Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 11 augusti 2021

Onsdag.

 För 27 år tänkte jag att idag blir jag mamma. Det var också vad man sa på förlossningen: 11 augusti är ju en bra dag, sa man. Jag hade kommit in vid femsnåret, och var öppen kanske fyra cm. Vattnet hade gått, jag var en vecka över tiden och bebisen i magen verkade stor. Över 4 kg. I eftermiddag kommer den, sa barnmorskan vist. 

Min väninna som var med hade druckit upp sitt kaffe bara timmar senare, och att det skulle ta totalt 30 timmar innan han kejsarsnittades fram morgonen efter, hade varken hon eller jag en tanke på. Mamma hade haft "superlätt "att få fram sina två barn (fast jobbiga blödningar efteråt) och jag trodde att det skulle bli så för mig också.

Well. Ut kom han. Fast för 27 år sedan i morgon. Den 12e. Fast jag tänker alltid på det redan den 11e. Det var då min resa mot ett helt annat liv började. 



Det här var för tre år sedan, då vi var på Fjäderholmarna dagen innan födelsedagen.

I morgon blir det lunch, promenad, tårta och film i Sumpan. Jag är inte längre tårtansvarig, utan det är förstås Linnea. Och dagen efter ska vi äta middag på stan. Presenten levererade jag häromdagen, så slapp jag kånka den (en tv) upp och ned här hemma efter att jag hade köpt den. Fast jag har fler presenter på gång såklart. Ett barn = mycket presenter. 

En födelsedag som jag minns är fyra eller fem (alltså jag minns inte riktigt hur mycket han fyllde, men jag minns grejen): 

Efter att han hade somnat packade jag upp ett litet barntält och ställde in i hans rum, och sedan fyllde jag det med presenter. Det var på den tiden han inte hade några önskningar egentligen, så ritblock, pennor och en ny leksaksgitarr blev han superlycklig över. La man till några bollar, lite utklädningskläder och sånt var tältet snart fyllt. 

Det var TIDER! När han fyllde sex (det vet jag) ville han bara ha pokemonsaker, så det fick han. Hur mycket som helst. 

Några små presenter återstår att inhandla senare i eftermiddag, men först ska jag jobba. Det gick bra igår, så jag håller en tumme för den här dagen också. När jag är klar med manus måste jag läsa, för jag ska ju prata böcker på fyran på lördag och jag har just fått boken jag vill prata om i min hand. 

I morgon är jag ledig, men jag tror att jag kan klämma in ett skrivpass på fredag igen. Kanske också lördag. På söndag ska jag på namngivningskalas så då är jag ledig igen. 

Där har vi det. Hela veckan. Tjohooo!

2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Vissa födelsedagar och presenter minns man helt klart mer än andra! Tältet var ju en jättebra idé!

Åsa Hellberg sa...

Ja, eller hur. Jag ska göra om det om jag får barnbarn!