Det är uppenbart att jag har en mycket konstig syn på mig själv och mitt åldrande.
Om man bortser från det rent omöjliga i mitt resonemang, så är en promenad i alla fall inte fel. Och det är en skärpning eftersom jag inte har rört mig på en vecka.
Jag har heller inte gått ned de garanterade fem kilon som utlovades efter lika många veckors diet.
Nu har det bara gått fyra veckor, men särskilt ljust kan jag inte säga att det ser ut.
I och för sig har jag gjort tre misstag. Förra lördagen åt jag godis och det gjorde jag i fredags också. Och så åt jag en halv påse chips igår.
Tre avbräck på fyra veckor och jag tror faktiskt att jag tänker packa undan vågen och istället titta på hur jag ser ut som snart 52-åring, inte som 27.
Då blir jag genast mycket mer fabulous.
Omslagsfotografering En liten värld, med en annan 50-åring. |
8 kommentarer:
Du är jättefin som du är, Åsa. Smalare = rynkigare. ;)
Du är en gulleplutt, men jag är verkligen inte ute och fiskar!!
Hu.
Jag bara konstaterar hur jag funkar :)
Jag blir alltid lika förvånad när jag pratat med en 25-åring och sedan ser mig själv i en spegel. Vad hände liksom? Även om du inte är ute och fiskar, så nog måste en säga att det förmodligen inte går att hitta en snyggare 52-åring än dig!
Än du ...?
Än du (är).
Alla är snygga i full krigsmakeup och löshår!
Men du kan inte bli vackrare än vad du redan är!
Du ÄR fabolous! En halv påse chips och godis kan vara det bästa som finns ibland och vem vill vara utan det bästa som finns liksom? =)
Sus; gulleplutt!
Emmelie; precis!
Skicka en kommentar