Mina föreläsningar.

VAD JAG GÖR UNDER FÖRFATTARBESÖKEN

Föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.

Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.

Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.

Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.

För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.

Bokning sker via Författarcentrum

ALLT INSTÄLLT I NULÄGET.

Deltar gärna digitalt, och även dessa bokningar går via Författarcentrum.



”Med sin åttonde roman Ett oväntat besök befäster Åsa Hellberg sin position som en av landets bättre

feelgoodförfattare.” BTJ


”Varm och välskriven feelgood, en mustig story med överraskande och allvarliga vändningar. Jag bedåras ...”TTTTTara



”Det finns vissa böcker man bara sugs in i direkt. Åsa Hellbergs Välkommen till Flanagans är en sådan bok. Längtar så efter nästa del!!” - Bokmoster

”Det har gått några dagar sen jag slog ihop boken… WOW! Jag tänker inte recensera, mer än att säga till er att detta är en bok som absolut inte går att lägga ifrån sig förrän sista sidan är utläst och att du då blir galen eftersom du absolut inte ville lämna Fjällbacka eller London!” - Kustboktanten

”Hellbergs senaste bok är en riktig feel goodpralin. Som en blandning mellan hennes Sonja-böcker och SVTs tv-serie ”Vår tid är nu!” - Mediaknarkarn

”Åh nej, den är slut … Hade kunnat, och verkligen velat, sträckläsa den förra helgen men tvingade mig att hushålla med den så att den räckte hela veckan! Tack och lov att det är första delen i en serie - vill ha del 2 nu!" - Bokmalenmalin

"I välkommen till Flanagans öppnar Åsa Hellberg portarna till hotellet Flanagans. Hon bjuder samtidigt in till Fjällbacka och London 1949 och kring 1960. Och hon gör det så bra! Jag älskar kvinnorna på Flanagans, drivet i berättelsen, miljön och (sist men inte minst) omslaget!" - Bokenanna


ANDRA DELEN AV FLANGANS, KVINNORNA PÅ FLANAGANS, KOMMER 1 JULI.

fredag 18 juni 2021

Jag kan inte beskriva glädjen jag känner

 när jag provar mina kläder. Det är ett tjohoo, hurra och fan vad glad jag är för att de passar. Så länge jag kan minnas har kläder skänkt mig samma slags glädje. Från bognerkopiorna i högstadiet, till näthandskarna och pillerburken på 80-talet och de finare varumärkena jag har råd att köpa nu (om än på rea, vill jag gärna säga. Och jag handlar ju fortfarande på H&M, Zara och senast Kappahl, också). 



De här jeansen hade jag på releasen av En liten värld, 2014. 

Kläder skor och väskor är konstverk i min värld.  En vacker sko kan man ju ha i bokhyllan (jo då, det har jag också haft).  

Och även om jag inte har råd med det dyraste såklart, så kanske jag ändå kan ha råd med något litet.  Väskan skulle kanske kostat 20 tusen (som är över min prisklass), en liten korthållare från YSL strax under 2000. Och visst är det fortfarande dyrt, men så värdefullt för mig (den här jag har inte).


Så jag samlar lite på småsaker. Just korthållare har jag ett par-tre, en liten plånbok, en hårsnodd, en scarves, en keps. Jag har tre par skor från Louboutin, två helt perfekta – ett par svarta med 8,5 cm höga klackar och slingback, ett par sneakers – och ett par superhögklackade som jag köpte i New York för många år sedan som var för stora när jag kom hem och fötterna var i normalstorlek igen. Hett tips. Köp inga skor på utlandsresan för jetlag tenderar att samlas i fötterna! Jag har också flera billigare skor från Michael Michael Kors, som är betydligt billigare än Louboutin, och som har fin passform för mig. 
Senast igår fick jag ju hem ett par perfekta sommarsandaler med kilklack. Satt som en smäck!




Men mitt liv, mitt val. Jag är oändligt nöjd med det, måste jag återigen säga. OM NÅGON NU KAN HA MISSAT DET. Kompromisslös för att jag inte ens behöver tänka i de banorna. Ingen chef, ingen partner som bedömer och kommenterar min kropp eller om jag ska sminka mig eller inte (jag har gått både gå upp och ned i vikt för partners skull, en gillade en knubbigare mig, en annan ville att jag skulle gå ned. Jag lydde förstås. Man vill ju bli älskad ...) 
Nu har jag har ingen som säger att jag måste någonting alls. Det betyder så mycket att jag kan börja grina av samma anledning som jag gjorde när jag fick första vaccinsprutan. Ren tacksamhet. 

Fredag, och så här långt en riktigt bra dag måste jag säga!







Inga kommentarer: