och just nu är jag trött på allt socker (min kropp är svullen som om den var fylld av skumtomtar, vilket inte är särskilt långt från sanningen heller). Det är två månader kvar tills jag åker till New York och jag vet ju att jag vill promenera väldigt långt och länge när jag är där. Det vill jag orka den här researchresan också. Annars är det liksom ingen vits.
Så nu har jag anmält mig till mitt första friskispass på evigheter. Ett corepass, som är så bra för min rygg. Det kommer att vara tufft de första gångerna innan kroppen vänjer sig och skummet inombords börjar ... smälta. Men jag vill och jag måste innan jag helt stelnar till, som det känns som om jag är på väg att göra.
Idag ska jag promenera med Jonathan på stan, det är rea och han ska köpa vinterkläder. I morgon drar han till Linnea i ett kallt och vintrigt Östersund medan jag sätter mig och på riktigt drar igång min redigering.
Sedan måste jag hitta en ny kartong av något slag. Jag behöver förvara alla mina julkulor någonstans. De ryker den 1 januari, och det är både sorg och lättnad i det.
Det blir förstås kalt och mörkt efter min stora fina gran som har glatt mig hela december, men samtidigt luftigare och mer ljusinsläpp eftersom den täcker hela balkongdörren.
Att ta bort julsakerna är en signal om att det gamla är över och att nytt vill komma in. Det är både vemodigt och lustfyllt.
2020. Helt galet.
Alltså, mot stan och alla reor idag.
Ska ni reashoppa?
Jag passar, men ska väl vara smakråd kan jag tänka mig.
Typ så, denna fredag mitt i helgerna.
2 kommentarer:
Reashopping avstår jag... Ha en fortsatt skön avslutning på året. Med eller utan skumtomtar!
Tack, önskar dig detsamma!
Skicka en kommentar