Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 27 december 2020

Det är verkligen en fin linje


 mellan hyacinter som doftar gott och hyacinter som inte gör det. SÅ FORT de börjar sloka så känner min näsa det. Alltså rök allihop idag och jag kommer inte att köpa nya. På nyårsdagen är min jul ändå över och julblommorna får gärna ha blommat ut till dess. Jag har en kvar, en amaryllis som ska blomma när som helst. Men det är andra stängeln på en rot och den har tagit hur lång tid som helst på sig att växa ut, så den är jag redan trött på.

Julen har varit så himla fin. Barn, mat, paket, spel, prat  och film och sånt till juldagens eftermiddag, därefter har jag sett Bridgerton TVÅ gånger eftersom jag slarvtittade den första för att jag var så ivrig att se klart. Den andra gång blev därför lika bra som den första, för att jag missat en hel del insåg jag. Har ni inte sett den så har ni något att se fram emot. 

Det är synd att inte SVT gör ett sådant här romantiskt drama någon gång. När svt gör stora kostymberättelser ska det alltid vara tragik och elände. Jag tycker att det är underbart med en "historisk" serie där romantiken får står i fokus istället för sorg, svält och död. Visst var Vår tid är nu bra (som väl är det närmaste romantik svt kommer), men det är ingen serie jag slänger mig över. Jag vill ha det storslagna! Men tack Netflix och Shonda Rhimes, you did good!

I morgon ska jag hämta mitt manus på posten i Farsta och börja jobba. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Har deadline 8 februari och kan inte slöa ett dugg. Det är bra, för jag behöver komma igång efter en månads ledighet. 

Det har varit SÅ skönt att inte göra ett dugg. Jag tittade tillbaka på förra årets december och året innan det, och jag jobbade extremt mycket då. Det här har varit helt perfekt!

När jag lämnar nästa omgång till min redaktör ska jag också dra igång nästa bokprojekt, vilket kräver enorm research. Första delen av det som kan bli en ny trilogi, i alla fall två böcker. 

Jag vet inte riktigt hur jag ska närma mig det än, men det guppar i huvudet hela tiden. Jag har massor av material att läsa och så måste jag hitta människor jag kan intervjua. Tyvärr kan jag ju inte göra några resor och jag hoppas att jag kan få ihop tillräckligt ändå för att i alla fall skriva ett första manus. När det ska redigeras hoppas jag att vi alla har fått vaccin och kan röra oss i samhället lite mer. 

Men först Flanagans 3. En sak i taget är ändå min grej.

Det var det. Söndag. Nu ska jag äta frukost och cykla. Tjohej.



2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Då har man som läsare mycket att se fram emot!

Åsa Hellberg sa...

Hoppas det :)