Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 25 maj 2020

Scrolla för lektioner

Det här är ett vanligt blogginlägg.

Idag har jag börjat skriva Flanagans 3.
Jag korrläste det sista av Sommar med Sonja och Susanne igår, så idag var det äntligen dags att börja på det nya projektet. Egentligen hade jag velat börja tidigare, men det kändes skönt att ta ett projekt i taget, jag behöver det känns det som.

Hurra, det ska bli så himla kul trots att jag vet vad jag har framför mig.

68 dagar till deadline sista juli, och jag kommer nog att försöka arbeta varje dag.
Då kan jag eventuellt vara klar vid 12-12.30 om dagarna och kan gå till stranden eller göra något annat på eftermiddagen.

Men ska jag klara det (bortåt 1500 ord per dag) behöver jag komma igång tidigare än idag. 10 är för sent. 8.30 vore perfekt.
Det var planen jag hade för dagen men jag var klarvaken mellan 4 och 5 och kunde bara inte gå upp klockan 8 som jag hade planerat.

Jag är en usel skribent när jag är för trött.

Resan framåt mot deadline kommer att gå hyfsat lätt fram till 30 tusen. Sedan blir det trööögt fram till 50, men därefter rinner det på bra mot slutet (som jag räknar med landar runt 85).

Nu ska ju trilogin avslutas och det ska bli spännande att se hur slutet blir, Jag har förstås inte en aning om varken handling eller slut, utan skriver på för att få till det.
Det här är min SEXTONDE bok (inklusive de fyra korta - Laholmsflickan och 3 Sonjor), så jag lutar mig som vanligt mot min erfarenhet och gör på det sättet som jag vet funkar för mig.
Bara jag håller mig på benen kommer det nog att gå bra (peppar peppar peppar peppar etc etc etc etc).

Ungefär så när molnen har tätnat och jag egentligen precis nu skulle ha landat på Cypern för två veckors sol, bad och jobb tillsammans med min mamma.
Jag längtar så efter att resa. Till Västkusten, Norge, utomlands.
För tre månader sedan åkte Jonathan och jag till New York, och det är ju inte länge sedan, men jag tror att den strypta möjligheten att resa gör längtan större.
Och att jag hade planer. Norge i april. Cypern nu, Cypern två sista veckorna i juli.

Istället bakar jag. Igår rågbröd som blev goda men alldeles för små. Jag vet inte riktigt varför. Tror kanske att jag bearbetade degen för lite. Jag använde händerna, inte maskinen, och råg ska inte knådas lika länge som vete.
Men jag vet inte.
Jag får helt enkelt prova igen.







2 kommentarer:

Anonym sa...

imponeras av din målmedvetenhet.
Det låter så fantastiskt att kunna ha deadline så snart och bara lita på att det går i lås.
Du är en förebild!

Åsa Hellberg sa...

Tack :)