Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 8 mars 2022

Det här manuset

 känns som om en halsduk i olika stycken som ska sys ihop till en flytande historia. Först låg delarna isär, sedan tråcklades de löst ihop, i nästa omgång syddes lite tajtare tillsammans och jag tänker att i nästa omgång sluts mellanrummen helt och hållet. Det ska ju läsas sömlöst till sist. 

Jag är fortfarande uppe i varv och sover lite för lite. Kroppen är trött samtidigt som jag är pigg. Märklig känsla. Världsläget påverkar förstås, jag tycker att Magdalena Andersson är skarpare i valet av ord än någonsin tidigare. "Kraftigt försämrade säkerhetsläget", sa hon häromdagen på Instagram när hon pratade om Sverige. Ord har aldrig varit viktigare, och "kraftigt" är, upplever jag, oerhört allvarligt. 

Vad mer då? Jo, 8 mars såklart. Kvinnodagen. Vi feminister fajtas om vad om är viktigast, och jag tänker att det viktigaste är att män inte är viktigare vad kvinnor. Och att det ska genomsyra allt. Det gör det inte nu. Män tjänar, äger och sitter på makten i betydligt högre utsträckning än vad kvinnor gör. 

Min fasta övertygelse är att det börjar med föräldraskapet. Dela föräldraförsäkringen 50/50 och om det inte passar vissa familjer så får väl de familjerna bekosta det själva, tänker jag. 

Nog om det.

Klockan 12 ska jag tvätta bilen, ikväll ska jag till Cirkus på Djurgården och se Fran Lebowitz, (Googla) inbjuden av Simona. Det ska bli så kul! 

Resten av veckan ska jag bara STÄDA, lyssna på ljudböcker och försöka sova ikapp. Jag hinner sova en stund efter biltvätten innan jag åker hemifrån vid 18 ikväll, vilket behövs om jag inte ska sitta och gäspa under föreställningen.

Nästa vecka krockar en tv-inspelning (Carina Bergfeldt) med en lägenhetsvisning (4 rum, terass i rätt läge i Mariehäll inte så långt från Jonathan.) Ev tackar jag ja utan att ha sett den, jag har plats 15 typ så jag får den nog inte ändå. Jag har redan avbokat tv-programmet en gång pga rädd för Corona, och vill inte göra det en gång till.

Det var det.

Jag gympade lite med Sofia idag, ska ta en promenad under tiden bilen tvättas och försöka få tillbaka min kropp som jag har ägnat för lite uppmärksamhet den här vintern (också ...) Jag blir trött i axlarna bara jag hänger tvätt. Det går ju inte. Jag önskar att jag kunde skapa mig nya rutiner och för det behöver jag skriva ned mina ambitioner. Jag glömmer bort det annars. Göra ett veckoschema – och följa det vare sig det är svintråkigt eller inte. 




Perfekt ju!

Jag gillar ju listor, det borde rimligtvis funka för det här också.

Hoppas att ni har det fint i stugorna. Hejhej.


söndag 6 mars 2022

Inskickat manus, hurra.

 Jag har jobbat som en tok sista två-tre veckorna och extremt intensivt hela helgen, men det har funkat bra även om jag i fredags inte var säker på att jag skulle hinna.

Men det är något med att få fria händer, det vill säga skriva nya kapitel, som känns enklare än att gå igenom alla pyttesmå förändringar som Lena har lagt in i det digitala manuset. 

Jag hoppas att storyn sitter nu. Problemet med den är att den spänner över så många år och det går inte att plocka ut en händelse, eller ett år. och göra något av för allt hänger ihop. Varje del av Flanganas utspelades också under många år, men inte på samma sätt som den här gör där folk ska åldras på ett helt annat sätt. 

Nu har jag tajtat till, lagt till flera kapitel och tagit bort några som inte längre fyllde någon funktion. Så först var jag uppe i 100 tusen ord, men igår och idag har jag tagit bort 5000.

Vi får se vad förlaget säger. Nästa redigering får jag tillbaka om 2 veckor och då har jag TVÅ hela månader på mig till finsliperi. Det är en önskedröm. 

I morgon ska jag träffa min unge. Lyllos mig!

torsdag 3 mars 2022

Jag har så mycket jobb kvar!

 I morgon ska jag börja 8, om jag bara får tillräckligt många timmars sömn. 

I natt vaknade jag halv fyra och kunde inte somna om. Då hade jag bland annat drömt om Putin som dansade en slowfox med sin fru på ett bord framför mina ögon. Och så hade  jag ett amerikansk begrepp som upprepades i huvudet, jag minns inte vilket nu, men det hörs då och då i advokatserien jag ser på kvällarna. "The good wife." (Satan, vad bra den är). 

Sedan sov jag till 9 för att jag var tvungen av bli PIGG nog, åkte och köpte en gasplatta och två små gasbehållare och en dunk till vatten, så att jag kan koppla bort det. Jag behöver en radio också, men det köper jag på nätet. 

För de här dagarna behöver jag just koppla bort. Sociala medier (mer än bloggen) orkar jag inte med och det enda jag gör när jag är klar med jobbet är att titta på advokatserien. 



Älskar Christine Barinski  både här och i uppföljaren "The Good Fight."
(Och förstås i Mamma Mia)

Och idag körde jag fram bilen utan att sitta i den, och sedan backade jag tillbaka den utan att sitta i den. Man startar bilen och kör/backar med knappar på nyckeln, från en meters avstånd.

Helt galet, men otroligt bra i mitt trånga garage!

Det var det. På söndag kväll kommer jag att JUBLA (pga jobbet. Det kan ju hända att man gråter för annat såklart.)




onsdag 2 mars 2022

Jag har redan fått soltid,

 alltså inte sol första gången kanske, men kallelse till första möte. 30e mars. Vi får se hur mina eksem mår då, det är ju nästan en månad kvar, och på den tiden kortisonkuren vara klar och jag kan förhoppningsvis sola lite på egen hand fram till dess. 

Idag har jag jobbat med mitt manus, var duktig och igång vid 9. 



Sittplatsen i skrivsoffan. Funkar fint, tycker jag. Jag gillar den inte alls annars. För hård och obekväm för att användas till något annat än skriverier.

Under eftermiddagen har jag varit på återvinningscentralen i Enskede (en grannförort) med massor av kläder till Myrorna eftersom inte Naturkompaniet förmådde att ta emot mer. Myrorna säljer och ger till välgörenhet, så det kommer förhoppningsvis någon till godo ändå. 

Däremot kan jag ju inte ta min stora bil och åka runt i Stockholm och och fylla den med andras grejer till Naturkompaniet som jag hade tänkt att göra i helgen. 

Verkligen SuperTrist för den som hade förväntat sig det, men helgen är enda tiden jag hade att hämta grejer för manuset måste helt enkelt gå före allt annat just nu.

Men helgen var hela tiden planen så jag känner mig inte skyldig. I annonsen stod att man fick lämna in kläder till och med den 6e. Men trist är det.

Efter det åkte jag vidare till Ica och handlade burkar, kaffe och torrvaror eftersom jag vill vara förberedd om RYSSEN kommer.  Jag skämtar ju inte om det, utan menar att jag som ensam måste tänka på hur jag skulle agera om det värsta händer. Jag har kollat skyddsrum (också hos Jonathan såklart, jag mejlat och informerat på mammavis) och behöver också ett sätt att laga mat om nu strömmen går. Det är väl den formen av attack som skulle komma först tänker jag. Cyberskit. Fast det är förstås bättre än något annat.

Så i morgon bitti åker jag till Biltema, som får hem stormkök då. Det kan man ju använda på balkongen. 

Sedan har jag förhoppningsvis det jag behöver. Ja, just det, en liten radio också kanske. Det var också slut hon Claes Ohlson. Jag hittar inte min gamla strandradio, möjligtvis har jag slängt den eftersom CYBERATTACKER från Ryssland aldrig ens har slagit mig.

De två sista åren har verkligen lärt mig nya saker. 

Att ett virus skulle kunna ta över världen hade jag inte förstått, det var för mig helt och hållet främmande. Ändå mindes jag ju fågelinfluensan och alla varningar runt den, men det var ju aldrig så som det har varit nu. Men jag minns rädslan då, och att det kändes så himla viktigt att få i Jonathan vaccin och när man vaccinerade i hans skola blev jag lugn. Själv hann jag aldrig få vaccin innan det i princip var över. Varje gång jag åkte till Farsta var det nämligen slut och jag fick återvända hem obesprutad. 

Men jag minns inte något av att hålla avstånd eller att det kom sådana uppmaningar, men det gjorde det kanske.

Och nu det här, då. 

Jag är extremt dåligt påläst på världens olika faror. Jag har fokuserat på det lilla, det som händer här i Farsta, i Sverige, men aldrig tänkt på andra hot mer än klimatet. 

Det är ofantligt naivt och i framtiden måste jag vidga mina vyer. Så här överraskad blir säkert inte den som följer med i världsläget. 

Undrar ni vad jag har "bunkrat"?



och förstås många burkar Äppelmos. Älskar Önos lågkalorimos så de går nog åt innan Ryssen kommer. Äter det till allt.
Till keso med en skvätt kanel på. Till kycklingen, blandat med salsa. Tusen användningsområden. 

Tubost, många olika smaker.

Tunnbröd som jag förvarar i frysen så länge.

Jag har massor av burkar med soppor för att vara beredd om jag får ont i magen, och har nyss kompletterat det med fler burkar av gulaschsoppa som är mättande. 

Makrill i tomatsås. 

Färdiglagad köttfärssås i burk. Tänker att man i värsta fall måste stå ut med att äta kall mat och det tror jag går i mig, precis som gulaschsoppan gör (som jag tvingades testa i Åre i oktober 2020. Det funkade!)

Knäckebröd. Flera paket.

Jag har sedan länge massor av bönor och kikärter i skåpet som funkar finfint kallt. 

Torkat kaffe. 

Jag har också köpt en extra stor powerbank så att jag kan ladda telefonen ett tag, batterier i mängd och jag ska nu fylla mina ficklampor med fräscha batterier. 

Värmeljus har jag också köpt ett gäng till men sedan var det nog inget mer. Idag. 

Vattenflaskor har jag rätt många av, men jag skulle också vilja ha ett par tomma dunkar. Jag tänker också att man kan, om man hinner, fylla badkaret kanske, i alla fall så att man kan spola toaletten med det vattnet. 

I övrigt tänker jag att tanken på bilen alltid ska vara full, att jag måste kolla hur man kommer ur garaget om strömmen är borta, och att jag förhoppningsvis bara har överdrivit och får sitta här med min soppa i värmeljusets sken i flera år framöver. Det gör jag gärna!


tisdag 1 mars 2022

Peppar peppar

 men den här gången verkar det som om 2 saker har funkat på mitt eksem. Solariet som startade processen och sedan kortisonet som jag fick smörja in mer av än tidigare. 

Jag är i alla fall hoppfull. Armbågarna är så mycket bättre.

Supertrist inledning på ett blogginlägg men jag behöver ha koll som ni vet. Nu börjar det riktiga inlägget med BIOPREMIÄR!

Tisdagsklubben. Bok OCH manus av Anna Fredriksson. Vilken njutfilm. Massor av mat för den som gillar det, kärlek för den som gillar det och sedan vänskap för MIG som gillar det. Små roller som var fantastiska, stora som förstås var lika bra. Det var en så härlig film!



Anna i mitten med producenten Jessica Ask (Anagram), Björn Kjellman till vänster, Till höger Regissören Kappelin och en person från SF studios som jag inte kommer ihåg vad han heter. 


Madeleine från Nordisk film, Anna och hennes pojkvän Richard.




SE DEN, är mitt starkaste betyg!

Jag tackade producenten på väg ut, sa att det var en underbar film och att jag har koll på Feelgood, och då sa hon. "Jag vet, det var därför du var inbjuden." Det var kul att bli igenkänd för just det. Hon hade koll på mig, på Sonja och en massa annat. Jag trodde inbjudan kom från Anna, men det gjorde den alltså inte. 



Carin Hjulström, hennes Folke satt på andra sidan. 

På väg ut från efterfesten på East stoppade Hans Shimoda (skvallerpress) Carin Hjulström och ville ta en bild, och eftersom vi var i sällskap jag ställde mig förstås bredvid, men han föste bort mig. Han ville bara ha Carin och hennes man på bilden. 

Haha.

Jag hälsade på Shimoda när jag kom in tidigare på kvällen, berättade att jag jobbade i dörren på Sturecompagniet när de öppnade då han var där mer eller mindre varje kväll. Han jagade kändisar redan på den tiden. Han mindes inte mig, såklart, och såg mest uttråkad ut av min utläggning om hans närvaro på krogen 1989. På den tiden dög jag förstås. Var man dörrvakt hade man makt och var en lokalkändis. 

JAJA, jag blev inbjuden pga Feelgood. me like a lot.

Idag ska jag prata med TT om feelgoodbokomslag. Ska bli intressant. 

Jag orkar inte prata om världskrisen. Den gör mig för orolig och jag skjuter det ifrån mig. Jag behöver arbeta och har plockat fram dagens 20 sidor. 

Hoppas att ni har det fint i stugorna


onsdag 23 februari 2022

Då är dagens läkarbesök avklarat.

 Bra samtal, tycker jag. Hon verkade helt förstå mitt dilemma med hur jag måste använda mina fingrar, och jag fick också förklara hur jag har använt kortisonet. 

Well.

Det visar sig att jag har gjort lite fel. Jag borde stryka på det över hela händerna, inte vara så rädd för mängden utan ta mer än mitt "tunt tunt lager bara på fläcken." 

Jag ska heller inte ta mjukgörande 30 minuter innan, som apoteket rekommenderade. Bättre att ta det efteråt när salvan har sjunkit in ordentligt. 

Men hon tycker också att jag ska gå i en ljusbehandling, alltså en form av solning om inte har farliga strålar i sig. Och det gör man på en klinik, 25 ggr, 2 ggr i veckan. Finns en i Hammarby sjöstad, som inte är alltför långt härifrån. 

Om det inte skulle funka så finns det numera mer avancerade mediciner, biologiska eller immunhämmande, som man kan använda, men de har en större inverkan på hela kroppen, och om man använder sådana står man under mycket större medicinsk kontroll.

I nuläget börjar jag i alla fall om med kortisonet, och inväntar svar på remissen om ljusbehandling. 

Sola vanligt solarium rekommenderade hon förstås inte, men det hade jag heller inte räknat med. 

Jag tänker dock fortsätta några gånger till med det, tills jag får besked om ljusbehandlingen. Det brukar gå rätt fort, tydligen.

Där har vi det.



Nu ska jag jobba. 

tisdag 22 februari 2022

TRÖTTMÖSSA i Farsta

 Jag har ätit mycket skit i helgen, skit som i sådant min kropp verkligen inte vill ha mer än för stunden, och det blir nästan som en baksmälla efter det. Jag tror att det är det som dagens tunga, trötta och ovilliga kropp handlar om. 

Det enda som hjälper är förstås nya tag. Jag har rätt mat hemma, så det är bara att ställa om direkt så kommer energin tillbaka i morgon igen. 

Hela helgen har jag ägnat mig åt min lilla familj, störtmysigt, och jobbet ställde jag undan i TRE hela dagar. Det är mycket när man redan från början har för lite tid, men det var en prioritering som jag inte ångrar ett dugg. Däremot måste jag ta igen det på något sätt och utöver mina 20 sidor måste jag redigera 10 till idag för att hinna. 

I morgon bitti ska jag till hudläkaren igen. Det där med kortison funkade ju inte, så vi får väl se vad hon säger. 

Just nu, peppar peppar, tycker jag att det har lugnat ned sig lite med nya fläckar. Det är de jag redan har som breder ut sig. Men solningen hjälper faktiskt. Jag märker ju det på armbågarna, inte minst. Nu var det nästan en vecka sedan jag solade, men jag tar nya tag senare i veckan. Jag har ju tänkt 10 ggr för att se om det hjälper och hittills tror jag att jag har varit där 5, möjligtvis 6, gånger. 

Typ så, när det är bokreastart. Jag ska inte köpa några böcker på rean, däremot hängde en ny på dörren som jag har beställt från Adlibris och som har fått fina recensioner. Den är nog svinsorglig, men ska ändå börja läsa den. Vanligtvis laddar jag ned e-böcker (har säkert tusen påbörjade eftersom jag alltid letar språk och ton), men den här fanns bara inbunden i danskt band: 

Stargate. En julberättelse.



150 sidor

Tisdag, bra dag så här långt. Jag slog i alla fall inte ihjäl mig när jag gick ut med soporna. Det är ju bra gjort med tanke på i halkan som råder här i min förort. 



torsdag 17 februari 2022

Premiärlångtur med Hundan (Hyundai Tuscon)

 Kanske skulle jag kalla henne Hyndan, men då kanske hon stannar pga förbannad. 

Jag har skapat en omröstning på Insta, vi får väl se vad den säger.

Hemma i alla fall, och har smörjt in mina händer med ett nytt smör som jag fick på posten idag. Sheasmör. Jag kämpar på. Om någon vecka ska jag till huddoktorn igen.

Jag har på plasthandskar över smöret och det går sådär att skriva, istället ska jag sätta på ett par avsnitt av The good wife och sedan sova lite. Vaknade efter 3 timmar i natt, var vaken i 3 och sov sedan ytterligare 2. Jag är såååå trött!

Tjohej.

tisdag 15 februari 2022

Jag har en karaktär

 i mitt manus som jag tydligen har lyckats med så väl att jag inte behöver jobba med hen överhuvudtaget. Det är lite ovanligt, men jag tar tacksamt emot det förstås, för jag har andra karaktärer jag behöver jobba mer med.

Men det blir på fredag, för i morgon åker jag till Grästorp, och kommer hem först på torsdag eftermiddag och då är jag alldeles för trött för att jobba, det vet jag redan nu.  Det är ungefär 40 mil en väg och hur bekväm bilen än är så tar kroppen stryk, så är det ju. 

I morgon tar jag det lugnt och åker först vid 11-tiden. Jag ska bo i Lidköping, så jag åker dit först, checkar in och byter kläder, innan jag åker vidare till Grästorp. Vad jag förstår tar det ungefär en halvtimma att köra vidare dit. 

Det börjar klockan 18.00  och jag babblar i ungefär en timma, sedan tar de kanske en liten stund innan jag kommer därifrån, men jag skulle tro att jag är tillbaka på hotellet klockan 20 ungefär. Jag har inte kollat om det går att få middag så dags, men jag vet att det finns en bra McDonald´s i Lidköping för där har vi stannat VÄLDIGT många gånger på väg till och från Fjällbacka.

Typ så, efter en BRA arbetsdag. Nu ska jag sola! Det gör inte susen för mina händer, men verkligen för armbågarna.



För ett par veckor sedan



Och nu.

Ser ni skillnaden? Den är stor! 

Jag hoppas såklart att även händerna hänger med till sist.



söndag 13 februari 2022

Helt galet att jag inte har bloggat på flera dagar.

 Min lilla blogg, som i dagarna fyller 12 år. NEJ, 13!!

Här är min första månad på det som jag då kallade Hellberg coaching &  inspiration.  Tonen i den bloggen var lite mer seriös eftersom hela jag var det då. Jag arbetade som coach, skulle senare samma år släppa min första bok som handlade om missbruk, och jag var rätt upptagen av det när jag startade bloggen.

Vi pratar om drömmar ibland, vilka vi har och inte, och min dröm var verkligen inte att bli författare. Men när jag startade bloggen hade jag fått kontrakt på Casanovas kvinna (som jag aldrig hade en idé om skulle bli starten på ett helt nytt liv) och min dåvarande förläggare ville att jag skulle börja blogga och gå med i FB.  Bloggen har hängt med, FB är jag inte så himla intresserad av. 

Jag tror att, trots rädd livlig fantasi i mina böcker, att jag är rätt här och nu. Om jag oroar mig är det för något som händer nu, inte vad som eventuellt händer i framtiden, och det får jag ju vara tacksam för. 

Och det går nog igen i min förmåga att föreställa mig andra saker, som fler böcker, filmer, manus bla bla bla. Jag har inte de drömmarna för jag kan inte riktigt se det framför mig om det inte redan är på gång, som film till exempel (inget är klart men på gång, som det ju har varit ett långt tag nu).

Tur då att fantasikranen öppnas när jag börjar skriva. 

Idag är det redigeringsdag 2 av 21 totalt. Jag har printat ut 14 sidor (dagsmålet) av manuset, eftersom jag har fått 2 inputs (förläggare och redaktör). Teresa har skrivit kommentarer här och där i kanten av manuset, och det är det jag printar. Min redaktör har i sin tur formaterat manuset jag fick tillbaka från henne, och det är i det jag jobbar. 



Här är en enda kommentar från Teresa, medan andra sidor har fler


Här är Lenas. Ibland en kommentarer om något, men oftast har hon tagit bort, som ni ser, och problemet med det är att jag vill kolla allt, varje litet ord hon har flyttat på. 
Detta är problemet med att få det digitalt, det är inte min favvis, men det moderna sättet att arbeta på. 
Men jag gillar att SJÄLV fixa i manuset, inte att någon annan gör det, alltså tar det här mycket längre tid för mig än om jag får det på det gamla sättet, utprintat med tecken för vad redaktören vill att jag ska göra. Jag är inte den som bara accepterar allt, väldigt långt ifrån. 


Även det är fullt av kommentarer. 

Det låter mer komplicerad är det är, det tar bara lång tid, men jag behöver nog köpa en större färgpatron snart. Är superglad för mig nya printer som kommer att få jobba de här 21 dagarna. 

Igår var jag ledig, skulle ha träffat Jonathan och Linnea som ställdes in (men det blev städat i alla fall). Jag åt biff (som jag skulle ha bjudit på), vilket eventuellt har påverkat magen lite så idag tar jag det lugnt med mat. 

Jag känner pyttelite på min gamla fläck i magen där jag hade en tarmficka och fick så ont för drygt ett år sedan, och då ska jag ställa in matintaget, enligt doktorn som behandlade mig på sjukhuset. 

Det betyder mycket enkelt att det jag äter ska rinna. Så väldigt rinnigt potatismos är okej. Yoghurt såklart. Mixade soppor. Det är bara konsistensen det handlar om när tarmen ska få vila ut det som gör lite ont (bara lite, absolut ingen fara, bara smart att göra något direkt). Det kommer inte att gå någon nöd på mig alls. 

Biff är inte bra för min mage alla gånger, jag hade glömt det. Men det är ju bara att låta bli. Jag åt Rostas i julas och det funkade, den här gången gjorde det inte det. 

 I morgon ska jag deklarera det sista och fortsätta redigera, på tisdag enbart redigering, och på onsdag-torsdag åker jag till Grästorp och bibblan. 

En intensiv vecka, alltså, men jag har noll utrymme för någon ledighet mer innan manusinlämningen 7 mars, så när jag kommer hem är det på det direkt igen. Men jag var ledig i tre veckor och är både redo och laddad. 

Tjohej!

onsdag 9 februari 2022

Vaknade halv 4 typ, denna dag i FRIHET,

 och efter väldigt lång tid, och två alvedon (för benen var tunga, trötta och pirriga trots att jag låg ned) somnade jag om till TIO. Nu känner jag mig så pigg, hurra för det. 

Igår träffade jag Jonathan som fick åka i det nya SKEPPET för första gången. Han var naturligtvis oerhört fascinerad. Och stolt över mig som har lyckats köpa en sådan fin bil. 

Jag tror ingen i världen är så bra på att glädjas med andra med som Jonathan. Linnea är likadan. Det är en fröjd att berätta roliga nyheter för dem två. 

Vi var först hans studio där jag fick hjälp med att byta min gamla redovisningsdator (från 2013) mot en nyare (som har legat i skåpet i 2 år för jag inte har orkat), och installera programmet jag använder. Det är bra om man är 2 som gör det, för en förlorad redovisning vill jag ju inte vara med om. Fy tusan.

Just mitt program från Visma funkar bara på PC inte på Mac, för att jag envisas med att ha programmet i datorn och inte molnbaserat som väl de flesta andra har. Till sist blir jag säkert tvungen att byta, men så länge jag kan, gör jag så här.



Efter datorprogrammering spelade han nya låtar för mig och de är SÅÅÅÅ bra! Han samarbetar ju med en ung svensk tjej och vilka låtar de gör! Jag fällde en tår eller två. 

Sen åkte vi till soptippen med alla hans burkar. 9 sopsäckar, som precis gick in i bilen när jag hade fällt baksätet. Flest burkar kom från energidryck, som han och hans vänner dricker istället för kaffe. Han fick 1360 kronor, så det var en jättegäng. 



Här hade vi redan tömt 3 säckar. 

Man kan liksom häva in burkarna i en stor maskin som räknar, istället för att skicka in dem en och en, och när han förstod att en sådan fanns, och hur stor hans mammas nya bil är, bytte vi helt enkelt tjänster med varandra. Bra grej. 

Sedan bjöd han mig på lunch på KFC, där jag aldrig har ätit tidigare. För er som inte vet så är det en stor kycklingkedja från USA. Kentucky fried chicken, som bland annat finns i Bromma där vi slängde burkar, inte långt från Solna/Sumpan. Det var supergott!



Det var snö och slask när jag åkte, som var borta när jag kom hem några timmar senare.

Därefter körde jag tillbaka honom till sin studio och själv åkte jag hem. Supertisdag! Jag blir alltid på väldigt gott humör efter att ha umgåtts med Jonathan. Det är en glad prick. Inte alltid, men han har samma ljus som jag. Det är tacksamt och inte alla givet. 

Idag klockan 14 ska jag prata manus med Teresa och i morgon börjar jag JOBBA!

Jag har exakt 21 arbetsdagar på mig. Det är inte många, men februari har bara 28 dagar (tyvärr den här gången). Min deadline är den 7e mars. 

Visst klingar mars härligt? 1a mars ska jag ta upp mig solstol från källaren. I början får jag väl bädda in mig såklart, men i slutet av månaden står solen lite högre och gör nytta med mitt eksem. 

Åter till FRIHETEN jag inledde med. 

Jag försöker tänka på vad jag personligen har missat tack vare restriktioner och kan faktiskt inte komma på något annat är kultur och resor (avbokade bibliotek och sånt). Det har inte gått någon nöd på mig. 

Men jag gläds med alla unga som nu får gå ut och festa, och med alla arrangörer (tänk bara alla bussbolag som arrangerar resor hit och dit) som kan sätt upp sina föreställningar och turnéer. Artister som får uppträda inför stor publik igen. Jag själv kan planera att gå och se något!

Och tänk vilken glädje för dem som var arton när pandemin började och som nu får gå ut och festa om de vill. Vilken grej det måste vara. Studentfester, flak och öppna krogar. De utåtriktade har nog drabbats hårt av att inte kunna leva sina unga liv. 

Själv fortsätter jag som jag har gjort, och börjar ta i hand gör jag inte. Inte förrän mitt eksem är borta. Det här är inga händer som är mysiga att skaka, kan jag berätta. 

Det var det, frihetsdagen 2022. Bra dag, så här långt!


måndag 7 februari 2022

När man reser in i USA tar man fingeravtryck.

 Det känns som om mina håller på att raderas ut. I alla fall ligger ena tummen rätt risigt till. Jag vet inte hur det där ska gå till, faktiskt. Har jag tur så funkar solningen/vårsolen innan vi åker men med 2,5 månad kvar vet i tusan om det hinner reparera sig.



Toppen har avtryck men huden är på väg att lossna millimeter för millimeter som ni ser

JAJA, det är ju rätt tydligt vad det handlar om för min del, så jag får väl visa upp mina små fingrar helt enkelt.

Idag har jag fått tillbaka manus från Lena och ska sätta tänderna i det under dagen, i alla fall öppna manuset. Annars brukar jag få det i två delar, ett dokument med alla nedslag, och manuset utprintat och kommenterat. Den här gången får jag allt digitalt. Önskemålen står i manuset. 

Jag har sovit lite dåligt i natt och är rätt säker på att det var av oro för att få tillbaka det idag, men det har redan släppt. På onsdag förmiddag ska jag prata med min förläggare och sedan är det faktiskt bara att KÖTTA PÅ. 

Därför vore det bra om jag började lägga in poster i mitt bokföringsprogram, eftersom jag har tid med det idag. Hellre det så att jag kan arbeta oavbrutet fram till nästa onsdag då jag åker till Grästorp och bibblan där. Efter föreläsningen drar jag till ett hotell i Mariestad, tar väl någon timma att köra, och sedan raka vägen hem nästa morgon. 

Det blir intensivt men jag har inte så lång tid på mig att redigera och ett biblioteksbesök får inte ta mer än två dagar i anspråk, helst bara en men det är ju omöjligt när man reser ut i landet. Egentligen skulle jag ha haft en framträdande till, i Alingsås, för det var egentligen mitt "villkor" för att åka, men vad gör man i en pandemi? Man anpassar sig såklart – och Alingsås ställde helt enkelt in. 

Det var det i en solig förort. Jag ska kolla manus, bokföra och sola. Tre veckors skrivledighet är därmed över. 



Kaffe. Alltid två baljor varje morgon.


söndag 6 februari 2022

Jag fortsätter min attack på eksemet.

 Märker jag någon skillnad efter 4 solningar. Njae, eventuellt på ovansidan händerna. Fast jag ska sola tre gånger till innan jag säger något mer. 



Idag ska jag promenera till solariet (om solen kommer fram för just nu blåser det mest) och räkna ut posterna som sedan ska in i mitt bokföringsprogram. 

Jag gör det där i flera steg eftersom jag tycker att det är så tråkigt. En dag printar jag papper och noterar vilka poster som ska föras in, nästa räknar jag ut momsen på varje post (allt mellan 6 och 25 %) och letar reda på alla underlag (det är det jag ska göra nu) och sedan är allt klart för att läggas in i programmet vilket jag gör en helt annan dag innan den 14e då det ska vara inne hos Skatteverket. 

Man kan redovisa moms en gång per år, men då tappar jag kontrollen. Jag vill göra det en gång i kvartalet så jag ORDNING! Det kan man säkert ha ändå, men det här passar mig. 

Och sedan ska jag väl inte göra så mycket mer. idag I morgon börjar jag jobba ordentligt med manuset när jag får det från Lena. Det har jag lite ångest för, men det har jag ju alltid när jag får tillbaka saker från redaktör och förläggare. Det känns emellanåt rätt brutalt. KÄNNS, alltså. Det är långt ifrån samma sak som att det är det. Känslan är "du är så dålig och nu ska vi, inte du, se till att det blir dugligt."

HU!

Men som sagt, det går över. Och jag bestämmer ju. Jag kan strunta helt i att redigera om jag vill, fast frågan är ju hur många fler böcker som Forum hade velat ge ut av mig då. Vägrar redigering gör bara manliga självutnämnda genier. 


Söndag. Bra dag så här långt.



fredag 4 februari 2022

Jag skrev aldrig dagbok.

 I alla fall inte som andra man hör talas om, som berättar ALLT i sina dagböcker. 

När jag skrev blev det bara glättigt och ytligt. 

Jag har ett klart minne av att jag inte vågade närma mig det andra, det som gjorde svinont och som jag var ledsen över. 

För om jag skrev om det så blev det liksom sant, och jag tror att jag så innerligt gärna ville att det allt skulle vara bra att jag undvek att tänka på det som var jobbigt. Jag önskade bara att allt skulle förändras nästa dag, och om det gjorde det skulle jag förlåta allt. 

Lilla Åsa. Sån kämpe på så väldigt många sätt. Nöjd med det allra minsta. Full av hopp som alltid slocknade.

Jag minns att när jag började flyga, då var jag 24, ville min bästis alltid att jag också skulle gå och spå mig, men jag tordes aldrig det för jag var så rädd att det enda spåmänniskan skulle se om mig var svart. Allt det jag hade dolt så väl för omvärlden. 

Jag tänker på det nu när jag hör barn gråta på dagisgården. När ger de upp hoppet? Gråten är ju deras enda sätt att kommunicera och när de inte blir lyssnade på, vad händer då?

Det är intressant att skriva om hopp, det rymmer så oändligt mycket. 

Fast idag skriver jag inte, jag tänker bara. Nästa vecka börjar min redigering och det ska bli otroligt kul när jag har fått klart för mig vad redaktör och förläggare vill ha och saknar i den här versionen. 

Jag känner mig förstås väldigt missförstådd och dålig när jag läser deras feedback, men det brukar lugna sig när jag väl börjar jobba. 


Hoppas att ni får en finemang helg, det tänker jag ha!

torsdag 3 februari 2022

Hurra

 Jag började gråta på dagens presskonferens, det kändes så stort att restriktionerna försvinner om en vecka. Även om min mask nog åker på ett tag till så är det en lättnad för det betyder ju att vi går mot andra tider även om det inte är så exakt den dagen vi släpps fria. 

Men visst känns New York i slutet av april nu mer som en möjlighet än det gjorde i slutet av december. Jag håller i alla fall en tumme för det. Har bokat (men inte betalat) hotellet. Två rum, eftersom jag behöver min egen toa och space. Det gör också att Jonathan och Linnea kan rå sig lite själva. De behöver ju inte hänga med på min research om de inte vill. Flyget är ju bokat och betalat sedan länge och middagar och sånt hoppas jag ju att vi ska äta tillsammans. 




Idag ska jag ägna mig åt räkenskaper, medan jag väntar på min nya tvättmaskin och eventuellt samtal från förläggare. En hemmadag, helt enkelt. 

Kan ni fatta att vi har varit i det här i TVÅ ÅR? Visst är det ofattbart?

tisdag 1 februari 2022

HURRA,

 jag har fått en garageplats! Tjohej, vad glad jag blev. Och vad snabbt det gick. Min uteplats är perfekt på många sätt, men jag minns ju hur SKÖNT det är med garage. Slippa snö och is, och alltför hög värme på sommaren.



Så fin dag i Farsta

Nu ska jag bara säga upp uteplatsen också, jag antar att jag har någon månad där (eller tre, men det får ju gå i så fall).

Jag började rensa här hemma igår. Städskåpet är numera ett, tada: skafferi. 

Jag fortsätter idag och högen som ska till återvinningen, som nu står i hallen, kommer att växa. Men det är bra. Bara att få rensa min verktygslåda var befriande. Nu ska småskrotet återvinnas. Fin tanke, tycker jag.

Nu har jag sorterat allt jag ska behålla och lagt det i väldigt prydliga korgar längst ned I SKAFFERIET (jaja, man gör så gott man kan med begränsat utrymme. Så i skåpet där jag tidigare hade alla torrvaror kan jag nu har glasen som stod i skänken som tv:n står på. Jag vill ju bli av med den och ha en stor byrå istället. 

Det som är dagens lilla bekymmer är var jag ska ställa dammsugaren, det enda utrymme som finns är min stora garderob. 



Återstår att ställa någonstans. Det kanske ser lite ut. Det är det inte i min lilla lägenhet.

Men det är okej. Jag ska rensa lite där också, har jag tänkt om jag nu ändå ska fylla min FINA bil med grejer. Jag är löjligt kär i den där bilen. Åh, vad jag tycker att den är bekväm och fin. Den har så många småfinesser. Min Honda var ju också välutrustad, men den här har liksom ALLT. Det här är en KEEPER. Jag har svårt att se att jag någonsin skulle kunna hitta något som passar mig bättre. 

Nu ska jag säga upp min uteparkering. HURRA!

söndag 30 januari 2022

Jag tycker inte om strömavbrott,

 och är förskonad eftersom jag bor i lägenhet, men det betyder ju inte att det inte händer då och då. Senast låg jag i sängen i uppfällt läge och såg på tv. Jag fick somna så, för det tog några timmar för strömmen att komma tillbaka. Gången innan gick mitt brandalarm en gång i minuten (var 40e sekund, har jag för mig). Larmet är kopplat till strömmen om batteriet är dåligt. (Det är bytt nu.) Jag fick sitta på balkongen för man blir på riktigt knäpp av det där tjutet, även om det är kort och inte kommer hela tiden. 

Man kommer heller inte in genom porten vid strömavbrott, och det kanske är det värsta. Från garaget funkar, men det är ju becksvart i trapphuset och det är ju inte alltid man har mobilen (och därmed ficklampa) med sig när man går ut och bara slänger sopor. 

Idag kokade jag i alla fall massor av vatten för att ha till kaffe och sånt ifall strömmen går här också, för ibland blir det kedjeeffekter i stan känns det som. Så jag kokade vatten och bryggde kaffe, och plötsligt hade min kaffebryggare gått sönder. Det är ju ingen höjdare, det är en sådan där som jag tror att man har tio års garanti på, men det hjälper ju inte mig nu.



Så jag satte på vattenkokaren istället, och då visade det sig att den plötsligt inte heller fungerade, men då hade jag ju just kokat vatten och hällt upp på termosar, så jag kunde använda det eftersom snabbkaffe funkar för mig.

Well. Det visade sig att det hade gått en säkring som bara var att skjuta tillbaka och både kaffebryggare och vattenkokare funkar nu perfekt. 



Men en liten påminnelse om det där med hur viktigt det är med ström som jag just tänkt på, var det trots allt. 

Hoppas att ni har klarat er från just det. Villor är ju fint, men också mer sårbart kanske?

Helen, min bästis i Hässelby, har börjat samla på sig grejer för att klara både ström och vattenavbrott.  Hon har fyllt vedförrådet, skaffat en radio man kan VEVA upp, konserver etc. Det hade jag också gjort om jag hade haft ett hus, men här är det ju helt omöjligt. 

Jag städar ju ut, inte in. 

Just idag stannar jag inne, och återgår till soleriet  (jag har ju tänkt att testa det i en vecka) i morgon då jag också måste handla. Förhoppningsvis är stormen bortblåst då. 

Be safe out there!

lördag 29 januari 2022

Hittills idag har jag solat och ätit popcorn.

 Det är ungefär allt.

Jag behöver komma igång med städningen, rensa, men fastnar i planer för städskåpet som jag funderar att göra om till ett köksskåp och sedan flytta städet till garderoben i hallen.

Men då måste jag rensa bland ytterkläderna och det är inte lätt kan kan jag berätta, för jag har MASSOR!

Sedan har jag en tanke på att ta upp en vit stor byrå, Malm från Ikea, som står i mitt förråd, och äntligen hiva tv-bänken/skåpet som har en trasig ruta och ett skevt jul. Det blev inte alls så bra som jag hoppades, och det rymmer inte särskilt mycket. Malmbyrån slukar massor, jag hade tv:n på den i Årstadal, och tänker att jag bara behöver en till, en 80 bred. Den jag hade sålde jag men det finns säkert på Blocket. 



Fast det kommer bli en kamp för att få fram byrån i källaren. Den är 1. Svintung 2. Står längst in med massor av grejer framför och ovanpå. 

Det vare dagens fullständigt urtrista rapport från ett GRÅTT Farsta. Idag orkar jag nog inte rensa känns det som, men i morgon när det ska bli snöstorm kanske?

Bra dag så här långt. Nu ska jag dricka kaffe, tjohej. 


fredag 28 januari 2022

Inga uppdrag idag.

 Istället ska jag sola, det får bli dagens enda "att göra." Det är fint väder så det blir en perfekt promenad till solariet i centrum. Det tar kanske 10 minuter att gå om man går raka vägen. 



Så skitiga fönster



Den här fick flytta från fönstret. Den täckte förvisso skiten, men också ljuset. Den växer som en tok.


Jag somnade tidigt igår, men vaknade klockan 3 i natt, gick på toa och kollade in Bell och Jonathans nya låt som släpptes 00.00. BÄTTRE SENT ÄN ALDRIG. Lyssna genast på Spotify eller var du nu lyssnar på musik.

Jag somnade om, tack och lov, och nu är jag rätt piggelin. Jag har slängt ut sängkläderna på balkongen som jag gör varje morgon, har öppet fönster i sovrummet som jag har varje morgon och ska äta frukost; stekta ägg som jag äter varje morgon. Detta lilla vanedjur ... Och så ska jag förstås äta min magmedicin, som är en av mina bästa vänner. Inolaxol, som gör det hårda mjukt och det mjuka hårdare, om ni förstår vad jag menar. 

Intressant information.

Idag ska bilen få stå. Tror jag. Fast det kan hända att jag kommer på något VÄLDIGT viktigt i eftermiddag. Konstigare saker har hänt. 

På måndag har jag en ledig vecka kvar, men då ska jag ändå jobba lite har jag tänkt. Momsdeklarera och sånt som jag ju måste göra en gång i kvartalet. Skönt att bli av med det redan nu. Jag gör det sällan innan deadline (14 februari den här gången) men jag behöver alla dagar till manuset när jag får tillbaka det den 7e.  Och så ska jag ju plocka ur skåp, skura väggarna i badrummet och sånt som jag gör lite för sällan. 

Just det. Var hos frissan igår. Inte supernöjd. Det känns lite för gult. 



Svårt för er att se det gula men jag ser och det är det viktiga. Men skönt att få bort slita toppar. Nu är de bara tunna ...

Jag vill ha breda blekta slingor, men hon la också i en slags bottenfärg som skulle göra slingorna kalla i färgen. Det gör aldrig min andra frisör (som jag bojkottar pga ovaccinerad), om det är en gul ton tvättar hon det med silverschampo och det blir super.  Så nästa tvätt kommer jag att tvätta med silverschampo. 

Eftersom jag fyller år om tre månader, och fortfarande hoppas på New York, är det ju perfekt att fixa håret inför den resan nästa gång jag går till frissan. Förhoppningsvis till min "gamla."


JAHA, det var det, denna – så här långt – braiga fredagen. 

torsdag 27 januari 2022

Wild and crazy.

 Jag har bokat en tid hos frissan idag halv två. Ny frissa, som jag hoppas är lite mer skyddade än den gamla. De har i alla fall mask här, har jag fattat det som.

Och blir jag smittad så blir jag ju, och det är väl bättre att få det nu istället för i New York i april när vaccinskyddet är lägre. 

Det är verkligen IRRRITERANDE att det inte var det jag hade förra veckan. Vissa följare säger att det verkligen INTE är som en vanlig förkylning, utan de har blivit rejält risiga. Det verkar slå väldigt olika. 

JAJA. Först idag måste jag handla. Just nu gillar min kropp kokta pyttesmå potatisar och de börjar ta slut. Och min ekologiska kyckling åt jag upp igår. 

Jag har också erbjudit mig (såklart) att handla åt Jonathan och Linnea, om de kommer på att något saknas. Vi får väl se om det också blir en tur till Sumpan. Inte mig emot. Linnea är mycket bättre och Jonathan är väldig hängig, sa han igår. 

Bra sak jag kom på igår är att den nya bilen är lättare att parkera än den gamla, det trodde jag inte eftersom den är så stor, men så var det. Jag hade aldrig riktig koll på hur lång Hondan var (fronten), och flera gånger hade jag decimeter till godo när jag parkerat. Här känner jag (och jag har kameror även fram för säkerhets skull).  

Idag bokade en av de två bibblor jag skulle besöka i februari av, och jag hoppas nästan att det andra gör det också eftersom de var en tvåbiblioteksdeal. Det är så himla långt och kostsamt att åka för ett besök. Det går 2 hela dagar. 

Men om de vill köra så gör jag ju det. Jag tycker att det är så roligt, det kostsamma är något jag tänker på före och efter, inte när jag är där. 

Igår inledde jag en psoriasisattack. 



5 kilo

Jag har fått hem mitt specialbadsalt, ska bada händerna då och då i det, men också sola solarium några gånger för att se om det har någon som helst effekt innan jag köper ett sollampa för flera tusen. 

Jag längtar så till mars då solen på balkongen kan hjälpa till. 

Typ så, denna LEDIGA torsdag. Typ 13 ämnen i ett enda blogginlägg. Då är man ledig.