Nisse har influensa,

blev sjuk igår förmiddag och nu är det på riktigt rätt ynkligt på söder.
Och då är det det, eftersom jag aldrig har hört honom beklaga sig.
Det är vingligt, surrar i huvudet och han ligger hela tiden. Stackars honom.

Vi sågs i lördags, men jag verkar inte ha fått någon smitta, peppar peppar, peppar, peppar, peppar, peppar ...
Istället ska jag som den goda särbo jag är, åka och handla åt honom i morgon efter mitt sjukgymnastbesök.
Jag ställer det utanför dörren.
Är ju som bekant livrädd för bakterier.

Jag ska ropa något uppmuntrande genom brevinkastet. Det uppskattar han säkert.