Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 7 augusti 2021

Två veckor helt ensam är verkligen max, känns det som.

 Och det där med att ha en lägenhet i ett annat land som jag ibland tänker vore toppen, tror jag att jag hoppar över. Det är inte bara sällskap jag saknar utan också ett vardagsliv och mina saker. 

Möjligtvis skulle jag kunna tänka mig det om jag får inreda det själv, möblera som passar mig och göra det mer till ett HEM.

Nu är jag i alla fall HEMMA i Farsta, har rensat bland mina blommor (de flesta utomhus hade förstås torkat) medan de inne har klarat sig perfekt. 


De här två klarade sig!

Jag har packat upp allt, tvättat det allra mesta – återstår någon maskin men den får vänta tills i morgon då det som hänger nu har torkat. (Allt får inte plats eftersom jag vill tvätta hemma och slippa gå till tvättstugan.) Sedan har jag handlat, allts saknades ju (utom ägg), köpte räkor på burk (Ica) som inte smakade bra så jag slängde hela burken. Får väl se om det jag fick i mig ställer till något. På Cypern hade jag två magdagar som var usla, den ena berodde på godissvullande  det brukar ställa till det men jag chansade, den andra är jag inte säker på eftersom den kom efter en buffélunch. Men reaktionen var rätt omedelbar och varade i flera timmar. Sedan var det helt över och jag kunde äta buffémiddag utan problem men lät bli dessertbordet helt. 

Vi kan väl i alla fall konstatera att mitt eksem på fingrarna inte blev bättre av sol och bad, idag upptäckte jag en ny liten fläck på ett annat finger, och att det är svamp och inte psoriasis tror jag att vi kan slå fast. Det jag hade på armbågen gick däremot i princip bort men det hade också en helt annat struktur och jag var övertygad om att just det var psoriasis.



Pekfingret är sedan gammal, fläcken som anas på långfingret är ny.

Jag har plasthandskar kvar sedan jag ju använde det hela året när jag handlade, och jag ska försöka komma ihåg att sätta på dem ofta hemma så att jag slipper att tvätta händerna så ofta. Går jag på toa får jag ha handskar på mig, helt enkelt. Vatten och tvål verkar vara uruselt för vad det nu är jag har på fingrarna. 

Det var det från ett UNDERBART regnigt Farsta. Hurra!



Så härligt grått!