Varje gång något händer,

 som Corona eller mord eller andra hemskheter – så känner jag hur trygg jag är just här i min lägenhet (peppar peppar). Det som händer där ute når liksom inte in hit. Särskilt kände jag så när Corona härjade som värst. Smittan var där ute, inte här hos mig. 

Om någon månad har jag bott här i tre år, och trots att jag ständigt letar ny bostad (pga vill bo större) så vet i tusan om jag kommer härifrån. Min kravlista blir allt större. Ingen insyn, många boende på våningsplanet, högt upp, balkong i syd eller syd-västläge, nyproduktion, parkeringsplats ... och gärna en okej hyra.

Just nu står jag på kö till en lägenhet i min gamla förort Fagersjö, ni vet där man sköt i lägenheten under min. Läs om det här. Lägenheten är rätt sunkig men ska bli bostadsrätt, och en sådan ombildning är alltid lönsam. 

Nu är det många före mig i kön. Men det vore nästan en synd att inte ta ett sådant erbjudande, faktiskt. 

De flesta andra lägenheter jag ställer mig i kö till hoppar jag av. Nu senast har man byggt bara ett kvarter från mig. Nytt och fint. Bra hyror. Men det är inflyttning ett par dagar efter att jag kommer tillbaka från New York dit jag hoppas att vi kommer på min födelsedag nästa år, så det blir ingen flytt då inte.

Nä, jag stannar nog. Trygg, som sagt. 

Igår tittade jag på bilar. Det var dags för Toyota, som var stängt förra helgen. Jag hade en 4-runner som tjänstebil en gång i tiden. En Marlboro-brandad bil. Supercool. Stor och tuff. Älskade den bilen. Långresor var supersköna. 

Och jag satt bra i de jag testade igår. Riktigt bra. Så nu kommer 4-runnern högt upp på listan av möjliga bilar, som hade Volvo CX40 i topp. Det kan komma att handla om dess två, faktiskt. 

Men idag ska jag bara jobba, tjohej, och ta en promenad. I morgon börjar jag på Friskis!