Jag har en taklampa här hos mig

som jag bara tänder när jag ska städa. Men den ger oerhört fint ljus, och en sådan här dag när det nog inte blir dagsljus ute är den superbra. Jag är för trött för mörker idag, och jag antar att det är avsaknaden av dagsljus som gör det. Idag tänder jag ALLA lampor jag har!

Mormor och morfars lampa från Fjällbacka, där glaskuporna är trasiga och ersatta av vanliga lampskärmar, men den är fin ändå. 

Över köksbordet hänger den här, inte samma klara ljus utan lite mysigare. Och klassiska lägenhetskökslampor förstås. De satt där när jag flyttade in.

Här har jag tre lampor. En golv, en skrivbord och en mys vid sidan om. Och min lilla värmefläkt så att ajg inte sitter här och fryser.

Jag bör dock piggna till för i eftermiddag ska jag leka chaufför åt Jonathan och Linnea när de ska checka in på ett hotell i stan som är min present till Linnea som fyller 27 i morgon, och ikväll ska vi äta middag på stan för att fira henne. Det ska bli supermysigt. Jag är ju galet försiktig nu, eftersom jag äntligen har fått tid till min tredje vaccination (3e januari), men tänker att jag bär mask ända tills jag sitter vid bordet. 

Och fram till 14.00 när jag ska åka MÅSTE jag jobba. Det känns som om tiden rinner iväg nu och jag hade tänkt vara ledig över nyår men tror inte att jag kan vara det ändå. Och strunt samma, jag hade ändå planerat att vara hemma. 

Jag kan inte minnas att jag har varit på en enda nyårstillställning sedan Jonathan var 5 år (Millenieskiftet) Då var vi hemma hos musikerkompisar, där frun i huset är sångerska, och tillsammans med sin sånggrupp sjöng de Abbas Happy New Year. Det var en RYSARE, kan jag berätta.

Från deras balkong såg vi alla fyrverkerier över hela stan, det var magiskt. Fast Jonathan var rädd för höga ljud då, och ville att vi skulle åka hem när det började smälla. Det tog ett par år för honom att komma över det där. Tv:n fick knappt ha ljud på, allt som lät högt gjorde honom rädd. Det var supersvårt för honom ett gå in i kyrkan när han gick i  förskoleklass, trots att han sjöng högre och bättre än alla andra. Han var rädd för ljudet från orgeln. Vi fick anpassa mycket efter den rädslan, men det släppte ju till sist när han själv fick bestämma vad han klarade.

Jag tror att det utlöstes av att vi stod nära en högtalare på en konsert med Mora träsk. När den drog igång blev han så rädd att han sprang därifrån. Mitt fel, naturligtvis. Vi borde inte ha stått så nära. 

Men jag tror att han har förlåtit mig, för han verkar inte ens minnas att han var rädd. Tur det, kanske.

Jag pratade superlänge med en av mina allra äldsta kompisar igår, som har fått hudkomplikationer av sin Covidinfektion (inte vaccinet, det här kom innan), i alla fall är det var hennes läkare tror. 2 olika hudsjukdomar. Det är som om hennes immunförsvar attackerar huden. Hon går på både cellgifter och kortison för att lindra. Fy fan vad lite mina eksem är ett problem i jämförelse med hennes blåsor och eksem över hela kroppen, i munnen, hon tappar naglar ... det sitter överallt. 

Hon tipsade i alla fall om att köpa en lampa att sola händerna med, så det ska jag fundera på om det inte vänder snart. 

Jag tror att mitt utlöstes av en inflammerad/infekterad grej jag hade på ryggen förra året. En slags fettknöl som plötsligt fick för sig att bli ordentligt stor och nästan blå. Så fruktansvärt öm. Det var julhelg, svinmycket corona och att gå till en läkare kändes så där, just då. Och efter ett par veckor la det sig och till sist försvann hela knölen, även den jag hade från början. Det är möjligt, till och med troligt, att det var en bakterieinfektion (det enda jag använde var klorhexedinlösning som jag baddade och gjorde omslag med) och sådana kan utlösa skrov av psoriasis. 

(Jag har operarat två sådana knölar tidigare, en på armbågen och en vid skuldran på framsidan. Jag är väl en sådan som får sånt, antar jag. Den på armbågen tog man ut och sydde sedan igen, den på framsidan SKAR MAN UPP, EWH! Fy satan vad ont det gjorde. Den var ju så inflammerad! Det går inte att bedöva bort, kan jag berätta).

Nu lite frukost, tjohej!