jag orkar faktiskt inte ens prata om det, så jag tänker bort politiken och fokuserar på förrådsrensning som jag tänker att jag ska ta tag i idag. Jag(vi) har skickat manus till tryck, och nu finns ingen återvändo. 25e augusti kommer hon ut, tjohej, och i morgon börjar jag kämpa mig mot nya deadlines. Jag har lite magont inför det nya projektet men försöker lita på att jag har gjort det så många gånger tidigare och att det nog går den här gången också.
Det känns som om jag har ett staket runt mig som jag måste spränga mig ur det för att hitta rätt. Jag hoppas att jag kan skriva mig fram till den sprängningen!
Staketet är grundhistorien som är sann, men jag måste ju göra det till en roman och då behövs det massor av ljug också.
I morgon börjar jag igen och nu kan jag faktiskt inte skjuta på det längre, och det är nog bra. Från och med 1 juli är det fullt ställ i 3 månader framöver och det passar mig. För mycket betänketid gör mig bara orolig. Jag måste lita till min förmåga och sättet att arbeta på som jag har ägnat mig åt sedan första hittepåboken 2012. Det funkar ju.
Heja Åsa. Kämpa!
Men idag njuter jag av att Nya tider på Flanagans ligger i tryckpressen och att den panikändring jag kom på igår 22.45 hann komma med. Min redaktör sa inte heller något om alla de andra 42 småändringarna jag hade gjort i min genomläsning, det var bara glada toner från henne i Helsingborg där hon bor. Tack Lena!
Det var det. Måndag, I like a lot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar