Jag har inte fått det på natten på flera månader eftersom jag ligger blickstilla, och det är läskigt att vakna av den intensiva smärtan. När det händer i vardagen är jag ju beredd eftersom jag direkt känner när jag gör något fel.
Det var dagens klagomål.
Jag somnade om till sist, är på hugget att redigera de sista sidorna i Gloria och jag har äntligen hittat namnet till huvudkaraktären i nästa bok.
Grym dag, trots allt.
Passar på att bjuda på en bild från bokmässan 2009. Min första. Det var på den tiden jag kunde ha alla mina kläder.
Jaja.
6 kommentarer:
Ajjjj, så ont det låter. Må det ge vika.
Det låter ont, tur du inte gör så varje natt!
Snäckan:Må det ge vika! :)
Ezter; ja, verkligen!
Den koftan känner jag igen :).
Jag hoppas verkligen att det snart ska gå över.
Sanna
Sanna; ja, jag älskar den koftan och har den kvar. Den är tyvärr omöjlig att stänga just nu:)
Den är mysig och passar dig väldigt bra.
Den är liksom bohemisk och "stilren" samtidigt.
Sanna
Skicka en kommentar