Så enormt tråkigt att höra att Annie Lööf avgår,

 jag har tyckt om hennes fasthet och att hon, till skillnad från andra partier, har lyckats hålla sin linje helt rät. 

Frågan är vad som händer nu? Jag läste igår att alla inte har varit så förtjusta i den linjen, att flera C-partister har kunnat tänka sig att gå samma väg om L och de andra. Jävla elände är vad det är. 

Många skriver så bra om det nu, om hotet från nazismen och hur smart SD jobbar.

Själv såg jag ju en dokumentär för några år sedan, kanske tre?, som skrämde mig enormt mycket, där brutalhögern öppet berättade om sina planer för Sverige och att de ständigt förde samtal med SD. Första steget var det som togs nu, det vill säga att göra Sverige SD-vänliga. De skrattade redan då segervisst åt hur lätta svenskar var att påverka. 

Usch. 

Jag har äntligen passerat 60 tusen, det som var målet sista augusti ... och två veckors arbete kommer jag inte att ta in framöver. Men jag hoppas kunna ta in något i alla fall.

I min kalender har jag skrivit upp alla dagar jag har kvar att arbeta tills jag ska lämna manus och det är 10 dagar, kanske 12 om jag får över helgen till oktober på mig. Vi får se. Jag har fortfarande inte en aning om hur det ska sluta. Men jag har ju trådar som ska i land, så att säga, men slutet har jag ingen koll alls på än så länge.

Allt är därmed som vanligt i skrivstugan.

Ikväll ska jag på fest, finfest med middag och dans. 120 personer från mitt gamla jobb, Kraft Foods, ska ses och det ska ju bli hur kul som helst. Det är inte så många därifrån som jag har kontakt med, men det känns oerhört bekvämt att träffa alla. Vi jobbade ihop i tio år, på olika avdelningar.

Varje fredag på det jobbet köpte jag godis i personalbutiken. Vi hade ju Marabou och Estrella som varumärken, och ibland kom det in produkter från Schweiz och andra länder som ingick i koncernen. Jag minns att man kunde köpa de där stora Maraboukartongerna man kan vinna på nöjesfält, jag tror det ligger 20 st 100 grams kakor i varje, för 99 kronor (typ). En chipspåse kanske kostade en tia. 

På den tiden pratade jag engelska obehindrat varje dag. Det var alltid någon som gjorde utlandstjänst i Sverige innan de skulle stiga högre upp i graderna, alltid något europeiskt möte man skulle vara med på. Jag var ansvarig för den svenska delen av ett projekt där vi ville hitta nya sätt att sälja kaffe, bland annat på universitet, och den gruppen var stor med britter, schweizare, fransmän, tyskar etc. 

Vi sågs på Heathrow bland annat. Alla flögs in på morgonen och åkte hem samma kväll. Det var långt innan zoom och klimathot. 

En annan gång var jag på internationell kurs i Stratford upon Avon i fem dagar, och fick möjlighet att traska runt i den lilla staden och se Shakespeares hem och kyrkan där han låg begravd. Det var coolt. 

Det var en hel del sådana kurser. Och flera i England, till min stora glädje. I En liten värld har jag med ett Bed & Breakfast som jag har placerat i en av byarna där jag gick på kurs. 

Det var det. Nu ska jag jobba, annars blir det ingen fest. Jag lyckades ta igen allt igår som jag missade i förrgår, så idag ska jag "bara" få ned mina 1500 ord. 

Lite rädd är jag för corona ikväll, måste jag erkänna. Det vore inte så kul, med tanke på bokmässan nästa helg. Jag ska försöka hålla de avstånd jag kan. Fast alla har betalat 800 kr, och då kanske någon "förkyld" människa ändå går dit eftersom man har betalat såpass mycket. 

Det var det. Från hemska partier till fest och pest. 

Hoppas att ni får en trevlig helg.