Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 2 augusti 2019

I många år dolde jag mina ben. Väldigt många år



En väninna skrattade en gång och kallade dem manliga fotbollsben, eftersom jag har grymma muskler när jag spänner dem, och där gick mitt komplex igång.
Numera gillar jag dem som tusan.

Idag har mitt schema sett ut så här:
8.30 vaknade
9.00 la handdukar vid poolen och åt frukost
9.15 börjar jobba
10.00 utelåst från mitt rum, ett batteri i låset var sönder.
10.15 till poolen i två timmar, utan solskydd. Det är mitt max utan att bränna mig.
12.00-15.10 1350 nya ord.
15.20 promenad på strand. 5 dopp på vägen.
16.00 tillbaka till lägenhet, skriver ned idéer inför slutet, äter lite, dricker kaffe. Kollar telefonen. Jehovas vittne i Farsta har ringt för att berätta att de finns om jag behöver. Känns .... fint?
17.20 Bloggar, ska skriva resten 700 ord
19.00 äta ute.
20.30 jobba lite till om jag inte blir klar innan middagen.
22.00 ser på tv-serier
Första avsnittet av Grey´s anatomy  – som jag såg igår för tionde gången kanske – är bland det bästa jag har sett. Introt med Meredith och Derek är fantastiskt och hur man lär känna huvudkaraktärerna efter det mästerligt. Och dramaturgiskt är det helt suveränt. Ojojoj, vad mycket man kan lära sig där som författare. Idag ska jag se fler avsnitt av denna lysande serie.

Det var det. Tre skrivdagar kvar. 6000 ord. Allt hänger på måndagen, om jag får behålla rummet (betala för förstås) fram till klockan 18. Om jag måste ut klockan 12 är det värre. 
Håll en tumme. Pick up är inte förrän 21.40. Jag vet det eftersom Jonathan åkte med samma maskin förra måndagen.
Missar jag med tusen gör det inget. Med tanke på att jag var sjuk i flera dagar så är det jävligt bra jobbat ändå.
En kvarts bok på två veckor. Så kan det gå när man får jobba ostört.

Tack Cypern.




3 kommentarer:

Elisabet Nielsen sa...

Det låter, trots sjukdom, som en riktigt produktiv skrivresa.

Eva-Lotta sa...

Jag håller mina tummar!

Åsa Hellberg sa...

Elisabet, jag är grym här :)

Ev-Lotta, tack!!