Dag 2 av kroppsundersökningar,

 den här gången hos en fotvårdsspecialist som var rätt övertygad om att mina eksem under foten är psoriasis, men det KAN vara så att man ibland istället har svamp, och därför ska jag också ta ett svampmedel tills jag ska på återbesök om 6 veckor.

De ser smutsiga ut, fast det är de förstås inte. Har sällan varit renare, skulle jag tro. Herregud vad hon grävd och skar för att få dem fina och mjuka. En gång tog en fotvårdare för mycket på hälarna, och jag fick svårt att gå efteråt, så den här sa att det är bättre att vi tar lite i taget. 

Jag har mycket förhårdnader, och själv har jag inte gjort ett dugg för att bli av med dem, filat lite ibland men aldrig tillräckligt och det blir fort torrt. Nu ska jag bli bättre på att smörja VARJE dag. Det är väl superbra att ha gjort precis innan jag sätter mig vid dator på morgonen, tänker jag. Jag sitter ju ändå stilla och då kan ju krämen verka. Kanske också en extra gång när jag lägger mig i soffan framåt kvällningen. 

Så idag blir det ett sent arbetspass. Efter fotvården solade och handlade jag, och nu har jag ätit en halv valukorv falukorv, med Västerviksenap, den starka. Jösses, vad gott det var. 

Det är ett av mina cravings jag kan få 2 ggr om året (jag har en radda sådana) och magen klarar korv (än så länge i alla fall). Det mesta som är lchf funkar finfint, utom rött kött. Och grädde, om det är mer än en skvätt. Inte ens den laktosfria funkar ju 100 för mig. Så det låter jag oftast bli. Men alla matexperiment är okej, så länge jag är hemma. Borta blir besvärligt, tycker jag, eftersom det har hänt alltför många gånger att jag måste störta på toa.

JAJA. Jag kan ju hantera det bättre nu när jag vet vad som funkar och inte. 

I mitt manus trodde jag att jag skulle varit klar med del tre (av fyra) nu, men inser att jag behöver ytterligare kapitel för att gå ur trean och in i fyran. 

Och update från igår med kvinnan som stal min bild med text: hon tog till sist bort den, och istället la hon in en bild på sin sjuka mamma och skrev förstås nedlåtande om att hon inte hade fått behålla min bild. Inte: förlåt, det var fel gjort av mig. Inte; jag naturligtvis genast ta bort din bild. Inte: Oj, vad fel det blev, förlåt. 

Hon tyckte helt enkelt att hon hade rätt att bara ta den och göra om innebörden så att jag framstod som elak och dum.

Men nu är hon blockad för all framtid, det enda som gör mig ledsen är att jag tidigare har skickat böcker till henne (pga bokrecensent).

NU börjar jag jobba! Klockan 14 är egentligen för sent, vi får väl se hur mycket jag lyckas få ihop.