Det här är ingen vanlig söndag,

för det här är söndagen då Åsa ska deklarera.

De flesta siffror är ju redan inne i systemet eftersom jag lägger in allt kvartalsvis, men jag har en post jag vet att jag måste korrigera och det har jag aldrig gjort tidigare (alltså gått tillbaka och ändrat något).
Men det måste jag göra om jag inte ska bli en skattesmitare. Och det skulle aldrig falla mig in, faktiskt.
Jag är supernoggrann med att redovisa allt.

Jag hör på nyheterna om företag som utnyttjar de nya förmånerna som staten har gett dem som har svårt att få det att gå ihop och sånt tycker jag är sunkigt. Låt de företagare som behöver få hjälpen få den.
Jag har tur och behöver den inte, men det är säkert många enmansbolag som som går i putten justs nu. Så enormt tråkigt.
Problemet med enskild firma är ju att man själv är juridiskt ansvarig, så går mitt företag i konkurs så gör jag det också.
Alltså är jag noggrann som satan med den eftersom jag är lycklig nog att klara mig.
Jag har legat efter vid några tillfällen under mina 12 egenår, och det är INTE roligt, så jag förstår dem som har det tungt nu. Oftast är det prelskatten som har sänkt mig när den har varit alldeles för hög i förhållande till vad jag har fått in just då, men den går ju att ändra tack och lov. Och har man betalat in för lite får man betala in resten med ränta efteråt.

Jag njuter lite av att vara"duktig" numera.  Det är långt ifrån hur jag var när jag var yngre.
Den unga Åsa kunde det ha gått väldigt åt fanders för, men av någon anledning rätade jag långsamt ut mig och fick ordning på mig själv.
Många har inkluderat mig i någon slag "duktig flicka klubb", men där har jag aldrig varit medlem. Det värsta som händer de klubbmedlemmarna är att de har låg självkänsla och går in i väggen. Men för dem som är helt på andra sidan om det duktiga kan det bli långt mycket värre. Det blev det inte för mig, tack och lov.
Min  räddning var skam och skuld. Det är en bohuslänsk tradition att tuta i barn dessa två.

Simona kallar mig präktig.
Det är rätt skönt att höra att jag upplevs så faktiskt.

Jaja. Det var då, det.

Men nu ska i alla fall förra året summeras, efter att jag har varit på Ica i plasthandskar och med masken på mig eller i fickan. Jag använde en för första gången senast jag handlade, vi får se hur det blir idag. Det beror helt och hållet på hur mycket folk det är i butiken.

Jag har i morgon också på mig med deklarationen så jag börjar idag så får vi se hur långt jag kommer.
Det är en galet befriande känsla när det är klart.

Ingen virusskrivskola idag och i morgon.
Återkommer på tisdag!