Alla andra säger det mycket bättre än jag,

jag uttrycker mig ofta i affekt, stavar fel, blir för arg istället för efterstänksam och vältalig, så jag har hållit mig rätt borta från att  säga något om sexköp, eventuell våldtäkt och att göra tummen upp på instagram dagen efter man har fått möjlighet att tala ut i en tv-soffa om sitt inre hål. (Jag har inte sett intervjun, bara det som har återgetts efteråt.)

Nu kan vi väl ändå hoppas på att de flesta inte köper det där. 

Visst kan det finnas hål, det bär nog de flesta av oss på, men i det fallet kan man välja vad man ska fylla det med. Sexköp/våldtäkt är väl inte det första som kommer upp som god idé kanske.

Tummen upp på bilden dagen efter (Paolos instagram) visar också för mig att han naturligtvis inte har förstått något annat än sin egen misär (som det säkert inte alls är, han får väl betalt för företagen han lämnar) och att det han har förorsakat flickan/kvinnan, flickorna/kvinnorna han köpt har han överhuvudtaget inte reflekterat över.

Men just det faktumet är jag inte så förvånad över.

Om man köper sex, och i allra högsta grad om man förstår att det här eventuellt är kan vara en flicka/kvinna som ingår i ett människohandelssystem, så finns inte empatin där. Och har man ingen empati så blir det svårt att lida med någon annan, såklart.

Eller se sin egen skuld i någon annans lidande.

Då kan man som Paolo göra tummen upp och säga att man ska pussla ihop sig igen.

Det finns många sätt att stötta de här flickorna/kvinnorna på. Själv har jag valt att uppmärksamma barn och unga (både pojkar och flickor) som utsätt för sexuell exploatering (som kan betyda allt från bilder, övergreppsfilmer till prostitution och människohandel) via Epcat, som drar en hundring varje månad.

Sedan tänker jag på den här flickan/kvinnan som han köpte sig rätten att förgripa sig på. Hur behandlas hon nu? Är hon förföljd av press som vill veta mer? Får hon någon hjälp?

_____________________________________________________________________________

Det var mina tankar den här morgonen. 

Resten av dagen ska den här lyckosten få jobba. (Fy tusan vad lyckligt lottad jag är att jag är född i det här landet.) 

Jag hoppade över det mesta av jobbet igår, för när jag väl hade satt upp en lampa över köksbordet var jag helt slut.

Naturligtvis började jag med den när jag borde ha gjort tvärtom. Jag såg kartongen från skrivbordsplatsen och kunde inte låta bli. 

Jag skulle "bara" packa upp och "titta" på lampan och förlängningsarmen.

Sedan började jag skruva, för det går nog jättefort. 

Men efter att ha skruvat fel i när jag skulle byta eluttag och jag dessutom hade köpt fel glödlampor, fick jag åka tillbaka till Farsta och skaffa nytt.

Och klockan bara tickade på.

Nu visar det sig att glödlamporna jag redan hade köpt var perfekta till resten av hemmets lampor, så det var ju ändå bra såklart.

Det var det. Söndag.

Skrivskolan återkommer på tisdag.

Gårdagens skolk gör att jag har en HEL DEL att ta igen.

I morgon halv åtta kommer målaren. Innan dess måste jag flytta allt i min hall, inklusive garderober. 

Jag hoppas så att han blir klar på en dag!