Så jag sov till kvart i ett.

 Jag vet. Helt sjukt. Mer än tolv timmar, jag tror att jag släckte strax efter 24, och jag tror att alla dessa timmar beror på att jag har samlat på mig lite sömnbrist, en timma här och där, som jag tog igen med råge i natt. Jag var uppe och kissade tidigt, men somnade om direkt utan att veta hur mycket klockan var då.

Så den här dagen är lätt kajko. 

Jag brukar gå upp åtta och det känns som om hela dagen är förlorad. Och jag låter den vara det och tänker inte göra något vettig alls idag. Förhoppningsvis kan jag somna i tid i natt, hoppas det, annars måste jag tvinga mig upp i morgon.

Jaja. Jag har INGET inplanerat annat än redigeringen som börjar på måndag (och förstakapitlen som jag ska ha gett feedback på senast söndag), så om jag vänder på dygnet eller inte har faktiskt inte så stor betydelse.  Mitt ensamliv ger mig UTRYMME och FRIHET. Hurra för det!

Feedbacken från Teresa var grym, jag höll med om allt, skulle jag säga. Att jag dessutom fick henne att stortjuta var förstås ett extra plus. På samma ställe där jag förstås grät själv när jag skrev. Det är så man får känslorespons från läsarna. 

Nyvaken i Farsta