Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 6 maj 2020

Idag börjar jag korrläsa Kvinnorna på Flanagans.

Planen är 50 sidor per dag, det borde gå. Men mer om det vet jag förstås när jag har satt igång.
Min förmåga att hitta korrfel är begränsad. Jag hittar det rent uppenbara, men är dålig på detaljerna eftersom jag är alltför välbekant med min text.
Tack och lov har vi också en extern korrläsare som aldrig har sett texten förut.

Den här gången ska jag markera felen i pdf-filen. I alla tidigare böcker har jag skrivit ned dem på ett separat dokument, men min redaktör vill att att jag gör så här den här gången.

Det var väl det, så här långt.
Jag har ätit havregrynsgröt till frukost och är inne på min tredje utmärkta kopp kaffe.
Mer laddad än så kan man nästan inte bli inför ett arbetspass.

I eftermiddag måste jag till centrum och hämtat paket. Det är ändå okej i den butiken. Kunderna är smarta och håller avstånd.
Hittills i min stadsdel har ungefär 30 personer dött av viruset, men vi är ungefär 50 tusen som bor här så vi tillhör väl de medeldrabbade i länet och i Stockholms kommun.
Danderyd, rik och välbärgad kommun, har klarat sig bäst.

Personligen går det ju ingen nöd på mig, men jag märker av ensamheten med att jag är mer känslig än jag brukar vara. Jag gråter för allt. Både sorgligt och fint.
Igår passade jag på att stortjuta hemma hos Jonathan och Linnea för att jag fick så omtänksamma presenter (Jonathan var ju sjuk på min födelsedag).

Sedan tog vi en långpromenad i villaområdet och njöt av de fina husen från början av 1900-talett. Galet fina villor. Alla renoverade och tjusiga, förstås, och ingen kostar under 10 miljoner.

Själv skulle jag vilja ha ett litet hus på västkusten, men det kostar typ lika mycket.

Ikväll ska jag spela på lotto.
Håll en tumme!

4 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Ja, vem skulle inte vilja vinna för att förändra sitt boende ;) Men 22 kr räcker inte långt... Skam den som ger sig ;)

Åsa Hellberg sa...

Haha, jag vann också 22 kr senast :)

Maria sa...

Du får flytta hit till Lysekil! Betydligt billigare.

Åsa Hellberg sa...

Maria; det vet i tusan, förstås:)