Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 2 februari 2017

Jag är så ARG på veterinärkliniken.

Jag vet inte om ni minns att vi var dittvingade i strax innan jul för att ta prover, eftersom det inte hade gjorts på länge.
Min försäkran om att katten mådde bra, hjälpte inte. prover skulle tas och jag accepterade det eftersom det var länge sedan och jag ändå kunde förstå att det måste göras.
Vi åkte dit. Misse var knäckt, men prover togs och visade att han var helt okej.

Idag gick jag in för att be dem ringa in ett nytt recept på sköldkörtelmedicinen som de inte gjort när de ringde in värkmedicinen, då i december.

Då får jag reda på att Misse borde komma tillbaka för att ta prover, för sköldkörteln tog de inget på i december, bara njurarna.

Alltså på riktigt.
Jag tycker att det är lurendrejeri. De vill ha mer pengar. Tvåtusen nya pengar. Det kan man få om man tar ett prov i taget.
För prover som förstås skulle ha inkluderats i december, ett besök jag fruktansvärt motvilligt gick med på eftersom Misse är så rädd för både bilturen, undersökningen och proverna.

"Man måste ta prover, det är lag på det", sa hon idag. Hon, som fick all skit av mig.

Jag ställde till med en scen. Tyvärr är jag inte bra på kontrollerat arg. Jag blir skogstokig de gånger det händer och idag fick förstås fel person på pälsen. Receptionisten har ju ingen koll på vad veterinären gör.
Grrrrr.

Nu ska de ringa in ett recept.
Vad tror ni? Får jag för tre månader eller längre?

Nu ska jag dricka kaffe, komma in i skriv-mode.
Jag tror att jag måste äta lite ost.
BabyBelle.

GRRRRRR.


9 kommentarer:

Simona sa...

Ja, det luktar lurendrejeri. Bra att du sa ifrån.

Åsa Hellberg sa...

Ja, tack Simona!

Eva-Lotta sa...

Jäkla sätt, det är verkligen lurendrejeri! Förstår du blev förbannad. Tyvärr är det alltid fel person som får ta skiten...

Robert W sa...

Finns det fler veterinärer i närheten? Byt!

lillalenah sa...

Nämen vilket s...ställe!! Jag hade nog också tappat det.. Jag säger som någon annan, byt veterinär om det går. Hoppas att resten av dagen blev bättre.

Linas drake sa...

Klappa Misse från mig och gratulera honom till en riktigt bra matte, som först och främst tänker på honom och inte på vad andra (som inte känner honom) tycker.

Åsa Hellberg sa...

Tack, vad ni är gulliga. Det här ligger närmast. Minst lidande i bilen. Vi får se hur jag gör.
Tack för omtanken. Lina, Robert, Lillalenah och Eva-Lotta.

Ebba Range sa...

Knyter handen under bordet.
Byt veterinär ... Misse lider ju av för täta vet.besök - kanske bättre att lida tio minuter extra men mer sällan. Din plånbok lider ju också av täta besök.
Jag känner en del kattägare/uppfödare på södra sidan av stan - ska jag fråga dem om tips på annan vet?

Åsa Hellberg sa...

Ebba; tack, men jag fixar det:)