Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 14 juni 2021

Så om två veckor

 kan jag återgå till någon form av normalitet, det är ju en sinnessjuk känsla. 




Frågan är väl hur normalt det kommer att bli, jag skulle tro att det är en långsam återgång för mig efteråt. Mask när det behövs, men inte vara rädd för att bli smittad för om man blir det så ska man förhoppningsvis inte bli så sjuk som man kunde bli utan vaccinet. 

Jag åkte kl 9 i morse, min tid var 10.45. Jag skulle igenom HELA Stockholm, verkligen från söder till norr, och jag var framme när klockan var ungefär 10.10 (vanligtvis en resa på 37 minuter enligt google). Då började jag leta på fel ställe efter en toa, men till sist insåg jag att det var en bra idé att gå in på hotellet  i dörren bredvid, och fem i halv elva var jag klar och fick ställa mig i kön direkt och fem minuter innan min tid hade jag fått min spruta. 

Vad säger man?

Det är fenomenalt organiserat, det går liksom i ett, och alla är lugna, bär mask och står snällt i kön. Jag tror att "min" sköterska var en inkallad pensionär. TACK för att du och alla med dig ställer upp, det är nog mest det som gör mig rörd just idag. Alla dessa som STÄLLER UPP. Fan, vad fint det är!

Annars grät jag inte idag, men förra gången var ju ett känsloutbrott på riktigt. Jag tror att jag då gick i sådan spinn eftersom allt gick så fort från att appen öppnades och till att jag fick tid 40 minuter senare, att känslorna inte riktigt hängde med. Det blev för mycket för lilla Åsa helt enkelt. 

Idag var jag samlad, glad och tacksam utan tårar. 

Sedan åkt jag en sväng och tittade på en resväska, men inser att större än den jag köpte kanske blir FÖR stor. Det ska bli spännande att packa för två veckor i den och se om den rymmer något mer än min gamla -  som ska vidare till mamma. Det är nämligen inget fel på den alls, det är en Samsonite, men den är några centimeter mindre än min nya och jag ville ju ha en större. Men båda är lika lätta, och det passar ju henne bra. Tunga resväskor är ett elände. Det bästa med den gamla är att den går att packa mycket för att den är mjuk och expanderbar, det är inte den nya.

Tjohoo, inget jobb idag, jag sov en stund istället eftersom jag var uppe så tidigt i morse, i morgon onlinemöte klockan 10. Sedan behöver jag ta mig till centrum och hämta en beställning, och förstås sola om det är möjligt, alltså siktar jag på 30 sidor i morgon, och 30 på onsdag. Sedan är korret klart!

Hurra!


2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Grattis! Hoppas du mår bra efter vaccinet!

Åsa Hellberg sa...

Ja, superduper!