jag har kommit igång med redigeringen och istället för en ledig helg tager jag mig en helt ledig fredag. Jag ska åka till Ikea (trots att jag egentligen vet vad jag vill ha), sedan titta på tapeter och lite sånt smått och gott pyssligt. Handlar på Ikea gör jag nog till sist hemma i Uddevalla. Det finns inte plats i bilen. Jag vill först och främst få in mitt skåp.
Men först av allt idag ska jag städa mitt sovrum, som är så dammigt att det räcker att gå in i det för att nysa. Så kan vi ju inte ha det. Dessutom har jag duschat och tvättat håret idag, och då är det extra skönt att lägga sig i fräscha lakan och nystädat rum.
Resten av lägenheten tar jag i helgen när jobbet är slut. Jag tänker att jag ska jobba i ett hyfsat bra tempo, 15 sidor per dag, vilket inte är så svårt eftersom det stora jobbet gjordes i redigeringsomgång ett och två. Det här är nummer 3 (utöver min egen.) I den första fick jag feedback av min förläggare Teresa. Omgång 2 fick jag från både förläggare och redaktör Lena. Nu har jag också fått från båda, men det är sammanfört i manus av Lena.
Jag har ju lång tid på mig den här gången, men nästa fredag ska jag hämta nycklar (tjohooo) i Fjällbacka och sova en natt hos mamma och då går det ju bort 2-3 dagar. Och om en månad (den 26e) åker vi PEPPAR PEPPAR till New York – och då går det bort kanske 8-9 beroende på hur jetlaggad jag är när jag kommer hem.
Så dagar kommer att knapras här och där, alltså funkar en ledig dag i veckan nu, inte mer än så. Men det är gott nog. Oftast i en redigering är tiden såpass knapp att det inte finns en dag över.
Jag är otroligt bra på att skjuta undan verkligheten i världen, jag kan på riktigt få den att inte existera. Men det räcker ju att jag öppnar min dator så är den där och då går det ju inte att slå bort, eller att inte få tusen känslor. Jag inbillar mig att jag är en fredlig person, men den ryska diktatorn skulle jag nog kunna ta livet av om jag fick möjlighet. Det han utsätter Ukrainas befolkning för. Det han utsätter sina egna soldater och deras familjer för, är så vidrigt.
Vad kan stoppa honom? Ingenting, är jag rädd.
Så ett inlägg från dur till moll, men det är så det ser ut nu tycker jag. Man skrattar ena stunden och gråter den andra.
Hoppas att ni får en fin helg.
2 kommentarer:
Smart möblerat!
Eller hur?
Skicka en kommentar