Jag har känt Susanne i massor av år. Jag träffade henne, precis som jag träffade Simona Ahrnstedt och Pernilla Alm, via bloggsfären. Eller om jag träffade Susanne hemma hos Pernilla kanske?
Anyhow. Vi har en lång historia och det är så himla kul att ses om än bara en stund på en releasefest. På mässan springer man på varandra då och då, men det är sällan man hinner sitta ned och umgås.
Nästa vecka har Ninni Schulman fest för sin nya bok När alla klockor stannat.
Och till hennes fest ska jag också.
Det är dagen före min egen. Jag har inte haft någon releasefest sedan Gloria och det är dags nu när jag också firar 10 böcker 10 år. Det ska bli kul. Festen är på förlaget i ljusgården och vi ska bjuda på afternoon tea som ju passar fint ihop med min nya bok.
Jag tackar nej till de flesta inbjudningar, har för mycket jobb … men jag säger också nej för jag är rätt osocial. Inget mingelproffs om jag ska vara privat. Värsta proffset om det gäller jobb. Jag går ibland men då bara till sådana där jag vet att jag känner många gäster.
När jag står på en scen känner jag ju inte en människa i publiken, men det är en annan slags knapp jag trycker in då. Den proffsiga. förmodar jag. Scenen är bekväm för mig. Det obekväma kan komma (inte alltid) i sociala situationer när jag ska vara "mig själv" som efter en föreläsning, till exempel. Då kan jag känna mig generad, utlämnad och utan min rustning.
Jag är helt hundra på att människor upplever mig som utåtriktad och liksom tillgänglig, för det är ju den bilden jag vet att jag förmedlar, det är dock långt ifrån hela sanningen.
Men jag har den där knappen och den är naturligtvis användbar, den får bara inte överanvändas för det är oerhört uttröttande att vara så där utåtriktad hur roligt jag än har under tiden (för det har jag!)
Bokmässan är en sådan tillställning där man (jag) går på högvarv och jag tycker verkligen att det är kul, men den här gången åker jag inte hem med de andra på söndagen utan stannar kvar för att åka vidare tre dagar till, och då gäller det att hushålla med energin och minnas vad som ger och vad som tar.
Men det ska bli kul med turnéer, tjohej, om jag är rädd om mig.
Nu jobb. Sonja. Jag har gjort en tredjedel ungefär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar