Visst är det något speciellt med hotellfrukost?

Nu har vi ätit, beskådat oss själv i Västervikstidningen, och strax går tåget mot först Linköping och sedan mot Stockholm.

Vi hörs sen.
Tjoho!

Det funkar inte att blogga från mobilen.

Så bilder från fina Västervik kan vi glömma.
Jag har i alla fall fått ett jättefin rum på Centralhotellet. En liten svit med stort badkar.
Väldigt bortskämt, känns det som.
Jag ska strax byta kläder och sätta på mig mer ansikte, och så ska Sofie (Sarenbrant, som jag är här med) äta middag på en krog inte så långt härifrån, innan vi går till bokhandeln strax före sju.

Det ska bli jätteroligt!
Hurra för att träffa läsare!

Från kryssningen förra helgen.

Jag är vråldjupt tacksam över mitt liv.
Tänk vad mycket fantastiskt jag får vara med om.

Mot Västervik,

i alla fall om exakt tre timmar.
Jag har stenkoll på minuter hit och dit. Incheckningstider och sånt.
Nisse höftar. "Runt den tiden blir väl bra", säger han.
Icke.
Jag vill veta exakt, inte typ.
Man ses inte vid fem. I alla fall inte jag.

Däremot kan min lägenhet vara stökig när jag går, det rör mig inte i ryggen om skorna står i oordning i hallen.
Nisse har däremot rättat till mattkanter, sett till att diskmaskinen är tömd och har inte ett klädesplagg liggande på en stol.

Om man kombinerar dessa två, och överlåter till varandra att fixa det vi är bra på, så fattar ni vilken bra kombination vi är.
Det blir liksom ordning på torpet när vi umgås.

Idag får jag klara mig själv.
11.01 går bussen.

Åsas egetprogram i London.

Lördag, avresa 7.30 tror jag.
Till Hotellet och lämna bagage, sedan direkt till Portobello Road och marknaden.
Varför säger jag inte.
Promenad till slutet av gatan där en av min karaktärer bor.
Tillbaka till hotellet, checka in och kolla våning tre och fyra.
Varför säger jag inte.

Tokslut, tror att jag svimmar i sängen.
Om jag orkar tar jag en promenad till stan.

Söndag.
Frukost.
Två skrivtimmar.
Promenad till Camden market.
Varför säger jag inte.
Taxi till Harrods.
Varför säger jag inte.
Promenad, om jag orkar, till Selfridges.
Varför säger jag inte.

Måndag.
Frukost.
Två timmar skriv.
Ledig på dagen. Ska shoppa, fika och stirra på folk.
Möjligtvis kolla in en signering och intervju i en bokhandel, men måste kolla det först.

Tisdag morgon,
lämnar hotellet tidigt som tusan.
Vill kolla en grej på flygplatsen.
Planet hem avgår från Heathrow halv sju.

Jag kan ha världens snyggaste resväska.

Han kom iväg i tid.

Och jag kom hem till en dator utan virusskydd.
Så det har jag pillat med nu någon timma.
Egentligen är jag rätt klurig och löser de flesta tekniska problem själv, men det tar lite tid.

Nästa problem som ska lösas är i manuset, och det nya jag kom på igår.
Det kommer att bli grymt, men först frukost.
Sen kör vi!

Morgon på söder

Ingen dator, bara mobil. Jag ska skjutsa man till flygplats. Vi är inte överens om hur mycket tid vi behöver på oss för att hinna i tid!

Tur att det är han, inte jag, som måste passa planet.

Jag har löst något.

Det är ju det där med frågan varför.
Varför gör hon si, varför finns den underliggande konflikten, varför varför varför.
Och idag fick jag till ett därför som jag är så nöjd med.
Tänk vad självklart det känns när det väl kommer.
I morgon ska jag skriva ned det.
Åh, jag är så glad!

Nu ska jag åka till Farsta och köpa en ny mindre resväska. Kanske också en kabinväska.
Mina gamla vill inte vara med längre.
Jag har en jätteväska. Min förra gick sönder när vi checkade in på Arlanda och skulle till New York för två år sedan. Att bära 22 kilon gick sådär.

På riktigt behöver jag tre storlekar.
En kabin, en mellan och en gigant.
Jag tänker Mellan när jag ska till London och Kabin när jag ska till Västervik.
Giganten tar jag när jag är borta en vecka eller mer.

Bra tänkt, eller hur?

Ps, varförfrågan är bland det viktigaste verktygen en författare har. "Vet inte", finns inte. Då ryker karaktären, situationen eller vad det än är. Läsarna upptäcker alltid när varför inte är besvarat av författaren.
Vi köper det mesta om vi bara förstår varför.

Åsas skoblogg presenterar

(eftersom hon går runt manuset som det voro hett som satan)

Aquazzura.
525 Euro på Mytheresa

Igår skrev jag något om upp tidigt.

Moahaha.
Jag vaknade av att katten kräktes klockan nio
Troligtvis var väl det exakt vad jag behövde, och jag kör igång nu istället.
Jag har skrivjobb att göra och jag ska ägna mig åt slutet på Sara där det saknas en hel del, innan jag börjar om från början igen.

Lovely, som vi som ska till London på lördag, säger.

För att vara en så urusel i köket som jag är,

så fick jag till dagens rostbiff så att den blev sådär fint rosa som den ska vara.
Vi körde långlånglånglånglångpromenad och sedan en söndagsklassiker med stek, kokt potatis, gräddsås och svartvinbärsgelé.
Sådan mat är galet god ibland.

Underbar helg, och grym uppladdning för kommande vecka (veckor):
Må-tis redigering.
Ons-tors Västervik (onsdag kväll) med Sofie Sarenbrant.
Fred redigering, tvätt och packning
Lör-tisdag Reasearchresa London. Själv! Iiiiiiii! Programmet är klart. Återkommer om det.
Ons: redigering
Tors: Karlstad tur och retur med Catharina Ingelman-Sundberg, Denise Rudberg och Anders de la Motte.

Tidig uppgång i morgon så att jag kommer igång i tid.
Hurra!

Söndag och sommartid på Söder.

Vi har inte kommit särskilt långt. Min särbo/pojkvän/kille/kärlek (jag tycker det är svårt att känna någon större entusiasm för något av de där orden - jag menar, vi är ju nästan hundra år) läser DN och jag har som vanligt min älskade dator i famnen.

Jag började instagramma i helgen.
Det är på riktigt inte kul alls, alltså struntar jag nog i att fortsätta. Just nu tycker jag att två saker är roliga att fixa med; bloggen och min facebookförfattarsida. 

Tja, det var väl det. Kort och koncist.
Vad gör ni idag?

Vi somnade.

Men först hälsade vi på Nisse onkel och blev bjudna på lunch. Vi satt inomhus. Uteplatsen var nyoljad.

Annars verkar de flesta ha varit utomhus idag.

Jaja, det kommer fler fina dagar.

Annars då?

Jo tack. Det gapas från köket. Någon behöver uppenbarligen mina expertkunskaper. Det är så ovant att det är bäst att jag går dit och bestämmer.

Ska vi säga så?

En ledig helg med min Nisse,

eftersom nästa vecka är fulltecknad.
Måndag och tisdag ska jag skriva.
Onsdag åker jag till Västervik för en bokkväll i Erik Hultgrens bokhandel tillsammans med deckarförfattaren Sofie Sarenbrant. 
Torsdag, hem från Västervik.
Fredag skriv, tvätt och packning.
Lördag, LONDON.

Iiiiiii.
Vilken härlig vecka det kommer att bli.

Lånade en bild från Grand Agency

Åsa, Lena från Grand Agency, Charlotte och Heide från Ullstein.
De två senare påstod att det var enkelt för tyskar att läsa
svenska och vice versa. Det tror inte jag. Jag tror att de två är extra begåvade!

Min första Sonja kommer ut i Tyskland i maj, ni kan se det fina
omslaget till höger.

Jag tror att jag har koll,

nästa vecka börjar jag om från början och då kommer del två av redigeringen: utbyggnaden.
Jag har tagit bort en hel del och sedan återstår lite vanligt skrivande, tre sprillans kapitel till exempel.
Slutet är dessutom rätt skissartat som det är just nu och det behöver piffas upp och till.

Men min känsla just nu är att det blir bra.
HurraBra, ni vet.

Nu är det helg hos Hellbergs och om en halvtimma ska jag tvätta och medan det vispar runt promenera till Lidl.
Finfint fredagsnöje.
Vad ska ni göra i helgen?

Bilder?

Nä.
Min kamera och datorn vägrar att samarbeta idag.
Jag ska starta om allt senare, men nu måste vill jag dra igång redigeringen.
Det är tufft, utmanande och skitjobbigt men oerhört roligt.
Och allt som är roligt vinner i mitt liv.
Det är faktiskt en av mina styrkor ( och något som också fäller mig emellanåt när jag vägrar se elände utan bara det som är gott. Om proportionerna är 90-10 ska man kanske tänka till ...) och guld värt just nu.

Jag torkar svetten ur pannan och sätter igång.
Idag behövs inga skrivstugor. Man kan sitta på balkongen!

Två värmande kommentarer väntade mig när jag kom hem:

"Träffade dig på Birka "en tuff brud i Lyxförpackning" som Lill-Babs sjunger om. Köpte din bok fick den signerad och och sträckläst den från pärm till pärm Underbar härlig bok."
Den fick jag från Per, tusen tack!

Och från Mia fick jag ett mail:
"Fortsätt skriva om oss!!!! Det är så härligt att läsa att det finns hopp och ett roligt liv även om jag fyllt 50 år och som jag till och med är 68!!!"
Mia, tusen tack. Japp, jag ska fortsätta skriva!

I morgon ska ni få lite bilder från kvällen på Griffins.
Det var supertrevligt med min tyska förläggare Heide, hennes säljkollega Charlotte och Lena och Maria från GrandAgency.
Hela Stockholmskolonin av gamla Fjällbackabor var där, det vill säga min kusin Christian Hellberg och Camilla Läckberg (Herregud, vad vissa klär i att vara 40.)
Jag tror inte att vi är fler än tre.
Eftersom de andra två är mycket yngre än jag så var jag ensam här rätt länge. Jag flyttade hit permanent 1986 och då var Christian 14 år och Camilla 12. Själv var jag 24 och gled runt på nattklubbarna i den där lyxförpackningen som Per pratar om ovan.

Jaja.
52 om exakt en månad.
Bara tanken på nattklubb ger mig huvudvärk.
Nu ska jag sova.
Jag har en bok att redigera i morgon.

Nu är jag klar med det jag hade föresatt mig idag

men är alldeles för trött för att slutföra det jag påbörjade; en utveckling av "något."
Jag sparar det till i morgon när jag förhoppningsvis är pigg.

Om en stund började veckans tvättid. Trodde jag tills jag kollade. Den hade börjat klockan tio.

Det gör inte ett dugg, istället tänker jag gå på en promenad och sedan ta ett tupplur så att jag inte ser alldeles likblek ut när jag ska på middag med mitt tyska förlag och min agent i kväll.
Det är GALET uttröttande att skriva koncentrerat, och då skojar jag inte.
Idag tog jag slut efter fyra timmar, men då har jag inte lyft rumpan en enda gång, bara viftat med armarna lite.

Ungefär så.
Jag är nöjd och glad.
Hurra!

Det är enormt välgörande

att sova hela natten.
Och att vakna halv sju.
Då kan man nämligen vara igång med redigeringen tidigt, vilket är grymt bra för manuset.
Efter klockan två skriver jag illa, rysligt illa. Dessutom trycker jag ned fel tangenter utan att märka det förrän långt senare.
Ordflödet så här dags är ett helt annat.

Anders De la Motte (kan det finnas ett bättre författarnamn?) och jag pratade om skrivteknik under middagen på båten, och det är alltid kul. Jag har hittills inte träffat två författare som gör likadant.
Eller som skriver i samma hastighet. Vi var i alla fall överens om att skriva var en sak och att redigera en annan. Alltså redigerar ingen av oss under tiden vi skriver.

Jag gillar ju att målsätta mig själv, men har hittills inte hittat ett bra sätt att göra det under den den här delen av arbetet, så nu tuffar jag på fram mot slutet.
Den här omgången jobbar jag med de stora förändringarna. I nästa ska jag bygga ut mer. I den tredje hyfsa till.

Drygt en månad kvar till deadline.
Jag ska försöka hålla den.
Nu kör vi!

London, baby, London.

Femte till åttonde april, med bara mig själv!
Jag är alldeles upphetsad.
Tre nätter på bra hotell med frukost (viktigt när man reser ensam och vill skriva inbillar jag mig) och jag ska jobba ett par tre timmar varje dag är tanken.
Hurra, vad roligt.
Hurra!

Ps. Hotellet förekommer i både Sonjas hemlighet och En liten värld; Melia White House.
Sa jag att jag är upphetsad?
Och viktig lärdom. Det var billigare att boka både flyg och hotell direkt hos SAS och Melia, än via bokningssajt.

Det här är en lyxvecka,

för i morgon ska jag äta middag med min tyska förläggare på Ullstein, en person från tyska marknadsavdelningen och min agent på min kusins restaurang, Griffins.
 Det ska blir fantastiskt kul.
Båda talar svenska, vilket är bra eftersom min skoltyska verkligen inte passar sig att använda i en konversation. Jag har försökt och då frågade tysken om jag möjligtvis pratade engelska.

Men innan dess ska jag fortsätta redigera. Jag kom precis hem från Nisse och har satt på mig skrivrocken, idag den rosa.
Nu kör vi.
Tjohej!

Någon frågade i ett tidigare inlägg

vilken behå jag använde för att få min klänning att sitta snyggt, och jag tror faktiskt att jag har köpt den på Lindex.
En sådan där pansargrej som faktiskt lyfter bysten. Ingen mesig t-shirtvariant som har tunna axelband utan en rejälare variant. Den ska ge klyfttuttar!
Det är ingen behå jag skulle använda till vardags, men från och med nu alltid när jag ska vara fin; i alla fall i en tajt klänning.

Det var väl det.
Nu ska jag sova.
Tjohej.

Jag har inte kommit igång idag,

trots att jag har så stor lust!
Det är inte särskilt frustrerande, jag förstår att jag är trött och faktiskt inte orkar idag, och därför tar jag ledigt.
Så istället tänker jag ligga i soffan och se en film innan jag slumrar en stund.

Bra tänkt, Hellberg!

Det är en konst att se bortom förpackning,

jag tänkte på det när jag svassade runt i min långa, och väldigt fina, HM-klänning igår.
Att det är viktigt, som kontrast till klänningar och löshår, att prata om det som inte alltid är så lätt.
För jag tror att jag framstår som osedvanligt glad och därmed ... problemfri.Ytligt. Osvår. Lite dumt, till och med.

Som om man inte begriper bättre.

Jag skulle säga att det är precis det man gör.
Man begriper exakt vad det andra handlar om. Det svåra. Det som gör - och har gjort - ont.
Kanske är det just på grund av det begripet som gör att man kan skriva lättsamma romantiska komedier, med en hel del svårt inbäddat i cellofan och ljusblått omslagssnöre.

Alltså tog jag upp det svåra också. För jag vill ju inte verka dum.
Såklart.
Det ena utesluter verkligen inte det andra.

Och klänningen är verkligen fin tillsammans med ett brett garv!

Om man delar scen

med superproffsen som jag delade den med i helgen, så kan man bli hämmad.
Det blir inte jag, snarare tvärtom, och det är ju tur för mig för annars hade jag nog blivit väldigt
nervös.
Istället blir jag laddad, och den där laddningen är en riktig adrenalindusch.
Den höll i sig tills jag sjönk ned i soffan hemma, då gick all energi ur mig på en timme.

Det är då det är så himla bra att ha en vuxen son som kan både handla och laga mat (skaffa er en sån, vettja!)
Själv delade jag min selfie med alla, men rörde mig inte ur fläcken förrän klockan tio då jag fullkomligen stöp.
I morse vaknade jag klockan sju av att jag drömde en hel thriller som jag inte ska skriva ned och då hade jag alltså sovit i NIO timmar.
Fattar ni?
Åsa Hellberg sov i NIO timmar utan att vakna en enda gång.

Perfekt, för idag ska jag redigera.
Lyckost mig!
Här kommer en bild på när vi ska ta ännu en gruppselfie.

Fler hyttbilder sa ni?

Vilken helg. Vet inte var jag ska börja.

Hytten kanske. Makalöst. Aldrig sett något liknande.

Författare.
Bland andra Martin Mitt i naturen Elmenäs och superframgångsrika Anders de la Motte.

Lotta Bromé och Lill-Babs.
Så ofantligt bra kombination. Jag skrattade, rös och blev tårögd.
Båda var magiska, och efteråt fick vi dessutom en konsert.
Jag tycker att Lill-Babs är fantastiskt bra.
Fantastiskt.

Och sedan middag. Jag hade på mig finklänning och tog selfies.
Här med Anders

Här sjunger Barbro under middagen.









Och i morse tog jag bilder med Håkan Larsson, den passionerade vinexperten.

























Och Martin.

Herman föreläste.










 Och Karin Wahlberg fångade jag när hon var klar.

Jag borde bett någon ta bilder på mig, men det glömde jag.
Det var i alla fall så roligt. Hurra!

Efteråt signerade vi böcker, och det är ju också jätteroligt.
Då får man ju chansen att prata lite med de som köper ens böcker.


Så. Till sist. Tack och hej då.
Jag längtar redan till nästa gång.
Min superselfie, med Lotta Bromé, Martin Emtenäs, Barbro Svensson, Håkan Larsson, Anders de la Motte, Karin Wahlberg och längst ned till höger kikar Bo Bergman, vår fantastiske moderator, fram.

Direkt från Birka

Det här är ingen vanlig hytt.

Där ser man.

Jag provar kläder.
Klänningar. Fina, jättedyra, som jag aldrig har använt, bara tittat på ibland.
Och suckat, för att det känns som de inte passar.

Men så gjorde jag det som alla sådana där klädmänniskor (läs Camilla Thulin, Trinny & Susannah) har sagt efter att ha klämt kvinnorna på brösten. "You need a better behå".
Det var tamejtusan magi.
Ingenting hotar längre att trilla ur urringningen. Jag behöver varken klister eller säkerhetsnålar.
Som en smäck, tack vare den där behån som jag har ratat så länge.
Nu får klänningarna åka med på Birka Cruises.
Hurra!

Åsas skoblogg presenterar

Miu Miu

På min balkong är det allt annat än lä,

och om jag ska kunna hänga där i sommar så behöver jag sätta upp vindskydd på båda kortsidorna.
Ni som verkligen kan allt, jag behöver tips på var jag hittar sådana? Kan en stormarknad ha? Eller typ Rusta eller Bauhaus?

Mvh/
trött som lägger sig en stund till.

Jag slocknade strax efter elva

och vaknade halv sex.

Jag har inte sovit klart, jag tänker att jag återgår till sängen om en timma eller så. Jag vill ju vara pigg när jag går ombord på båten klockan fyra. Det är då det är samling vid terminalen.

Därefter är det mingel, presentation och sedan show av Lill-Babs. Sedan kan man byta kläder och sätta på sig glitterörhängena innan middagen klockan 21. Om man vill. alltså. Vi får se vad man vill. För säkerhets skull packar man hela garderoben.

Nästa morgon börjar författarpresentationerna redan klockan åtta, och sedan håller vi på fram till lunch. 25 minuter per person. Efter lunch är det signeringar i ett par timmar.

Det ska bli galet roligt.
400 lässugna. Det blir inte bättre än så.

Från Bonniers Bokklubb

Jag är aldrig hemma en lördagskväll,

men idag sitter jag i soffan och viftar med nymålade naglar och ögonbryn (vi som inte använder botox kan göra det.)
Och så har jag badat.Och tittat på nästa avsnitt av Scandal. Samtidigt.
Jag har för lite tålamod för att bada annars.
Avsnittet var fantastiskt.

Dagens promenadbilder från Farsta.

Och ikväll tycker jag att ni kan se "Tin Cup" på Nian. Eller Sex and the city 2 på kanal 5.
Fyran visar Valentines day, men den är verkligen sådär tycker jag.
Men lördag och alla kanaler satsar sin prime time på romantik.
Grymt.

Det är inte möjligt, sägs det ibland om mina glada böcker.

Jag skulle tro att om jag kom med min första, den som är ledsen och helt sann, till en förläggare och sa att den var en hittepå så skulle hen säga att den historien var alldeles för osannolik för att släppa.

Det är klart att mina glada har en kuliss av osannolikhet, och för mig är det rätt oväsentligt. Däremot måste karaktärerna vara trovärdiga vare sig de är dramaqueens, enfaldiga eller ensamma.
Resten, lullet, är något helt annat.

Vilket genast leder mig vidare till lullull.
Jag har köpt sådant idag. Emellanåt tycker jag om att glittra som en julgran och det kan hända att jag tycker om det i morgon när jag ska åka båt. Jag är i alla fall redo för det nu om den nerven skulle slå till.
Jag behöver väl inte förklara att glittret på intet sätt tar bort att jag är en vanlig medelålders kvinna från Farsta?

Bra, där har ni hela grejen.

Nisse somnade om i soffan,

min bonusdotter sover och själv vickar jag på tårna i sovrummet. Jag kommer snart att behöva kaffe.Frukost kan jag strunta i, men utan kaffe - som jag dricker bara på morgonen - får jag huvudvärk.

Annars idag ska jag komma på vad som är lämplig klädsel på en kryssning när man ska prata om sin nya bok inför 400 glada bokkryssare.
Jag tror att jag tänker klänning.
Både lång och kort.
Det ska ju vara både mingel, middag och presentationer.

I Stockholm är det fint väder och att gå ut är nog bra idé.
Vad ska ni göra idag?

Nämen, jag drar väl nu då.

Det serveras tacos ikväll. Extremt påhittigt, måste jag säga.
Nisse ska få en öl, en superfin flaska som jag fick på releasen, men jag tror att det är alkohol i så jag ger den vidare till någon som uppskattar det, så får jag provsmaka.

Ska vi säga så?
Fredag kväll?
Är det inte grymt?

Jag ska äta lunch med gammal kollega.

Supertrevligt, och välförtjänt eftersom jag har gjort det jag skulle i mitt manus. Tjohej.
Nu får det vila till på tisdag.

Ikväll ska jag vara med Nisse och min bonusdotter.
Jag undrar om kan få dem intresserade av lite dans?

Fredag.

Hade jag tittat på klockan innan jag klev upp hade jag kanske försökt somna om.
Men det är ju det där med att jag numera, oftast i alla fall, sover hela nätter.
Man blir ju rätt pigg av det.

Det är magi om man jämför med hur det var bara för ett par månader sedan när jag bara sov i korta sekvenser, svettades, kissade ett par gånger och dessutom luktade illa på riktigt.
Just det sista är det ingen som pratar om när man pratar om klimakteriet och kanske var det bara jag, men fyfanochsatan.

Nu doftar jag liljekonvalj.
Hela tiden.

Vilken helkväll.

Jag stoppade in Simona i bilen och så åkte vi först till La Lindén som firade sin debut i en underbar inredningsbutik. Och så bjöd hon förvisso på något gott med vaktelägg på, men det var chokladen som var ... fantastisk. Anton Berg. Jag ska komma ihåg det nästa gång jag får äta godis, typ 2016.

Vacker som en dag.

Hon sjunger också. Här med Susanne Boll, en annan sjungande författare

Hej då Josefine.

Till nästa release. La Ingelman-Sundberg.

Hon har sålt 220 000 "Kaffe med rån".  I Sverige. Fantastisk siffra.

Idag lanserade hon uppföljaren Låna är silver, råna är guld och Simona och jag ville 

förstås fira vår förlagskompis-

Här ser hon alldeles vanlig ut.

Här demonstrerar hon en av sin pensionärsligas rånarluvor.

Helge Skog, som läser i hennes böcker
läste ett kapitel för oss.
Fantastiskt roligt.

Tack Josefine och Catharina för att jag fick komma och stort lycka till med era fina böcker!

Så. Off I go.

Presentköp och hämta upp kompis på centralen, sedan börjar festkvällen med många andra författare. Det är som en firmafest för oss som inte har några arbetskamrater.
Buskul.
Jag fotar och ger rapport under kvällen eller i morgon.
Tjoho!

Fasiken också (eller det var väl själva faan).

Efter fundering inser jag att jag måste ta bort en grej i manuset. Och tar man bort en "grej" så får det återverkan på väldigt mycket. Jag har ju redan tagit bort grejer. Betydligt större än den här, men ändå.
Det är mest det jag håller på med. Fortfarande. Ta bort grejer. När det är klart ska jag börja skriva mer. Och mer. Och sedan redigera, som i att pilla lite.

Idag har jag tittat på resor. Ensamresor.
Jag funderar på att #göraenElsa. Inte förfölja någon, men åka till Arlanda och kolla in utbudet och sedan dra.
Vore inte det hur fränt som helst?

Och dagens hiss går förstås till

Tyra Sjöstedt som vågar berätta om sitt missbruk av värktabletter.

Jag pratar inte så mycket om medberoende och missbruk längre.
Men ibland träffar jag någon som har läst min första bok, och som har känt sig hjälpt av den, eller så får jag ett mail eller en kontakt på FB som har gått igenom samma sak som jag. Senast i Eksjö i förrgår och igår på FB.
Det kan kännas så ofantligt ensamt när man är mitt uppe i både missbruk och medberoende. Att prata högt ger oss en möjlighet att förstå att vi är många som faktiskt går igenom samma sak, och det var i alla fall stärkande för mig.

Så Heja Tyra.
Du är grym!

Och Izabella mailade mig på Facebook, och jag har fått lov att lägga ut hennes recension.

"Hej Åsa!
Grattis till ytterligare en fantastisk bok! Du är fenomenal och jag har en del att fråga dig ( kanske på tisdag?). Men först måste jag skriva till dig, jag "lovade" ju på facebook när jag har fått boken att jag återkommer när jag har läst den.
Jag måste säga att jag gillar den här boken bättre än Sonja böckerna. Varför? Jag känner igen mig och många andra kommer också att göra det i det mänskliga i de relationer du skriver om. Relationer, det svåraste som finns. Du har humor och värme men det finns en del allvar i det du skriver om: valen vi gör, i kärleken som vi letar efter, som vi njuter av, som vi fruktar då och då men som vi ändå (inte ?) kan klara oss utan.
Det sägs att det bästa med en bok är inte händelserna som står beskriva i den utan tankarna den väcker. Jag brukar lyfta ur citat som jag gillar och är det något jag älskade i den boken och som fick mig att tänka var raden längst ner på sidan 45: /.../ ibland väljer vi fel för att vi är rädda för det som är rätt /.../ Det skulle jag kunna flera böcker om. Jag önskar att någon skulle kunna banka in den klokheten i huvudet på de yngre, för sant är det. Jag NJÖT av boken. Saker som tilltalade mig och fick mig att le var självklart sådant som jag kände igen mig i. Jisses vad världen är liten! Bitar var som tagna ur mitt liv och jag skrattade igenkännande många gånger: - jag heter Izabella, är inte vacker och inte heller skådespelerska ( vallningarna har dock börjat ) men jag har tagit av mig mina högklackade när jag sprang för att hinna med mitt tåg många gånger - jag har en del väninnor (precis som Sonja hade) och har en som är alltid där för mig och vet allt om mig och som ofta säger vi behöver nog flytta ihop så småningom - jag har i min bekantskapskrets en Sam som är så rädd så han har stängt in sig efter sin skilsmässa och påstår att han är lycklig - dessvärre har vi en Herrman också bland oss - jag har en härlig Alex till son - jag har en underbar Lars till vän Och jag skulle kunna fortsätta listan. Du är fantastisk på att få ihop alla dessa människors öde, jag gillar vändningarna, kvinnorna med sina temperament, de retfulla missförstånden och spänningen. Jag har en känsla av att denna bok kommer att sälja bättre än Sonja och den kunde bli en härlig film. Har inte du funderat på det?!?"

Enligt O har läst,

Hurra!
Hon som många andra blir förtjust i mina karaktärer och det gör mig jätteglad.

God morgon.
Jag försökte ta en bild av mitt kök/vardagsrum/sovrum som är inramat av så många fönster att det ser ut som om snön ligger i soffan. Nästan i alla fall.
Då fattar ni att den ligger kvar. Även på min bil.
Nu behöver jag inte köra förrän senare i eftermiddag när jag ska på dagens alla releasefester, och till dess hoppas vi väl att eländet är borta.

Dagens fantastiska releasekvinnor är Josefine Lindén och Catharina Ingelman-Sundberg, som släpper böcker i två helt olika genres; drama och komedi (jag har inte läst någon av dem, men det framgår rätt tydligt av baksidestexten.) Det ska bli superkul att gå på fest!

Direkt från köket

Jag är så trött att jag inte orkar göra något vettigt.

Störtskönt.
Och om man bortser från hemresan så var det en underbar dag igår. Och i bokhandeln var det massor med bokintresserade glada smålänningar, inklusive Bosse bildoktorn och Izabella som följer bloggen. Adela skulle också komma med blev sjuk.

Efter åt fick Catharina och jag varsitt bokpaket, väl utvalt för att passa just oss.
Den här fick jag. Hehe.

Resten av veckan:
I morgon ska jag tvätta/redigera/releasefestagångertvå.

På söndag ska jag åka till Åland med Bonniers Bokklubb.
400 deltagare och ett gäng författare och förlagsmedarbetare, och det ska bli ett helt galet roligt dygn med mingel, musik, middag, presentationer och signeringar.

Hurra.
Nu ska jag vila.

Mer hurra!

En bloggläsare till som tycker jättemycket  om En liten värld.

Tusen tack!

"Visst är det fint?"

Han rynkade lite på näsan.
"Va, tycker du inte det?" Jag, som älskar hur min lägenhet ser ut, förstod verkligen inte var han menade med det där rynket.
"Det är lite trångt", sa han till sist.
Öh.
JA!
Det är ju det som är det fina.

Besiktningen är över och nu ska jag sova.
God natt.

FIN recension!

"Mitt omdöme
Återigen en fullträff av Åsa Hellberg, jag gillar verkligen hennes persongalleri. Tanken med att bara följa efter en person på Arlanda Express är tilltalande. I denna bok så hamnar man i både XXX,XXX och XXX. Alla huvudpersonerna i boken är tilltalande och jag gillar dem direkt. Hellbergs sätt att ge varje person ett kapitel med ett slut på varje kapitel som tvingar en att läsa vidare är ett genidrag, det blir en riktig bladvändare. Man kan ganska snart räkna ut vem som faller för vem, men det gör absolut ingenting, värmen mellan personerna genomstrålar hela boken. Rekommenderar denna varmt.
Betyget blir CCCCc."

Hurra, vad glad jag blir för denna fina recension från Cattis bokblogg.

XXX:en är mina för att inte avslöja för mycket.

Jag har sovit i exakt två och en halv timma.

Jag är som en total zombie, alltså ger jag mig själv skrivledigt idag.

Jag har städat sedan klockan sju. Besiktningen tar två till fem minuter enligt informationen från fastighetsbolaget.
Sedan kan jag lägga mig igen.

Direkt från BUSSEN

Jag känner mig lite ensam, så bloggen får hålla mig sällskap. Vi åker från Norrköping strax, och kommer att vara ungefär tre timmar sena när vi kommer till Stockholm om ett par timmar.
Sa jag att min lägenhet ska besiktigas klockan åtta?

Och så är det.recensionsdag. Det är spännande som tusan. Ska någon skriva något?  Iiiiiiiiiii

Direkt från tåget 2.

Det verkar som om det är vårt tåg som har kört på någon. Vi väntar på ny förare och räddningstjänst.
Stackars han som körde.

Direkt från tåget

Vi sitter fast utanför Norrköping. Ingen direkt information ombord men SJ på nätet säger olycka och en timmes försening. Jag har bilen parkerad vid centralen. Vad tror vi? 900 i böter?
Tur att Eksjö var fantastiskt trevlig. Ni borde åka dit tycker jag!!

Direkt från Nässjö station

Direkt från sj

Hej hej! 

Nu har jag provat igenom hela garderoben (det gick fort)

och jag landade i färgen ... tadaaa, SVART.

Nu drar jag, vi hör i morgon.
Tjohej.

Om jag nu har ett löshår kanske jag ska använda det.

Dessutom är det praktiskt. Frisyren sitter verkligen på plats.
Det är alltså dags för piff.
Det tar både tid och är roligt när man gör det så sällan som jag.
Jag tror att jag dagen till ära ska köra lite sotat. Kanske svarta kläder trots att jag från början hade tänkt ljust och färgglatt, men nu är det inte vår längre och då får jag väl anpassa mig till regnet (jag som hade tänkt min fina röda kappa. Den är tyvärr för kall nu.)

Vi hörs efter mascaran.
Tjingeling,

Jag vet inte vilken tid jag räddade mattan från en kattspya i natt,

men jag vet att det var svårt att somna om.
Och i morse vaknade jag dessutom tidigt, så den här dagen skulle jag kunna vara trött om det inte var så att jag har så mycket trevligheter att ägna mig åt att jag inte hinner gäspa.

Innan jag funderar på vilka kläder som passar i Eksjö Bokhandel ska jag komponera ihop en liten introduktion till något bokrelaterat.
Och städa, i alla fall dra en trasa här och där. Min rätt nya lägenhet ska besiktigas i morgon bitti klockan åtta, och det är ju najs om det ser trevligt ut här då.
(Jag älskar min lägenhet och det ser alltid rätt trevligt ut här, men ni fattar.)
Min vägg har förresten fått fler foton. Fint va?

Sedan är det bra om jag äter något innan jag åker. Jag har för mig att SJ mest serverar bröd, och det är inte riktigt min mages grej längre.

Nämen, jag kör väl då.
Vad ska du göra idag?

Väldigt nöjd med den här dagen måste jag säga.

Och nu blir det skrytbilder, så ni som inte orkar med mer sådant kan sluta läsa nu. För er kan jag berätta att jag ska måla naglarna. Knallröda. Är det vår så är det.

Jag var på förlaget och fikade. Det där stället är fantastiskt. Trots att de har otroligt mycket att göra och springer i korridoren så har alla tid att stanna till och säga hej. 

Och säga grattis. Det går ju finfint för min bok. Hurra!

Skylten på Bonniershuset

Interna listan (tror jag i alla fall).

Mer kul: Min förläggare hade hittat en jättefin recension från Skaraborgs allehanda, och när jag åkte iväg med böckerna jag snodde med mig; nya Bridget, nya Catharina Ingelman-Sundberg och nya Anders De la Motte, passade jag på att åka till Ica Maxi i Handen. 

Där ser det ut så här.

Jag blev jätteglad. Den butiken har aldrig haft någon av mina böcker tidigare.

Det jag tycker är allra roligast utöver att skriva är att prata om mina böcker med läsare. I morgon får jag den möjligheten när Kaffe med rån - Catharina, och jag, har fått möjligheten att åka till Eksjö Bokhandel.

Tåget mot Nässjö går strax efter två och väl där bli vi hämtade av förlaget representant, Bosse, för vidare färd mot Eksjö.

Nio - Halv tio går tåget tillbaka mot Stockholm igen.

En heldag. Det ska bli skitroligt.

I morgon också!

Åh, den är så bra.

Jag har inte läst i Sara på evigheter, och idag fnissade jag jättemycket, jag till och med skrattade högt ett par gånger.
Någon av mina kollegor sa i ett forum att hen inte kände till några roliga svenska författare, och efter att ha läst mig själv håller jag förstås inte med.
Hahahaha hahaha.

Nu har jag inte tid med manuset mer idag, jag ska åka till Forum och signera böcker.
Men först måste jag äta något.
Jag tror minsann att jag ska göra Sannas plättar igen: Keso, mandelmjöl och ägg.

Jag gjorde dem igår också och hade kardemumma på för att få lite bullefeeling.
Den stod fortfarande framme när jag senare stekte kyckling.

Vet ni hur lika kardemunna och vitpeppar är när man ser lite illa?

Jag har dubblat antalet besökare här per dag,

och det är ju vansinnigt trevlig. Välkomna.
I den här bloggen blandar vi högt och lågt.
Just nu tänkte jag att vårskor är på sin plats. Sådana som kan passa min kanariegula blus som jag köpte för en spottstyver på Zara i Las Palmas.
Jag tror att jag ska ha på mig den i Eksjö i morgon, som en påminnelse om hur fint väder det var bara för en vecka sedan.

Men skor var det.
Älskar Sophia Webster. 
Jag tror att hon tänker på skor som jag tänker på böcker.
Mellan all mördande tristess måste det finnas något som är lite upplyftande.

Vi hade tagit ut balkongmöblerna.

Och piffat lite sådär som man gör när vintern är över.
Vi hade beundrat det makalösa skyltfönstret hos Akademibokhandeln i Farsta och tänkt att
en vår som denna får man aldrig uppleva igen.

Sedan vaknade man till måndagen den sjuttonde mars.

Och vinnarna av En liten värld på CD,

är ...
Jeanette och Eva Hansson!
Hurra och grattis! Maila era adresser till asahellberg100@gmail.com.

Babel börjar ju idag.

Det hade jag helt missat.
Hurra.
20.00 på tvåan.

Jag hade verkligen velat bjuda er på ett trevligt tevetips idag,

men det är en sällsynt dåligt söndagskväll måste jag säga.
Jaja, jag har naglar att måla både uppe och nere, och däremellan är jag säker på att jag hittar något bra på Svt play.
Eller så kanske jag ska läsa någon av de artonhundra böcker som jag har läst första kapitlet av.
Längst upp ligger verk av dem som jag ska prata böcker tillsammans med närmaste tiden, alltså Catharina Ingelman-Sundberg, Karin Wahlberg och Sofie Sarenbrant.
Jag börjar med Catharinas, vi ska ju resa till Eksjö på tisdag.

I morgon ska jag till förlaget och signera böcker, och då ska jag fråga snällt om jag kan få nya Bridget Jones. Jag är väldigt sugen på just den också.

Det var väl det, så här långt den här söndagen.
Vi hörs.

Jag vet inte om ni vet

att om jag bara skärper till mig lite så kommer jag att bli både lång, slankare och tjugofem år yngre.
Det är uppenbart att jag har en mycket konstig syn på mig själv och mitt åldrande.
Om man bortser från det rent omöjliga i mitt resonemang, så är en promenad i alla fall inte fel. Och det är en skärpning eftersom jag inte har rört mig på en vecka.

Jag har heller inte gått ned de garanterade fem kilon som utlovades efter lika många veckors diet.
Nu har det bara gått fyra veckor, men särskilt ljust kan jag inte säga att det ser ut.
I och för sig har jag gjort tre misstag. Förra lördagen åt jag godis och det gjorde jag i fredags också. Och så åt jag en halv påse chips igår.
Tre avbräck på fyra veckor och jag tror faktiskt att jag tänker packa undan vågen och istället titta på hur jag ser ut som snart 52-åring, inte som 27.
Då blir jag genast mycket mer fabulous.

Omslagsfotografering En liten värld, med en annan 50-åring.

Adaptation,

Den andra filmen Nisse bjöd på igår. Och tja, vad ska man säga. Helknasig, men bättre än "I huvudet på John Malkovich." Jag är jätteglad att kunna säga att jag har sett båda. Känner mig väldigt cineastisk. Snart ger jag mig väl på klassikerna också. Hittills har jag inte kommit igenom en enda.

Nu tar vi filmpaus eftersom jag ska ut och åka bokbåt nästa helg (å, vad jag ser fram emot det!) men nästa film han bjuder på är tydligen en svart/vit italienare.
Gör han det kan jag kanske kontra med fem timmars uppföljare till "Borta med vinden."
Vi har aldrig sagt att film som teveserie inte är okej.

God morgon!

Jag sa väl att vi valde varannan?

Så efter Bridget såg vi "I huvudet på John Malkovich", en film jag aldrig hade valt. Aldrig. Det är det bästa med varannan.
Helknasig film och 7.8 på Imdb (international movie data base)

Nu blir det mat och sedan "The proposal."
Jag är benhårt trogen min genre under våra filmdagar, och som den braiga man Nisse är så protesterar han inte ett dugg.
Vi får säga till om vi hatar och då är regeln att man slipper, men än så länge har det funkat finfint!

Glöm inte att tävla om En liten värld på CD.
Skriv i kommentarsfältet att du vill vara med. Dragning i morgon kväll.
Tjohej!

Man kan säga att jag bor på landet, i min förort till förorten Farsta.

Det är tyst och det enda som låter från gatan är bussen som åker förbi ibland.
Mitt på Söder är det ständiga ljud. På Nisses gata ligger krogarna på rad (vi åt på en av dem igår, jättegott!) och det upphör aldrig.
Nyss åkte något med sirener förbi, jag sitter vid köksbordet mot gården så jag såg inte vilken sort det var.

Här kommer min lördagsfråga med anledning av detta.
Kam ni höra på sirenerna om det är en polisbil, brandbil eller ambulans, eller låter de alla likadant?

God morgon.

Jag är på Söder, och det är precis lika grått här som i Farsta. Det är å andra sidan bra, eftersom vi tänker se på film.

Av någon anledning har Nisse aldrig sett Bridget Jones, och i dessa tider, när jag på alla sätt och vis LIGGER med henne, i alla fall i Bonniers Bokklubb, så måste vi nog se den.
Den första.
Zellwegger är lysande. Lysande.
Hugh Grant är bra i sin roll, mycket bättre än i någon annan film jag har sett honom i, faktiskt.
Och Colin Firth är Colin Firth.

Det blir bra. Vi tar miss Jones.
Hurra!

Det går bra för En liten värld i ljudboksformat också,

kolla här, och bara därför tänker jag lotta ut TVÅ exemplar på CD.

Inläsare är Kerstin Andersson, som har fått jättemycket beröm för sin inläsning av Sonjaböckerna.

Så. För att vara med gör vi som vanligt.
Om du vill lyssna på En liten värld på CD så skriv ditt namn i kommentarsfältet.
Vinnarna dras söndag kväll.
Tjoho!

Vi ska nog fortsätta vårt filmtittande i helgen där vi väljer varannan film

men nu vet jag faktiskt inte vad jag ska bjuda på när det är min tur.
Kanske första "Sex and the city." Vi har sett den andra när någon kanal sände den, och första är mycket bättre. Eller Mamma Mia. Jag älskar Mamma Mia.
Jag har sett båda tio gånger men det gör inte ett dugg.

Vi får se.
Vi kanske är så wild & crazy att vi faktiskt går på en riktig biograf.

Jag har gett mig själv lite ledigt idag.

I alla fall från själva redigerandet. Istället studerar jag kartor. Det som kallas research.
Jag är lite flummig med platser i Sara, och nu behöver jag bli specifik för att ni ska kunna hänga med.

Visst finns det kartor på nätet, men det är en speciell känsla att fälla upp en stor prasslig och sedan försöka vika ihop den igen.

På onsdag är det recensionsdag för En liten värld,

och jag tror att de utpräglade bokbloggarna väntar tills dess, i alla fall var det något jag såg hos en av dem idag.
Med Sonjaböckerna hade vi inga sådana dagar, vad jag minns.
I alla fall ska det bli spännande att se om någon tycker något. Jag är lite rädd, men har redan fått så mycket positiva kommentarer att jag klarar ett gäng dissar också.

På tisdag ska jag till Eksjö bokhandel, fram och tillbaka.
Det ska bli jätteroligt!
Inte minst för att jag får dela kvällen med Catharina Ingelman-Sundberg. Vi två säljer faktiskt mest böcker av alla (ja, ALLA, helt galet) i Sverige den här våren enligt vår gemensamma agent.
Catharina är nummer ett med sin andra bok i pensionärsliganserien "Låna är silver, råna är guld",  och land efter land ger ut hennes första, "Kaffe med rån."
Hur kul som helst, och hon är störtskön så vi kommer att ha en jättetrevlig resa, det vet jag redan nu.

I morgon redigering sedan lunch här med väninna.
Helgen ska jag tillbringa hos Nisse.
Det blir ju jättebra, alltihop!

Anyhow,

så har jag sett nästa avsnitt av Scandal. De där 41 minuterna, med en perfekt dramatisk kurva och en vändning som varje gång får mig att tappa hakan, är fantastiska. I dialogen sägs det precis tillräckligt.
Jag skulle vilja få audiens hos Shonda Rhymes, som skriver både den och Grey´s.
För Grey´s är strålande igen, efter vad jag tyckte var en dippsäsong.
Jag tror att jag tappade lusten för serien när Lexi och Mark försvann. Mina favvisar. Inga var bättre på flirt och charmerier än de två.
Men nu är den tillbaka i storform och jag ser både den och Scandal en vecka tidigare på kanal5play eftersom jag inte kan hålla mig.

Ikväll har jag inga tevetips alls, istället vill jag tipsa om "Du gör mig galen", på Netflix.
Tjoho. I morgon är det fredag.

Att skriva en bok. Så här gör och tänker jag.

Jag får frågor om hur man gör, och jag tror inte att jag är rätt människa att svara på det.
Däremot kan jag berätta hur JAG gör, vilket skiljer sig till exempel från hur Simona gör. Och jag tror att de flesta proffs faktiskt gör mer som hon än som jag.

Det viktigaste av allt är i alla fall att hitta ett sätt som passar dig.
Men hur vet jag det då, undrar du.
Svaret på det får du när ditt manus är klart.
Blir det inget manus, trots att allt runt omkring fungerar = barnen är tysta, partnern har förstått, du har slutat spela golf, träffar inte längre vänner, har sagt hej då till FB, ja då kanske du ska börja titta på hur du gör.

Det viktigaste i början är att jag har tagit ett beslut om att jag ska skriva en ny bok.
Det låter fånigt men det är helt avgörande. Jag säger inte att jag ska försöka, inte att jag tror att jag ska.
Jag ska skriva en bok. Punkt.

Fine så långt.
Sedan, och det här bygger jag sedan hela storyn på, skriver jag snabbt en kort förstasida.
En plott. I Sonjas sista vilja dör Sonja. I Sonjas hemlighet packar Julie för att åka till Frankrike. I En liten värld letar Elsa ressällskap i gatukorsningar.
Hittills har jag behållit alla, med mycket få redigeringar.

Vanligtvis har jag också sett en huvudkaraktär framför mig. En, av de tre-fyra det till sist blir.
Det är allt. Jag har ingen story, inget slut ingen mitt. Ingenting.
Vad jag däremot har helt klart för mig är vad jag vill berätta om:
Kvinnor över 50.
Kvinnor som klarar sig utmärkt själva.
Inramningen ska vara en romantisk komedi. I det ingår missförstånd, människor man tar till sig och gärna en dramaqueen eller två (älskar dem).

Mina böcker handlar uteslutande om människor och deras relationer. Resor, arv och bostäder är enbart kulisser. Jag skriver inte om parker och träd, för det intresserar mig inte ett dugg att varken läsa eller skriva om. Har jag med en miljöbeskrivning är det för att jag tycker att det är viktigt i just den scenen.

Tempot är oerhört viktigt. Allt ska driva berättelsen framåt, och ingen av mina karaktärer gör något som är betydelselöst. I varje kort kapitel ska pulsen upp så mycket att när kapitlet slutar ska du som läsare ha glömt den förra kapitlet och därför bli glad när fortsättningen kommer på nästa sida. Ja, just det, henne hade jag nästan glömt, får du gärna tänka när vi svingar oss från Elsa till Isabella och Carina.

Rent praktiskt är jag i den situationen att jag just nu skriver på heltid, vilket förstås underlättar enormt när jag kan, som nu, sitta i min soffa - i morgonrock - och skriva.
Jag försöker ändå styra upp mina tider, och vill helst komma igång senast nio. Fyra-fem timmar senare har jag - en bra dag - fått ihop mina 2000 ord, vilket i mitt fall betyder ett helt kapitel och början på nästa.
En dag när ingenting funkar kan jag få ihop 1000.
Det viktiga är att jag skriver ändå. 

Det syns ingen som helst skillnad i min text på det jag skrev en inspirerad dag jämfört med en trött, enda skillnaden är att det inte gick lika lätt.
Om min totala ordmängd i ett manus är 80 000, så är det lätt att se att jag behöver 40 dagar för att skriva den och både Casanova och Sonjas sista vilja gick så snabbt. Med de andra två (tre med Sara) kom livet emellan, och jag hade uppehåll mitt i innan jag tog tag igen.

Fyra-fem effektiva timmar om dagen, fem dagar i veckan.
Utöver det så har jag pyssel med lansering av ny bok, min blogg, författarsidan på FB, mail, förlaget vill ha något, så totalt jobbar jag säkert åtta timmar per dag. Numera är jag oftast ledig lördag och söndag

Summering, så här gör jag.

• Jag bestämmer mig och när jag börjar finns ingen återvändo.
• Använder den "metod" som gör att jag får ihop ett manus. Siktar mot 70 tusen i ett första utkast innan redigering
• Jag är trogen min älsklingsgenre och försöker inte vara litterär eller intellektuell eftersom jag inte är någotdera.Om jag har någon form av framgång så ligger den troligtvis i just den ärligheten.
• Jag skriver hela manuset utan att gå tillbaka om jag inte måste. På det sättet överraskar jag mig själv vid första genomläsningen som är den bästa av alla (om jag har jobbat rätt så får manuset mig att fnissa och bli lite berörd.) För att hålla koll på det jag har skrivit antecknar jag kort efter varje skrivet kapitel. Guld värt i redigeringen.
• Jag skriver kronologiskt. 
• Mål: 2000 ord per dag. Skriver vare sig jag vill eller inte.
• Klappar mig ofta på kinden och säger att jag är duktig. Även dåliga dagar.
• Teven framför mig är på ljudlöst.
• Morgonrock. Får mindre ont i rumpan när jag slipper sömmar.

Jag tror det var allt.

Frågor på det?

Glad!

Ulrika tipsar i Varbergsposten.

"Författarinnan till Sonjas sista vilja är tillbaka med en helskön bok! Denna underhållningsroman har alla de rätta ingredienserna. Åsa lyckas skapa humor, tajming och hon har fingertoppskänsla för att få karaktärerna att kännas äkta. Hitta en behaglig plats och sätt dig ned och LÄS."

Och Jenniesboklista ger den betyget 5 av 5.

Inspirerad av allt detta fina slänger jag mig strax över manus fem, det med hittepånamnet Sara (hon har ett efternamn också, men det skriver jag inte för det är så snyggt att det kan snos!)

Vi - förlaget och jag - har nog en titel på den, men så länge det inte är hundra så får den heta Sara.

Det är verkligen en fin morgon i Farsta.