Nya tag gällande ryggen tages nästa vecka,

 med start den här. På torsdag ska jag till en naprapat, innan jag tar bilen tur oh retur till Sala för ett författarevent. 

Jag hittade ett friskispass på lördag morgon klockan 9 och ett på måndag klockan 10. Om jag kan hitta ett pass även på onsdag så kanske jag kan få ihop träningen igen. 

Hoppas, för oj vad min kropp behöver det. Att bli stark och förbli det, är enda anledningen, och det måste bli min drivkraft framöver. 

När jag tränade för några år sedan (kanske 3?) planerade jag allt runt det, jag missade inte en enda träning, och det är dit jag vill komma igen. Sedan dess har jag slarvat tycker jag och under pandemin ska vi ju inte prata om hur slö jag har valt att vara. 

När jag tränar är ryggen mjuk och härlig, och gruppträning på friskis har varit superbra för mig. Jag skäms när jag tänker på hur jag har låtit mig själv stelna till. Det är lite taskigt mot min fina snälla kropp, tycker jag. 

Jympan är väldig allsidig och det passar mig, även om det är precis lika tråkigt som all annan träning är. Mitt mål får aldrig vara att det ska vara roligt, utan bara att kroppen ska hålla och att jag ska vara i kontakt med den, som jag har uppskattat tidigare träningsomgångar. Det är coolt när man känner muskler, leder och hur allt samverkar och blir starkare. 

Genom livet och särskilt när jag var ung tränade jag ju allt. Redskapsgymnastik (jag var grym faktiskt), fotboll, friidrott (var snabb som satan), var med i alla skollag i alla idrotter och hade en solklar femma. Och kroppen har en del muskelminnen, och det är intressant hur det fortfarande kan kännas efter så många år. Numera skulle jag inte komma på tanken att gå ned i brygga, men kroppen vet exakt hur den skulle komma upp igen, var tyngdpunkten skulle ligga för att kunna flippa runt till stående. Märkligt ändå. Det är väl samma sak som att cykla, förmodligen. 

Min redigering går i alla fall framåt, och nu har jag en tidsplan att förhålla mig till. 

Först och främst 2a december när jag ska lämna den här vändan till Teresa och sedan 17 januari när det ska till Lena, redaktören, för de sista omgångarna. Någon gång däremellan kommer Teresa med ny feedback.

Den ska vara klart för tryck i början av juli och än har vi varken titel el omslag, däremot en ny inläsare som kan ta sig an jobbet tack vare att boken kommer ut i augusti (typ). 

Det kommer också att komma frågor om säljtext snart, i alla fall om den räknas som en sommarutgivning, och jag måste ta nya författarbilder. De gamla är tre år gamla och de var svåra att få fina. Jag vet inte vad det var som inte kändes bra, men vi hade svårt att få mig fin liksom. Och fin vill man känna sig på sådana bilder. Det räcker med alla osnygga bilder jag delar av mina vardagar eftersom jag inte bryr mig så mycket då. Men pressbilder är en annan femma.

Jaha. Tisdag, minsann. Dags att lägga sig.