Jag har drömt om att

 komma in på bibliotekens topp 200, och i år var det nära som tusan. Jag skulle tro att jag har plats 201, för till Ann Cleeeves på plats 200 är det 77 lån. Jag hade 72 511.

Mest lånas barnboksförfattare ut, jag tror inte att det finns en enda svensk feelgoodförfattare på listan, utöver Karin Brunk-Holmkvist med drygt 80 tusenlån. JO, jag hittade Ewa Klingberg på listan nu efteråt, strax efter Karin Brunk, och då vill jag förstås korrigera texten. GRATTIS!

Flera deckarförfattare finns med. Men det är ingen enkel lista att komma in på. På den nedersta delen på listan finns flera namnkunniga som man kanske kunde tro skulle ligga högre. Däremot har listan säkert 100 namn som jag aldrig har hört talas om.

Här finns listan för den som är intresserad.  

JAJA, nästa år kanske. Kommer man in på den kan man titulera sig en av Sveriges mest lånade författare, även om man hamnar på plats 200. Det är väl ett bra mål?

Nu har jag precis smörjt in mina händer med helt verkningslös "stark kortison" som det står på förpackningen och så fort det ha gått in i huden och är torrt ska jag hugga tag i Skatteverkets fråga. just nu skriver jag med de få fingrar som inte är berörda.

Och därefter ska jag JOBBA. 25 sidor är målet för dagen. Det regnar och är PERFEKT arbetsväder.

Jag har bokat tid hos "min" naprapat", hon hade en tid nästa vecka, och sedan behöver jag nog träffa en hudläkare igen, för att smörja med stark salva som inte funkar är förmodligen dumt. I örat är däremot kortisonet superbra! Vips är ALLT eksem borta där, peppar peppar, och jag behöver bara underhålla det någon gång i veckan.  Och det är fantastiskt för just örat har varit jobbigt i jättemånga år.  Jag har provat det mesta, och insåg för något år sedan el två, att mild kortison gjorde lite susen. Det där att jag hade hörselgångseksem trodde jag inte på när jag fick diagnosen för några år sedan, för det satt mer i ytterörat. Men då blev det infekterat och hela örat svullnade upp, så jag förstår att det var svårt att diagnostisera.

Hos hudläkaren nu kunde hon bara se ytterörat, om det fanns eksem längre in fick jag ta med vårdcentralen, hon hade inget att titta in i örat med. 

Hon var liiite nonchalant upplevde jag, men men. Det kanske var hennes mask och att hon inte verkade vilja gå nära som störde. 

Typ så, onsdag (väl?) 

Tjohej.