Hälften kvar och nu börjar det bli liiite tajt med tid.

Jag jobbar på , men mer än fyra intensiva timmar var omöjligt idag. Hjärnan vill helt enkelt inte funka.
Och idag kom jag igång för sent. Jag vaknade för sent och fastnade sen på allsköns skit innan jag började jobba klockan elva.
I morgon ska jag träna, men efter det är jag på det igen.

Jag har just sagt nej till att gå på bio med Jonathan och Linnea på söndag, vilket känns trist, men så är det under jobbperioder. Tack och lov förstår han precis eftersom han också ofta jobbar mot deadlines.
När jag hade en särbo försökte jag tajma in mina lediga dagar med hans och när det inte funkade fick jag dåligt samvete.
Det krävs en hel del förståelse om man ska vara ihop med en kreatör när det vankas deadline.
Sedan har jag ju aldrig haft större behov av att umgås särskilt ofta med mina män. Någon gång då och då har räckt.
Perfekt för en författare.
Inte lika perfekt för vanligt folk.

Well.
No more kompromissande.
(Hela jag andas ut när jag läser det. På riktigt.)

Kommande vecka är jag busy med föreläsning på tisdag, omslagsfotografering på torsdag och äntligen, äntligen, äntligen The book of Mormon på Chinateatern på söndag.
Och veckan efter ska jag lämna manus på onsdag, så det är tajt som fasiken.
Jag hoppas att jag slipper be om en vecka till.
Vi får se.

Så.
Fredag.
Himla bra dag.

Nu ska jag se Sex and the City där jag känner en allt större samhörighet med Samantha. Minus sexet med kreti och pleti för det hade jag aldrig vågat.

Men hennes ovilja att binda sig känner jag väl igen.
Och det tog mig jättemånga år att komma på att det var så jag trivdes bäst, även om allt hela tiden har pekat i den riktningen.

Jag har också gått på hur man bör leva, vad man ska längta efter, och jag har sett hur andra har lyckats medan jag aldrig har gjort det.

Men i backspegeln ser jag ju hur jag har längtat ut. Tidigt. Kanske nästan från början. Men så har jag kompromissat, tänkt att jag är knäpp, försökt. Varit betuttad och då ska man väl ...
Här ruskar jag på huvudet trots att ni inte kan se det.
Det funkar ett tag det där självbedrägeriet, men inte länge.

Gud, det här blev långt.
Sorry.
Svammel och viktigheter på en gång.

Vi hörs!