Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 11 september 2019

Snart en vecka sedan den här hände.



Och idag såsar jag bara, vilket jag förstås inte alls har tid med. Men jag tittar på hus (det gör jag ju alltid), fint inredda lägenheter och på små soffor som jag kan sitta och skriva i istället för i min fåtölj som inte är så bekväm under längre tid. 
Inget har slagit Ektorp från Ikea i skrivbekvämlighet. Däremot var den eländigt smal att ligga i och titta på tv, som är min andra passion efter att skriva ...
Nu funderar jag på om jag kan få in en tvåsits någonstans i lägenheten, men det är tveksamt. Den är 179 cm bred och min vägg, där jag eventuellt skulle kunna ha den är 170. 
Jag funderar vidare. Ektorpfåtöljen, som vore perfekt i storlek, har armstöd i vägen som inte är bekvämt, det vet jag sedan jag skrev Toscana i en sådan.

Mina snyggsoffor är underbara, jag älskar dem, men de går inte att sitta och skriva i dem. Ligga går däremot finfint, men jag skriver helst upprätt även om det händer att jag också lägger mig ned i slutet av en skrivdag.

Det var det, denna onsdag.
Lat, men får istället jobba länge.
Häpp!

4 kommentarer:

Robert W sa...

Om soffan är 179 och väggen 170 är det nog mer än tveksamt :))

Eva-Lotta sa...

Du får ställa den på dned😬

Åsa Hellberg sa...

Jag kan eventuellt låta den gå nio centimeter ut i balkongdörren, det går att dölja med gardinen :)

Eva-Lotta sa...

Och jag menade sned såklart😬