Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 25 april 2018

Ingen frukost hemma,

det var det jag skulle köpt innan jag gick in i huset igår kväll. Jag har trots allt en Ica i huset som stänger klockan 22.00.
Men icke, jag glömde att jag inte hade några ägg och det är det enda jag äter på morgonen.
Nu dricker jag kaffe istället.
Men.
Det är bättre att handla nu än sen så jag får väl helt enkelt pallra mig ned.

Annars då? Jo, tack, var på supertrevlig release igår och fick prata av mig med mina kollegor, det är alltid lika givande. Egentligen behöver jag mer av det, känns det som.
Igår pratade vi bland annat om våra processer och hur olika de ser ut. Någon har en kapiteldetaljerad plan att följa, en annan har en övergripande blick från start till mål och så jag då med min: vet det mesta om huvudkaraktären men inte så mycket mer än så.
Men något har hänt, skulle jag säga.

I ungdomsboken, Strejken, utgår jag från en idé om vad boken ska handla om och det är nytt för mig.
När jag skriver Flanagans nu, vet jag slutet och har mycket av handlingen i huvudet.
Flanagans har också en fast punkt som var det jag utgick ifrån, istället för en karaktär som jag ju brukar börja med.

Dessutom skrev ju jag ett synopsis just till Flanagans eftersom detta är något "nytt",  i alla fall så till vida att det inte fokuset är på 50-åriga kvinnor längre. Och då var jag ju tvungen att klämma ur mig lite handling och fördjupning av konflikt och karaktärer.
Det var förstås mycket ljug i det, eftersom jag ju inte alls vet vart det landar, men jag märker nu att jag ändå har hjälp av det ihopljugna.
Bra va?

Nu ska jag handla och sedan jobba.
I morgon ska jag göra mig fin i håret igen efter fyra månader (tror jag typ). Man vill ju vara piffig på beachen på Cypern. Om tre veckor ligger jag uthälld i en solstol!
Hurra!



Inga kommentarer: