Det känns på riktigt som om jag är bakfull.

 Det är jag inte eftersom jag inte dricker, men det känns ändå tungt i huvudet, gäspigt och bara trött idag. Så jag struntar i jobbet, det hade inte blivit något vettigt gjort ändå, och lyssnar istället på min ljud som är research för mitt skrivande så det är ju ändå arbete såklart.

Jag var ju på fest igår, glömde Corona, dansade Jerusalema, babblade och var hemma 23.00 exakt. Det tog ungefär en timma att köra från Ulrika och först när jag närmade mig Stockholm blev det mörkt. Jag gillar ju ljuset i år, andra år blir jag lite "låg", men det är med citationstecken för mitt låg är inte någon annans låg vill jag gärna säga. 

Men på hösten blommar jag av energi och lust till precis allt, och jag har sällan samma känsla på våren. Utom i år, då tycker jag att jag är med alla andra som alltid har hyllat den. Och sommaren såklart, för där är vi ju nu.

Jag ska mejla min förläggare och be om en månad till för projektet jag jobbar med nu. Det är mitt eget fel, jag drog bort en månad från det som stod i kontraktet för att jag tyckte att jag inte behövde så mycket tid, men jag inser nu att det gör jag. Det är en massa annat som tar bort arbetsdagar från just det, som korrläsning, lansering, möten etc inför Flanagans 3 och sedan är det ju sommar och jag vill kanske ha en dag ledigt här (som indag) och där om vädret är så fint som det är nu (som idag)

Alltså deadline sista september. Jag hoppas att hon går med på det.

Det var så roligt igår. Vi var väl 10 gamla flygvärdinnor, och den som hade respektive tog med sig den också. De var en blandning av unga och äldre och väldigt söta kattungar, som låg i förvar en trappa upp i huset. Ulrica ägnar sig numera åt uppfödning av Ragdolls och ungarna hon hade nu var bara två veckor. Mamman till dem var så mysig, och yes, såklart att jag blir sugen på en katt. Men det blir ingen. Linnea är allergisk och jag blir bunden, och just nu är inte det en bra grej för mig. Jag har ett inbyggt ansvar för Jonathan men han klarar sig ju själv, och skulle han inte göra det skulle jag naturligtvis hjälpa honom. Men ni fattar. 

FRI.

Jag ska nog göra som jag har tänkt. Tatuera in det längst ned vid handleden. Det betyder så oerhört mycket för mig att jag inte kan beskriva det. 

Igår fick jag förstås frågan om jag inte känner mig ensam, det brukar folk fråga när jag säger att jag är självvald singel, men de numera kanske 1% av mig som känner så är inget mot de 99% som inte gör det. 

FRI, ni fattar.

Därför säger jag till exempel nej tack till alla former av samarbeten. Jag har inga åsikter om sådana egentligen men då blir det någon annan som ska in och styra och jag testade en gång men fann det olidligt, så nu säger jag nej tack till alla förfrågningar. Inte för att det är mycket, men två grejer den här veckan. 

Det enda jag skulle tacka ja till är att sticka iväg någonstans och rapportera från resan. Så länge det inte involverar vilda djur, små eller stora, höjder eller under jord, är jag på. Skicka mig till chartermål och storstäder, där skulle jag vara grym. 

På tal om smådjur var vi ju utomhus i skogen igår. Verkliga landet. Och vi var omringade av mygg. Som vanligt klarade jag mig. Myggor biter sällan mig, och det får man ju vara glad för. De älskar Jonathan så vi har olika blod kanske. Vi hade alla myggsprej på oss men det verkade inte spela någon roll, för flera andra blev ändå bitna.Märkligt hur de väljer ut sina offer. 

Vi år en fantastik buffé, med focaccia som var så god att jag inte kunde sluta äta (bröd är ju min största last här i livet) och grillat kött, både rött och kyckling. Sallader, pajer, vin, sprit, kaffe,  tårta. Så fint och gott och trevligt och varmt och hjärtligt och roligt och förstås väldigt många gamla minnen.

Helen och Karin, gamla vänner som inte setts på länge

En överraskad dalkulla

Och jag har sagt det förut, INGA har högre social kompetens är flygande. Särskilt charterflygande. Män eller kvinnor spelar ingen roll. Man kan släppa den i vilket rum som helst och de passar in. De är superbra på dialog, som ju handlar om att ordet går fram och tillbaka, inte att en person pratar bara om sig. De ställer frågor, drar igång samtal och kan slutföra dem. 

Även jag har den "talangen", för trots att jag numera känner mig alltmer som en eremit så har jag rätt kran att vrida på när det behövs. 

Superkväll som gav så mycket energi, trots att jag är en tröttmössa idag.