Lektion 7

Konflikter.

Kanske det roligaste med att skriva en bok.

På första sidan (i alla fall i första kapitlet) ska den presenteras, på sista sidan ska den vara löst (eller så har du skapat en ny som löses först i nästa bok)

Din huvudperson ska gå från ett läge till ett annat. 

Från koja till slott, eller omvänt om någon har insett att det bara var ett luftslott.

Huvudkaraktären (karaktärerna oftast i mitt fall) ska bildligt talat kämpa sig över broar, krypa i tunnlar, klättra i berg, slå halv ihjäl sig, ligga i gipsvagga, förlora allt i jakten på lösningen på problemet, för om problemet inte löses är din karaktärs hela värld förstörd.

Är ni med?

De måste ha ett problem som inte går att lösa med ett telefonsamtal.

Jag ser det ibland, inte minst på film eller i tv-serier, och då blir det för mig bara en stor gäspning.

Konflikter är alldeles nödvändiga i underhållningsböcker. I min genre löser man dem.

Det är därför man läser vår typ av litteratur, vill jag påstå.

Redan när man slår upp pärmarna till en feelgood eller deckare vet att den största konflikten i boken kommer att lösa sig, däremot inte hur.

Men känslan hos läsaren ska ändå vara ett det känns omöjligt att nå det som huvudkaraktären behöver.

  

Jag har oftast flera konflikter samtidigt i mina böcker och helt ärligt tror jag att det bara handlar om att jag gillar att klura ut hur sjutton jag ska lösa dem.

Eftersom jag tycker om att ha flera huvudpersoner så måste var och en få sin hink med problem att lösa.

Ibland är konflikten tydlig, som i min hästbok Ett oväntat besök, där en arvstvist ställer hela existensen av hästgården på spel. I den boken fanns det både skurkar och kärlek inbakad i de yttre konflikterna.

En mindre konflikt i den boken har min hämmade präst Annie, och hon har den med alla män i hela världen. Hon har inte har legat sedan Eldkvarn brann, men hänger med Nikki till Mallorca, blir berusad på vin och flamencomusik och badar sedan naken med en eldig spanjor i Nikkis pool

Konflikten löst.

Den stora konfliken löper genom boken, de mindre kan lösas på vägen.

Jag håller mig aldrig på ett ställe i mina böcker. I den här ligger hästgården i Söderköping, sommarstugan i Hunnebostrand och så har den döda pappan ett hus på Mallorca – konstigt nog precis bredvid Rebeckas (från Sonjaböckerna).

I Sonjaböckerna ligger många av de stora konflikterna just inom karaktärerna.

De begränsas av tidigare erfarenheter, sätter sina egna käppar i hjulen. Det kan vara av feghet, men också av egenomsorg. 

Man har varit där, man har förlorat någon man älskar, hur ska man våga sig på det där med kärlek igen?

Konflikten då vädjar till våra känslor som läsare på ett annat sätt än den yttre som oftast får oss att heja på vår huvudperson, och där vi inte alltid behöver känna identifikation som vi gör om någon hindras av det som finns på insidan där vi alla är så sårbara.

Det här är viktigt: när ni säger att det inte händer något i ert manus så har ni missat konflikten. 

Den måste vara såpass djup/stor att den styr hela handlingen framåt. Det är den som driver hela berättelsen.

Om ni någon gång har läst en bok där det finns många cliffhangers så har ni träffat på en författare som är bra på konflikt. Att avsluta ett kapitel som tvingar dig att läsa även nästa är bra författarskap – i alla fall i underhållningslitteraturen.

Läs och lär.

Känner du att din berättelse är tråkig så se över huvudkonflikten. Den är motorn och måste bära genom hela berättelsen.

Uppgift: Har du någon bok som du bara inte kunde släppa.

Varför?
Vad gjorde den författaren som höll greppet om dig.

Läs ett kapitel. Det troliga är att du märker att ingången i kapitlet var på ett sätt och utgången en annan.

Vad skulle hända i din egen berättelse om du la ned mer krut på konflikten?

I deckare kan man ta livet av tio personer.
I Feelgood har vi inte den möjligheten men vår berättelse ska kännas  minst lika spännande ändå. (Alltså vill jag påstå att feelgood på det sättet är svårare att skriva, mycket härligare  dock.)

Nästan gång ska vi prata om dramatiska kurvor. Det låter osexigt men det är det inte.

Utan en skarp konflikt blir det inte särskilt dramatiskt, så ha din konflikt redo innan den lektionen!

Och  fyll på i kommentarsfältet. Jag tänker att det blir ett uppsamlingskapitel i slutet av vår skola.

Har ni hängt med så här långt har ni 

1. vågat stå för att ni är viktiga nog att få ha en dröm.

2. satt ett mål. Du har tittat på dina hinder och dina resurser.

3. Lärt dig att regler är bullshit, det som räknas är det som får dig att färdigställa din bok.

4. Du har lärt dig mer om hur dialog används.

5. Att miljöbeskrivningar kan vara ett nödvändigt ont (ett mjölpaket på ett köksbord) eller en grön frodig gräsmattedröm som breder ut sig i alla evighet.

6 Fått svar på ditt och datt

7 Förstått betydelsen av en eller flera konflikter och att de kan komma utifrån, inifrån, eller i värsta (bästa) fall från alla håll. Konflikter går inte att lösa med ett samtal. Inte tio heller.

GUD vad bra du är redan. Jag hejar på dig!