra söderut både  via kust och inland (för FJORDARNA är MAGISKA!)



Jag var tvungen att stanna flera gånger för att det var så fint.

Genom Norge skulle väl vara en underbar resa när jag har en ny bil någongång nästa år?



Här stannade jag och pratade med Jonathan. Strax utanför Halden.

Fast jag löste resan bra, tycker jag. I förarsätet la jag ett korthårigt fårskinn och det blev exakt rätt mjukhet i rumpan och jag fick inte ett dugg ont trots att jag satt i över 40 mil när jag körde till Årjäng i förrgår. Och ryggen var, peppar peppar, helt okej. Jag har ett minne av att ha kört så långt en annan gång med ett ryggskott som verkade GÅ ÖVER efter resan. Är det möjligt?

Kvällen där var mysig. Inte så mycket folk, kanske 15, men det var trevligt. Igår, i Charlottenberg, var det kanske 25? Jag räknade inte. Supertrevligt. 

Nu ska jag vara här i morgon också, och då ska vi till Fjällbacka. Jag hoppas att få se en gammal gård där min släkt bodde, men vet inte än om det funkar. Min brorsas familj är förkylda, så eventuellt ses vi på deras altan och fikar i morgon, närmare än så vill jag nog inte gå dem även om barnen har haft Corona och det handlar om vanliga förkylningar. Jag har inte tid att bli sjuk, jag har ju EN DEADLINE!






2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Vilken resa du är ute på!
Då var det kanske inte så lite att vi var 17-18 på Marianne Cederwall?
Kör försiktigt!

Åsa Hellberg sa...

Nej, det är nog ungefär så mycket som det brukar vara. Om det inte är en supekändis.